Svar från Bryssel om TTIP!

EUs talesperson för TTIP-förhandlingarna Wojtek Talko svarar i Kulturnytt på KLYS nordiska uttalande om kulturens och filmens roll i förhållande till frihandelsavtalet TTIP. 

Vi välkomnar Wojteks i viss mån lugnande besked om att EU-kommissionen även fortsättningsvis har för avsikt att skydda den kulturella mångfalden i Europa; "om till exempel Sverige vill behålla eller utöka subventioner och ekonomiskt stöd till inhemsk kultur, så kommer inte ett eventuellt frihandelsavtal att hindra det".  Det var dock ett ganska väntat svar. 

Det som väcker frågor däremot är uttalandet: ”Vi vill diskutera Spotify, vi vill prata om Netflix, Google, Amazon. De är i ärlighetens namn alla amerikanska företag, och vi i Europa har begränsade möjligheter att reglera dem. Vi kan inte försvara vår kultur här, för de undviker våra regler”. Kommer USA verkligen att ge EU och dess medlemsstater grönt ljus att införa nya nationella och regionala stödordningar för t ex svenska och nordiska konkurrenter till dessa amerikanska nättjänster? KLYS vill gärna tolka Wojteks svar som att detta skulle vara OK inom ramen för TTIP, men vi har svårt att tänka oss att USA kommer att gå med på detta utan att få något tillbaka.

Den stora frågan som KLYS tar upp i sitt brev till Cecilia Malmström svarar dock inte Wojtek på, nämligen frågan om hur undantagen för kultur, film och media bör formuleras och implementeras i TTIP. Riktlinjerna i förhandlingsmandatet är generella och svepande, och behöver enligt KLYS förtydligas i själva TTIP-avtalet.

KLYS står därför fast vid sina krav om att:

-          UNESCOs konvention till skydd för kulturell mångfald (som EU undertecknat) måste respekteras fullt ut i TTIP-förhandlingarna och att hänvisning till konventionen görs i själva TTIP-avtalet, detta för att  säkerställa och tydliggöra att nationell och regional kulturpolitik inte kommer att beröras;

-          undantaget för audiovisuella tjänster måste formuleras brett och framtidssäkrat, bl a genom att vara teknikneutralt, där onlinetjänster ska ingå; och

-          förhandlingsprocessen måste bli mer öppen och transparent, bl a genom att förhandlingsdokumenten görs tillgängliga för EU-medborgare i större utsträckning.

Vi vill i sammanhanget hänvisa till det nyligen träffade frihandelsavtalet mellan EU och Kanada (CETA), där uttryckliga hänvisningar görs i själva frihandelsavtalet till Unesco-konventionen till skydd för kulturell mångfald. Den typen av explicita hänsynstaganden för kultur- och audiovisuell sektor bör införas även i TTIP.

Lyssna på inslaget här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=6003578

Sälj inte ut kultur- och mediepolitiken, Cecilia!

KLYS har idag, tillsammans med sina nordiska systerorganisationer, gjort ett gemensamt uttalande till den nya EU-kommissionären för handel - Cecilia Malmström - med anledning av kulturens roll i frihandelsavtalet TTIP, som håller på att förhandlas fram mellan EU och USA. Läs brevet här på vår blogg:

Vi – de nordiska konstnärsråden, som tillsammans representerar nästan 100.000 yrkesverksamma kulturskapare inom olika konstområden i de nordiska länderna – vill härmed framföra vår stora oro angående de frihandelsförhandlingar som pågår mellan EU och USA i det så kallade TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership.

De nordiska konstnärsråden vädjar till dig, EU-kommissionär Cecilia Malmström, och till EU-kommissionens TTIP-förhandlare, att ta hänsyn till de skyldigheter som EU har enligt 2005 års UNESCO-konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (UNESCO-konventionen) och att säkerställa att konventionens målsättningar till fullo respekteras i förhandlingarna om TTIP.

Vi kräver att EU-kommissionen i TTIP-förhandlingarna:

·         garanterar att målsättningarna och skyldigheterna i UNESCO-konventionen till fullo respekteras i TTIP-förhandlingarna;

·         säkerställer att det inte görs några åtaganden inom den kulturella sektorn (vilken inte är uttryckligen undantagen i förhandlingarna) i det slutliga avtalet om TTIP;

·         ser till att undantaget för audiovisuella tjänster är brett och framtidssäkrat genom att vara teknik- och plattformsneutralt, där bl a onlinetjänster ingår; och

·         bidrar till att förhandlingsprocessen blir mer öppen och transparant, genom att se till att förhandlingsdokumenten görs tillgängliga för EU-medborgare i större utsträckning.

Kulturell mångfald

Syftet med UNESCO-konventionen är att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar, vilket framgår av konventionens artikel 1 (a) och artikel 4.1. I konventionens artikel 5.1 (Allmän regel om rättigheter och skyldigheter) bekräftar konventionsstaterna, däribland EUs medlemsstater, sin suveräna rätt att formulera och genomföra sin kulturpolitik och vidta åtgärder för att skydda och främja den kulturella mångfalden. Artikel 6 (Parternas rättigheter på nationell nivå) reglerar vad sådan kulturpolitik och sådana åtgärder kan inbegripa.

De nordiska konstnärsråden uppmanar TTIP-förhandlarna att respektera målsättningarna och skyldigheterna i UNESCO-konventionen och att ta särsklid hänsyn till konventionens artikel 20, som kräver att konventionsstaterna erkänner att de i god tro ska fullgöra sina skyldigheter enligt UNESCO-konventionen och alla andra fördrag i vilka de är parter. De ska därför utan att underordna UNESCO- konventionen något annat fördrag, ta hänsyn till de relevanta bestämmelserna i konventionen när de tolkar och tillämpar andra fördrag i vilka de är parter eller när de undertecknar andra internationella åtaganden, såsom exempelvis åtaganden i internationella frihandelsavtal.

Eftersom de grundläggande principerna i frihandelsavtal inklusive TTIP, såsom principer om “fritt marknadstillträde”, “nationell behandling” och “mest gynnad nation”, syftar till att minska eller helt avskaffa reglering och stödsystem som kan verka diskriminerande i de stater som är parter i ett frihandelsavtal, finns det en uppenbar risk att den kulturella mångfalden hotas i förhandlingarna om TTIP.

TTIP kan, om inte ovanstående farhågor tas på allvar, påverka nationella, regionala och lokala kulturstöd och ersättningsordningar i Europa, minska sysselsättningen inom kultur- och medieområdet och inverka negativt på europeiska upphovsrättliga system. Dessa skadliga effekter av TTIP är alla kontraproduktiva när det gäller att stärka villkoren för kulturskapare och för den kulturella sektorn i Europa.

Den kulturella och audiovisuella sektorn

Liberaliseringssträvandena i TTIP-förhandlingarna, både från den europeiska och svenska sidan, har handlat om att få till ett så brett avtal som möjligt som täcker alla sektorer i samhället, inklusive kulturella och audiovisuella tjänster. Denna strävan ifrågasattes av kulturministrar i 14 av EUs medlemsländer och av EU-parlamentet, där en stor majoritet ville att kulturella och audiovisuella tjänster uttryckligen skulle undantas från förhandlingsmandatet. Efter långa diskussioner vid EUs ministerråds möte i juni 2013, gick rådet till slut med på ett undantag för den audiovisuella sektorn tills vidare.

Punkt 9 i det mandat till TTIP-förhandlarna som EUs ministerråd beslutade om i juni 2013 (och som offentliggjordes så sent som i oktober 2014) går i rätt riktning. Vi vill genom detta gemensamma nordiska uttalande säkerställa att EU-kommissionen respekterar punkten 9 i förhandlingsmandatet och beaktar det i TTIP-förhandlingarna på det sätt som vi kräver.

Enligt de nordiska konstnärsråden behöver undantaget för audiovisuella tjänster en omsorgsfull genomlysning i TTIP-avtalet för att effektivt och långsiktigt skydda och främja den kulturella mångfalden och mediepluralismen i Europa. Vi vill understryka vikten av ett brett och framtidssäkrat undantag för audiovisuella tjänster som ska vara teknik- och plattformsneutralt, och täcka också audiovisuella tjänster som erbjuds på internet. Audiovisuella tjänster som ingår i ett paketerbjudande ska också betraktas som sådana.

Vi vill också uppmana EU-kommissionen och dess TTIP-förhandlare att säkerställa att det inte kommer att göras några åtaganden inom den kulturella sektorn – vilken inte är uttryckligen undantagen från förhandlingsmandatet – i det slutliga TTIP-avtalet. För att uppnå det behövs undantag också för kulturella tjänster i avtalet, där vi rekommenderar förhandlarna att använda sig av de ramar som sätts upp i UNESCO-konventionen. En referens till de skyldigheter som EU har i enlighet med UNESCO-konventionen bör därmed föras in redan i preambeln till TTIP-avtalet.

Transparens

Ett stort demokratiskt problem med TTIP-förhandlingarna är bristen på insyn. Hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna bryter också mot UNESCO-konventionens artikel 11, som stadgar att konventionsstaterna ska erkänna det civila samhällets grundläggande roll när det gäller att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar och att staterna ska uppmuntra det civila samhället att aktivt delta i strävan att uppnå målen för konventionen.

Därför uppmanar de nordiska konstnärsråden EU-kommissionen och dess TTIP-förhandlare att bidra till att göra förhandlingsdokumenten tillgängliga i större utsträckning och att förbättra kommunikationen med det civila samhället om hur förhandlingarna fortskrider, för att Europas kulturskapare och medborgare ska ha tillgång till vad som diskuteras inom ramen för TTIP-förhandlingarna. En öppen och demokratisk förhandlingsprocess är avgörande för att TTIP alls ska kunna bli verklighet.

28 oktober 2014

För de nordiska konstnärsråden

Mats Söderlund, KLYS – the Swedish Council of Artists

Johm Frandsen, Council of Danish Artists

Ilkka Niemeläinen, Forum Artis - theJoint Organization of Associations of Finnish Artists

Kolbrun Halldorsdottir, BIL - Federation of Icelandic Artists

Anders Hovind, Kunstnernetverket - Norwegian Artist Network

Leif Saandvig Immanuelsen, EPI - Greenland Organization of Creative and Performing Artists

Bárður Dam, LISA - Faroese Council of Artists,

Brita Kåven, Sami Artists Council

Brev till Alice!

Många är vi som i dagarna kontaktar Sveriges nya kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i angelägna kultur- och konstnärspolitiska frågor. Självklart även KLYS, som representerar stora delar av det professionella kulturlivet i Sverige.

I vårt brev till Alice idag understryker vi kulturens roll för demokratins utveckling. Det är vår övertygelse att demokratin behöver ett starkt och självständigt professionellt kulturliv, och att ett sådant förutsätter en stark och självständig konstnärlig yrkeskår, med goda villkor.

KLYS ber i brevet om att få träffa Alice för att lyfta våra viktigaste frågor och för att presentera vårt kulturpolitiska program för delaktighet, jobb och trygghet i kulturen. Programmets förslag handlar bl a om hur vi genom kulturen stärker demokratin. Förslagen lägger grunden för hållbarhet inom kulturen och därmed för hållbarhet i samhället i stort.

I programmet konstaterar KLYS att kulturen inte är ett medel utan ett mål i sig. Vår vision är ett Sverige där hela samhället genomsyras av konst och kultur. Vi vill se ett kultursamhälle som kan erbjuda alla medborgare tillgång till mångfald, kvalitet och nyskapande när det gäller konst och kultur oavsett var i landet man bor och oberoende av ekonomiska möjligheter. En vital kultur är beroende av att ständigt blandas med och stötas mot nya, äldre och helt oväntade former av konstnärliga uttryck.

För att förverkliga ett samhälle där så många som möjligt kan ta del av ett brett, mångfacetterat, nyskapande och kvalitativt kulturutbud, samtidigt som jobb och trygghet skapas inom kultursektorn, krävs en politik med tydligt fokus på kulturskaparnas villkor, den konstnärliga friheten, kulturen på nätet samt kulturens finansiering.

Till Alice säger vi därför: Om du menar allvar med att främja demokratin och skapa hållbarhet inom kulturen,

1        

      - bygg ut den kulturella infrastrukturen för professionella kulturskapare i syfte att främja konstnärligt skapande och öka människors delaktighet i konsten och kulturen

2       - modernisera trygghets- och skattesystemen och anpassa dem till konstnärlig verksamhet. Höj också kompetensen hos myndigheter och offentliga organ på nationell, regional och lokal nivå angående kulturskapares villkor.

3       - stärk avtalsställningen för kulturskapare, och ge deras organisationer lagstadgad rätt att förhandla kollektivt om upphovsrätt på sina respektive konstområden.

4       - ta ett tydligt offentligt ansvar och utverka ett rejält ekonomiskt tillskott för att långsiktigt kvalitetssäkra den kulturella infrastrukturen och de professionella kulturskaparnas delaktighet i samverkansmodellen.

5       - försvara den konstnärliga friheten högt och tydligt genom att främja en stark yttrandefrihet och genom att se till att principen om armlängds avstånd används i både   offentlig och privat anslagsgivning, inom alla konstområden såväl på nationell, regional som lokal nivå.

6      -  utveckla kulturpolitiska strategier på nätet och främja legala digitala tjänster som erbjuder mångfald, bredd och kvalitet.

7       - utöka kraftfullt den offentliga kulturbudgeten och modernisera systemen för anslag, som garanterar att kulturen inte halkar efter kostnads- och löneutvecklingen i samhället.

Goda villkor för kulturskapare är en förutsättning för verklig demokrati!

Påverkas kulturbudgeten av valutgången?

Om några dagar är det val i Sverige och enligt DNs enkät säger sig alla partier vilja höja kulturbudgeten. Men hur kultur ska finansieras har länge varit en omdebatterad fråga. Kulturområdet präglas av en blandfinansiering där en stor del av intäkterna kommer från den privata sektorn i form av biljett- och inträdesintäkter och olika former av bidrag från företag, stiftelser och privatpersoner, samtidigt som en väsentlig del fortfarande kommer från offentligt håll. 

Den här mångfalden i finansieringen är positiv och bör stimuleras, men det offentliga stödet måste utgöra grunden för en ansvarsfull och långsiktig kultur- och konstnärspolitik.

Alliansens politik har lett till en omfördelning av det kulturpolitiska ansvaret från nationell till regional nivå och från kulturpolitikens område till andra politikområden vilket har förändrat förutsättningarna för finansieringen av kultur. Den ökade ekonomiseringen inom kulturen innebär också att det ställts allt högre krav på mätbarhet av konst och kultur och dess effekter. Den konst och kultur som får finansiering ska i högre utsträckning än tidigare bära sig och helst generera ett ekonomiskt överskott.

En förskjutning har också skett från offentlig till privat finansiering av kultur. De senaste åren har präglats av en diskussion om att finna nya alternativa finansieringsformer till kulturen. Det har talats om sponsring och andra samarbeten mellan kultur och näringsliv, men även om ideella insatser genom fler volontärer på kulturområdet. En annan finansieringsform av kultur som framhållits är crowdfunding, som är en form av gräsrotsfinansiering för konstnärliga projekt, oftast via internet. Den skattelättnad för donationer från kulturstiftelser som genomfördes 2014, kan också frigöra mer resurser till kulturlivet och ha en positiv inverkan på kultursektorn i stort.

Men även om sponsring, ideella insatser, crowdfunding och stiftelsedonationer kan vara välbehövliga tillskott till kulturen, kan de aldrig utgöra annat än komplement till en generös offentlig kulturpolitik. Dessa tillskott kan vara avgörande för om vissa konstnärliga projekt och andra temporära kulturaktiviteter alls ska kunna äga rum, men de kan inte garantera stabilitet och långsiktighet i konstnärliga verksamheter.

En annan trend under åren med Alliansregeringen är ökade krav på medfinansiering och privatfinansiering för att få stöd till konstnärliga projekt. Den typen av krav riskerar att motverka många intressanta och nyskapande projekt. KLYS anser därför att mer ”fria medel” och ”riskkapital” bör erbjudas kultursektorn, som inte kräver medfinansiering från annat håll.

Kulturministern påstår ofta, nu senast i Kulturnyheternas intervju med henne i veckan, att den statliga kulturbudgeten ökat från år till år. Detta är en sanning med modifikation. Enligt Myndigheten för kulturanalys har kulturbudgeten ökat med 24 % sedan år 2000. Men om man avgränsar sig till den kulturbudget som kulturministern har ansvarat för sedan 2006 har de statliga anslagen till kulturpolitikens kärnområden urholkats med 13-14 %. 

En närmare granskning av myndighetens siffror visar nämligen att ökningen till största delen ligger före 2006 och att det i första hand gäller det regionala och lokala stödet. Om man håller sig till det som kulturdepartementet har haft ansvar för uppgår ökningen av den fastprisberäknade kulturbudgeten sedan 2006 till mer blygsamma 2 %. Den statliga kulturbudgeten omfattar dessutom också områdena folkbildning och medier. Dessa frånräknade har kulturbudgeten sedan 2006 i stället minskat med 1,5 %. Om man dessutom tar bort de poster som kulturministern prioriterat, men som har liten betydelse för det professionella kulturlivet – kulturmiljö och Skapande skola – har den statliga kulturbudgeten i fasta priser sedan 2006 minskat med nära 9 %.

Men också fastprisberäkningen gör att verkligheten skönmålas. Sedan 2006 har priserna (mätt med KPI) ökat med 9,5 % medan de generella löneökningarna på arbetsmarknaden varit 16 %. Eftersom kostnaderna för kulturverksamheterna till 2/3 består av löner bidrar det till att anslagen ytterligare urgröps. Då handlar det om att de statliga anslagen till kulturpolitikens kärna urholkats i storleksordningen 13-14 % sedan 2006.

Om man anser att konst och kultur är något som bör få större utrymme i samhället och som hela tiden ökar i betydelse för samhället måste kulturpolitiken få full kompensation för kostnadshöjningar samt tilldelas mer ekonomiska resurser. När mer resurser tillförs kan man investera mer, man kan öka kompetensen, knyta fler kontakter och utöka sitt verkningsområde. Och när man investerar mer får man mer tillbaka, förutsatt att investeringarna är klokt placerade. 

Eftersom kulturen spelar en allt större roll i den ekonomiska utvecklingen, bör vinsterna av denna utveckling i ökad utsträckning komma både kultursektorn och kulturskaparna till del.

Det är därför nödvändigt att tillskjuta ytterligare offentliga medel till kulturen, inte minst för att garantera att de kulturpolitiska målen uppnås. Det finansiella behovet på kulturområdet är trängande.

Istället för att dra sig tillbaka mer och mer och lämpa över delar av ansvaret för kulturpolitiken på andra politikområden och på näringsliv, regioner och privata donationer – vilket är att backa tillbaka i historien – anser KLYS att de politiker som får makten efter valet på såväl statlig, regional som kommunal nivå kliver fram och tar ansvar för en kraftfull utbyggnad av kulturpolitiken och kulturbudgeten.

5 dagar kvar till riksdagsval

- vad tycker KLYS?

MANIFEST 2014
KLYS har under detta supervalår tagit fram Manifest 2014 - en handlingsplan i sju punkter som beskriver hur kultursamhället kan förverkligas. Innehållet handlar bl a om att stärka avtalsställningen för kulturskapare, att bygga ut och förbättra den kulturella infrastrukturen och att öka kulturens finansiering. Dokumentet kan också sägas utgöra en önskelista till en ny kulturminister. Om du inte har läst Manifestet eller behöver en uppdatering - läs det här!

Efter valet kommer KLYS att arrangera ett seminarium på Stora debattscenen på Bokmässan i Göteborg. Under samtalet mellan Mats Söderlund, ordförande KLYS, Jens Liljestrand, biträdande kulturchef Expressen, Sara Meidell, kulturredaktör Västerbottenskuriren, och Devrim Mavi, journalist och debattör, analyseras och diskuteras hur kultur- och konstnärspolitiken kommer att påverkas av valutgången. Samtalet leds av Zandra Thuvesson, f n Författarförbundets kulturpolitiska strateg.

Missa inte samtalet kl 11.00 den 25 september på Bokmässans Stora debattscen.

KULTURVALET.SE
KLYS medlemsorganisation KRO/KIF driver tillsammans med  bl a Svenska Fotografers Förbund och Svenska Tecknare kampanjen Kulturvalet.se. 

Här kan du läsa dessa organisationers ställningstaganden till kultur, kultur- och konstnärspolitik samt besvara frågor i valkompassen - och se vilket parti du hamnar närmast i frågor som rör just kulturpolitiken.  

Dessutom kan du skicka in en selfie som kommer att integreras i ett större verk som skickas till den nya kulturministern.

MUSIKERN

I Musikerförbundets medlemstidning Musikern kan ni i sista numret hitta ett valspecial med information om hur de olika partierna tar ställning i frågor som rör särskilt det fria musiklivet.

Parallellt till frågorna och svaren kan du också läsa Musikerns tolkning av svaren ur ett kulturskaparperspektiv.

På Musikerförbundets hemsida kan du också hitta en kort film med ordförande Jan Granvik som kommenterar valspecialen.

MÅNGFALD OCH JÄMLIKHET
KLYS medlemsorganisation SKAP (Sveriges kompositörer och textförfattare) har under detta valår fokuserat på frågor kring mångfald och jämlikhet. Satsningen drivs med såväl extern som intern inriktning  - där det externa arbetet leds av Lina Thomsgård. Läs mer om detta angelägna engagemang på SKAPs hemsida här.

Håll också utkik efter Skapelsen - en sajt, en podcast och en film som vill ändra på den (manliga) musikhistorien!

UPPROP FÖR DEN FRIA SCENKONSTEN

Teaterförbundet har tillsammans med Teatercentrum och Danscentrum under våren kampanjat för den fria professionella scenkonsten genom Upprop för den fria scenkonsten.

Under fem seminarier i bl a Umeå, Helsingborg och Visby har politiker och verksamma från den professionella scenkonsten diskuterat hur man bl a fördubblar anslagen samt stärker kulturskaparna och arrangörerna.

Läs mer om Uppropet för den fria scenkonsten här!

FÖRFATTAREN

I senaste numret av Författarförbundets medlemstidning Författaren frågas partierna ut om vad de vill med litteraturen. Läs om vilka litteraturpolitiska frågor partirepresentanterna listar som viktigast och hur de tänker kring bl a trygghetssystem för författare. 

Fristäder för förföljda konstnärer har under 2014 varit en het politisk potatis. I samma nummer av Författaren kan du läsa en intervju med fristadsförfattarna Naeimeh Doostdar, Mezgebu Habtewold och ”Julia” om demokrati och skrivandets villkor.


KLYS kansli

Är kulturen och filmen skyddad i frihandelsavtalet mellan EU och USA?

Denna fråga kommer att diskuteras vid ett unikt seminarium i Köpenhamn på måndag den 1 september då kulturskapare och deras företrädare från hela Norden och flera andra europeiska länder samlas. KLYS står som arrangör tillsammans med våra nordiska systerorganisationer. Talare under dagen är bl a den danska handelsministern Mogens Jensen och den tidigare EU-parlamentarikern från Finland Tarja Cronberg. Vi kommer också att få höra företrädare för olika konstarter, från olika europeiska länder och olika organisationer som ger sin syn på kulturens roll i förhållande till internationella frihandelsavtal.

Under 2013 inleddes förhandlingar mellan EU och USA om frihandelsavtalet TTIP - Transatlantic Trade and Investment Partnership – som syftar till att främja handel och investeringar mellan USA och EUs medlemsstater. TTIP kallas också för ”the biggest trade deal of the world”. EU-kommissionens avsikt är att avtalet ska omfatta så många samhällssektorer som möjligt, inklusive den audiovisuella sektorn (AV-sektorn), d v s film och andra rörliga bilder, och immaterialrätten. Även den svenska regeringen förespråkar ett så brett förhandlingsmandat som möjligt. Parterna räknar med att gå i mål med avtalet under 2015.

KLYS har länge hävdat att frihandelsliberaliseringar inom den kulturella och audiovisuella sektorn riskerar att hota de europeiska ländernas möjligheter att självständigt utveckla och utforma sina egen kulturpolitik, t ex när det gäller stöd till nationell och europeisk filmproduktion. KLYS agerade därför kraftfullt under våren 2013 gentemot den svenska regeringen med uppmaningen att Sverige tydligt skulle ta ställning för den kulturella mångfalden i Europa genom att verka för att den kulturella och audiovisuella sektorn helt undantas från EU-kommissionens förhandlingsmandat i TTIP.

Från den svenska regeringen fick KLYS mycket litet gehör, men såväl en klar majoritet i EU-parlamentet som vissa medlemsstater i EU:s ministerråd drev kravet på ett undantag för kultur och film i TTIP. I juni 2013 beslutade ministerrådet slutligen att tills vidare undanta den audiovisuella sektorn från förhandlingsmandatet, starkt pådrivet av bl a Frankrike. I överenskommelsen öppnade ministerrådet för att EU-kommissionen ska kunna komma tillbaka till frågan och kunna begära ett nytt mandat på området.  

Eftersom EU helt nyligen fått ett nytt EU-parlament med nya EU-parlamentariker och snart får en ny EU-kommission med nya kommissionärer kan inställningen från dessa EU-institutioner när det gäller förhandlingsmandatet i TTIP komma att förändras. Även om EU-kommissionens nye ordförande Juncker har uttalat att han inte är villig att offra EU:s kulturella mångfald till förmån för frihandel är det uppenbart att USA har mycket offensiva intressen på det digitala medieområdet och att de kommer hårdfört fortsätta driva att AV-sektorn ska inkluderas i TTIP. Det är därför nödvändigt för kultur-och medieaktörer i Europa att fortsätta sin kamp för att behålla undantaget.

Vid måndagens nordiska samling kommer vi att få veta mer om förhandlingsläget i TTIP, om hur kulturpolitik och upphovsrätt kan beröras av avtalet och om hur kulturskaparnas organisationer på nationell, nordisk och europeisk nivå ska samarbeta för att bättre främja den kulturella mångfalden i Europa.

Seminariet kommer att dokumenteras såväl skriftligen som i videoform, så att alla som inte har möjlighet att vara med på måndag kan ta del av innehållet. Håll utkik på KLYS webb!

KLYS vill mer i höst!

KLYS är på plats igen efter semestrarna och laddar nu upp inför valet och höstens alla aktiviteter. Vad sägs om en unik nordisk konferens i Köpenhamn om hur frihandelsavtalet mellan EU och USA kan inverka på kulturen, en spännande valanalys med fokus på kultur- och konstnärspolitiken på årets bokmässa i Göteborg och en faktaspäckad nordisk konferens om upphovsrätt i Stockholm i november?

Från Almedalen tog vi med oss en hel del intryck som kommer att prägla arbetet under det kommande året: ungdomsförbundens problematiska inställning till upphovsrätt, Mats Söderlunds medverkan i Konstnärsnämndens seminarium om konstnärlig kvalitet och inte minst all konstruktiv respons vi fick angående KLYS arbete på det årliga Kulturskaparminglet på Författar- och Översättarcentret i Visby. Ni som inte sett mingelbilderna än - gå in på KLYS instagramkonto! Ni kan också läsa mer om KLYS aktiviteter i Almedalen i vår tidigare blogg.

I samarbete med våra systerorganisationer i det nordiska kontnärsrådet arrangerar vi om bara några veckor en konferens om frihandelsavtalet TTIP och dess konsekvenser för kulturen. Konferensen äger rum den 1 september i Köpenhamn. Talare är bl a Mogens Jensen, Danmarks handelsminister, Tarja Cronberg, finsk fd EU-parlamentariker för de gröna, Peter Schønning, dansk expert på upphovsrätt samt Ségolène Bunel från den franska Koalitionen för kulturell mångfald. Moderator är America Vera-Zavala, dramatiker och författare.

Vad händer med kulturpolitiken efter riksdagsvalet? Kan vi äntligen tillåta oss att drömma om ett kultursamhälle? Dessa frågor kommer att ställas vid KLYS arrangemang på bokmässans stora debattscen torsdagen den 25 september kl 11.00 med rubriken Next stop kultursamhället - är väntan över? Där kommer KLYS ordförande Mats Söderlund att tillsammans med Jens Liljestrand, biträdande kulturchef Expressen, Sara Meidell, kulturredaktör Västerbottenskuriren samt Devrim Mavi, journalist och debattör, att diskutera och analysera hur kultur- och konstnärspolitiken kommer att påverkas av valutgången. Zandra Thuvesson, kulturpolitisk projektledare hos Sveriges Författarförbund, modererar. Hoppas att vi ses där!

KLYS kommer också inom den närmaste tiden att svara på sammanlagt fem regionala kulturplaner som är är ute på remiss: Kronobergs, Blekinges och Kalmars samt Sörmlands och Jämtlands kulturplaner. Håll koll på vår hemsida där ni kommer att kunna läsa våra remissvar.

KLYS planerar också en nordisk upphovsrättskonferens den 24-25 november i Stockholm inom ramen för samarbetet i Nordisk upphovsmanna- och utövarallians. Fokus för konferensen kommer att vara nordisk samordning i aktuella EU-frågor som nya regler om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, reformer på det audiovisuella området samt andra EU-reformer på upphovsrättsområdet, där ett nordiskt samarbete är nödvändigt.

Alla ni som inte kunde vara med på KLYS fantastiska konferens om kulturell mångfald på Unga Klara i våras har nu en chans att se inspelningen av den i Kunskapskanalen den 1 september. Den kommer också att finnas tillgänglig på UR Play. 

Om du vill ha dagliga uppdateringar om vad KLYS gör och vad som händer inom kulturpolitiken -  följ oss på FB, Twitter och Instagram!

KLYS kansli

 

Villkora presstödet.

Nedanstående text publicerades ursprungligen i Göteborgsposten i Juli 2014.

Det ska gå att försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Det är en av utgångspunkterna i regeringens kulturpolitik. Men när kulturministern slår sig för bröstet och konstaterar att svenskarna ligger i topp vad gäller kulturkonsumtion är det dock inte i första hand staten som gjort det möjligt. Varken med biblioteksersättningar, visningsersättningar, scenkonstpensioner, litteraturstöd eller tidskriftsstöd. Det är kulturskaparna själva som bär upp kulturlivet genom att arbeta för nästan inga pengar alls. De som inte accepterar de usla villkoren får inte jobben.

Kulturskaparna utgör en stor del av det vi kallar för prekariatet. Vi som skapar teater, film, musik, böcker och konst har vant oss vid att lägga många arbetstimmar på vårt konstnärliga arbete men förtjäna vårt dagliga bröd genom att dubbeljobba på vår fritid. Inte för att våra verk inte är efterfrågade eller använda, utan bara för att det går att hålla nere våra ersättningar. Det är inte värdigt någon av parterna.

Konstnärligt skapande är en spetskompetens som ofta kräver långa utbildningar och flera års erfarenhet. Det unga geniet i alla ära men det mesta vi upplever som stor konst har skapats efter åratal av ansträngningar och misslyckanden. Det är investeringar som alla konstnärer är villiga att göra. Vägen till att bli en etablerad författare, musiker, regissör, skådespelare är kantad med många uppoffringar, både ekonomiska och sociala.

Det är inte det vi kräver kompensation för.

Alla medborgares kulturella välfärd är genom regeringsformen ett av tre huvudmål med den offentliga verksamheten. Det är därför vi har en statlig, regional och kommunal kulturpolitik med stödordningar och anslag. Det är därför vi har länsteatrar, folkbibliotek, konserthallar, orkestrar och muséer. Det är också därför kulturskapare kan få offentliga uppdrag eller stipendier. Det läggs ner mycket skattepengar på att garantera ett rikt utbud av kulturupplevelser.

Men staten har samtidigt bestämt att de som jobbar med att skapa kultur inte behöver få full ersättning för det utförda arbetet. Hela systemet bygger på att det finns pengar till papperet, tryckpressarna, byggnaderna, telefonerna, uppvärmningen, ljudanläggningen, möblerna, receptionen, annonserna, men inte kulturskaparna.

En konstnär som får ett offentligt uppdrag borde alltid garanteras en rimlig timpenning för hela sin arbetsinsats, alla offentliga institutioner skulle helt enkelt åläggas att använda det så kallade mu-avtalet. När en poet framträder på en festival som delvis finansieras av en kommun borde de alltid räkna med att poeten ska få betalt enligt de normer som Författarförbundet föreskriver. När en kulturtidskrift bedöms så angelägen att den är berättigad ett offentligt stöd, ska det stödet också räcka till att ge de som skriver i tidskriften rimliga arvoden.

Tidskriftsstödet har legat still i tjugofem år, under hela tiden har det fördelats på ungefär hundra tidskrifter. Det säger sig självt att det är skribenterna som fått lägga upp mellanskillnaden genom att arbeta gratis en stor del av sin vakna tid. Det är inte värdigt välfärdsstaten Sverige. Vill vi eller vill vi inte ha samhälls- och kulturtidskrifter med kvalitet?

Presstödet borde villkoras så att frilansarna åtminstone får ersättning på samma nivå som sina fast anställda kollegor. När konstnärliga prestationer används i radio och teve borde upphovsmännen alltid få en rimlig ersättning för det faktiska arbete de lagt ner. När kulturhus ska fyllas med kultur måste kulturskaparna få en rimlig lön. Räcker inte pengarna får vi väl sälja huset och krympa programmet till en nivå där alla som medverkar får betalt. Hur stort kulturhus skulle Stockholm då ha? Kanske bara tre våningar?

Det är dags att göra Sverige till ett kultursamhälle. Med tanke på hur mycket kultur vi konsumerar och hur högt vi värdesätter den, är det inte mer än rätt att de som skapar den får en skälig ersättning för den arbetstid de lägger ner. 

Modiga läsare, lyssnare och tittare.

Alla som har en favoritlåt, dikt eller film, vet hur djupt personliga band man kan ha till ett konstnärligt eller litterärt verk. Musiker, författare och andra kulturskapare bygger upp unika förtroenden med sin publik. När Jason Timbuktu Diakité talar i riksdagen, P O Enquist skriver i Dagens Nyheter eller Laleh sjunger i P3, då lyssnar vi extra noga. De har ett förtroende som en politiker aldrig kan åtnjuta.

När vi älskar Pippi Långstrump så är det i själva verket möjligheten av en annan norm vi älskar, berättelsen om ett annat liv där modet att bryta regler och följa sitt hjärtas röst, värderas högre än att alltid göra som fröken säger. Berättelsen om Pippi är värdebärande. På samma sätt som Inger Alfvéns Dotter till en dotter, eller Kerstin Thorvalls Ensam dam reser ensam, Fucking Åmål, Fröken Julie eller Vitsvit av Athena Farrokhzad.

När Farrokhzad talar i radio är det inte hennes personliga relation till sina läsare som väcker engagemang, utan det konstnärliga uttryckets styrka, den direkta identifikation och igenkänning som etableras i det poetiska och musikaliska uttrycket.

Det är därför vissa politiker är livrädda för konstnärer.

Kultur är värdebärande och uttrycker i någon mening en beställning till politiken. Det är därför det är så oroande när ledande politiker inte tycks ta del av kulturen. Eller när opinionsbildare totalt misslyckas med att förstå ett konstnärligt verk som just konst och uttryck för komplexa samband, erfarenheter och värderingar. Partiprogrammen är bara taffliga tolkningar av vad kulturen redan sagt mycket bättre.

När totalitära ideologier gör sig påminda känner vi behovet av konst och kultur tydligare. Vi behöver kraften i motbilderna, hoppet, friheten. Samhället består av kulturell mångfald och för kulturskapare är mångfalden själva näringen. I den breda floden av kultur är främlingsfientlighet bara en liten rännil. Vi kulturskapare retar fascister för att vi både förkroppsligar och gestaltar mångfalden. Men vi retar också liberaler eftersom vi är friare än någon entreprenör någonsin kan bli och för att vi vägrar att kompromissa med vår frihet. Samtidigt retar vi socialister genom att uttrycka människors existentiella villkor tydligare än något manifest, och genom att vägra huka för kapitalet. Solidaritet och jämlikhet är också våra villkor.

Allt vi strävar efter i vår konst, är att upprätta en förtroendefull relation med världen, som kanske bara handlar om respekt, precis som alla borde ha rätt till sitt människovärde. Och att få berätta vad vi ser, känner och tycker, utan några som helst hänsyn till vare sig samhället, kyrkan, kapitalet eller någon annan auktoritet.

Kultur är värdebärande och dess inneboende kvalitet, dess essens, är mångfald, frihet och jämlikhet. Inte så att varje enskilt verk eller varje enskild konstnär uttrycker det, men konstnärliga uttryck som sådana bär på dessa kvaliteter.

Nu mer än någonsin behöver vi starka, fria och modiga kulturskapare. Det ligger i vårt intresse, alla vi som läser, lyssnar på musik, njuter av konst, tittar på film, det ligger i politikens och demokratins intresse, att se till att de som skapar kultur, litteratur och konst kan fortsätta göra det, utan att riskera censur, social eller ekonomisk utstötthet. Det har vi råd med. Kulturpolitik är demokratins sätt att uppfylla sitt främsta löfte: Att låta alla människor blomstra.

Att till exempel ta strid för fri fildelning är inte samma sak som att ta strid för en fri kultur, demokratiska och mänskliga värden, det är snarare att urholka dem. Hur ska kulturen bäras? Vem ska bära den?

Vi som skapar kultur behöver modiga läsare, lyssnare och åskådare, och vi behöver en modig kulturpolitik, som ställer sig bakom kulturskaparna och deras konstnärliga rättigheter.

What happens in Almedalen does not stay in Almedalen

Almedalsveckan är inte slut - men vi på KLYS vill avlägga rapport om några speciellt intressanta evenemang vi varit med om under den intensiva veckan i Visby. 

Måndagen rivstartade med ett angeläget samtal om konstnärlig kvalitet som arrangerades av Konstnärsnämnden på Länsteatern.  Mats Söderlund, KLYS ordförande, kopplade begreppet till den pågående diskussionen om kulturmannen och fick stort medhåll från publiken: Under en lång lång lång tid har vita män premierat varandras estetik. 

Från vänster: Ida Lundén, tonsättare och ordförande i Konstnärsnämndens arbetsgrupp för musik, Mats Söderlund, poet och ordförande KLYS, Magnus Aspegren, vd för Riksteatern, Gunilla Kindstrand, journalist, chefredaktör och ordförande för Konstnärsnämndens styrelse och Ann Larsson, direktör för Konstnärsnämnden.

Alla i panelen var överens om att konstnärlig kvalitet är ett svårdefinierat begrepp. KLYS kommer att fortsätta fokusera på hur kulturpolitiken – på statlig, regional och kommunal nivå - förhåller sig till kvalitetsbegreppet och hur kvalitetsaspekten påverkar landets kulturskapare under 2014.

Läs här om hur SVT rapporterade från samtalet.



På tisdagen fick nyfikna höra representanter från de politiska ungdomsförbunden tala om vilken kulturpolitik de vill se i framtiden, och hur de ser på samhällets roll och ansvar för att genomföra denna. 

Moderatorer: Lars Anders Johansson, kulturansvarig Timbro och Boa Ruthström, chef Arena Idé.

Stödet för en stark upphovsrätt var svagt (förutom hos Kristdemokratiska Ungdomsförbundet) och här ser KLYS ett stort behov av att förmedla kunskap om kulturskaparnas villkor till förbunden - snarast!

Se hela utfrågningen här!

Den festliga höjdpunkten på Almedalsveckan var för KLYS del att arrangera talarstafetten och minglet med Sveriges kulturskapare på tisdagen. Redan när festen började kl 17.30 så var lokalen full, under den rappa talarstafetten klämde sig ytterligare några åhörare in för att lyssna till bl a Mats Söderlund, poet (ordförande KLYS – Sveriges Kulturskapare), Alfons Karabuda, kompositör (ordförande SKAP), Ulrica Widsell, journalist (vice ordförande SJF) och Anna Carlson, skådespelare (ordförande Teaterförbundet).

 

För att se bilder från festen - gå in på vårt instagramkonto (http://instagram.com/klys59)

Vi vill också passa på att tacka alla er som kom - det var fantastiskt kul att få hänga med er!

På onsdagen deltog Mats Söderlund i två samtal på förmiddagen: det första handlade om kulturskparnas villkor och i panelen satt bl a Stina Oscarson,  Sara Abdollahi, Lars Anders Johansson och Gunnar Ardelius. Under samtalet framgick att upphovsrätten - återigen - är en av de stora knäckfrågorna för kulturskaparna och att utmaningarna inom området är stora.

moderator och inte med på bild: Zandra Thuvesson

Lite senare deltog Mats i ett samtal om nolltoleransen mot graffiti som KLYS arrangerade tillsammans med Graffitifrämjandet och Studiefrämjandet. 

Se det inspelade samtalet här (del 1) och här (del 2)

På onsdagen bevakade KLYS medlemsorganisationen KRO/KIFs seminarium Från konstsoffan till heta stolen – samtal med Lars Ohly (V) och Gunilla C Carlsson (S) om den samtida konstens myter och villkor.

Så här skrev KRO/KIF på efter samtalet: Under dagens konstpolitiska grillning kom Gunilla Carlsson (S), kulturpolitisk talesperson, med ett nytt besked: "KRO/KIF vill se en nationell strategi för bild- och formkonsten och jag har lyssnat, vi har vänt i frågan och ska arbeta för att en sån tas fram". Lars Ohly (V), kulturpolitisk talesperson: "För alla statliga medel som det byggs för ska enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning användas. Vi vill se ett avtal med SKL för att kommuner och landsting ska tillämpa 1%-regeln och vi vill se ett stimulanspaket för att få mer offentlig konst i samhället."

Bra jobbat, säger vi på KLYS!

På torsdagen arrangerade KRO/KIF även ett seminarium som handlade om 1%-regeln och hur vi skapar fler konstnärliga och attraktiva miljöer. Tyngdpunkten låg på hur man regionalt tar ansvar för att regeln efterlevs och hur man praktiskt går till väga: "Alla fyra riksdagsledamöterna var intresserade av att det tas fram en handbok för arbetet med enprocentsregeln och den offentliga konsten. Den skulle vara ett stöd till både konstnärer och upphandlare och innehålla riktlinjer, beskrivning av metoder, processer och goda exempel samt avtals- och budgetmallar." Läs mer KRO/KIFs fb-sida!

Debatt-SM! Vem vann torsdagens tävling i att argumentera för sin kulturpolitiska åsikt? 

Läs Svensk Scenkonst sammanfattning här och se hela debatten här!

Vi gratulerar naturligtvis vinnaren!

Vill du läsa mer om Almedalen rekommenderar vi dig att även kolla in SKAPs utmärkta sammanfattning av årets kulturhändelser i Visby - läs den här!

Vi önskar er alla en härlig sommar! 

För KLYS

Andrea Redmer

Next stop Almedalen

Klart KLYS är i Almedalen i år!
Följ oss under måndagen, tisdagen och onsdagen då vår ordförande, poeten och författaren  Mats Söderlund, deltar i flera debatter om konstnärlig kvalitet, graffiti, mångfald och upphovsrätt.

På måndagen den 30 juni kl 15.15 deltar KLYS ordförande i seminariet Behovet av kvalitetsbegreppet inom kulturpolitiken, som arrangeras av Konstnärsnämnden på Länsteatern.

Hur förhåller sig kulturpolitiken – på statlig, regional och kommunal nivå - till kvalitetsbegreppet? Och vilken betydelse har kvalitetsbegreppet för att främja kulturell infrastruktur och regional mångfald? Hur påverkar kvalitetsaspekten landets kulturskapare och vad innebär den för deras möjligheter att kunna utveckla sitt konstnärskap? Används kvalitetsbegreppet och konstnärlig kvalitet inom kulturpolitiken synonymt?

Övriga medverkande: Magnus Aspegren, vd för Riksteatern, Ida Lundén, tonsättare och ordförande i Konstnärsnämndens arbetsgrupp för musik.

Värdar för samtalet är Gunilla Kindstrand, journalist, chefredaktör och ordförande för Konstnärsnämndens styrelse och Ann Larsson, direktör för Konstnärsnämnden.

KLYS manifest

På tisdagen den 1 juli kl 18.00 är alla välkomna till KLYS talarstafett om mångfald och upphovsrätt på Östersjöns Författar- och översättarcentrum, Uddens gränd 3. Talar gör:

Mats Söderlund, poet (ordförande KLYS – Sveriges Kulturskapare),

Katarina Jönsson Norling, bildkonstnär (ordförande KRO),

Alfons Karabuda, kompositör (ordförande SKAP),

Ulrica Widsell, journalist (vice ordförande SJF),

Håkan Bjerking, filmregissör

Susin Lindblom, författare (förbundsdirektör Dramatikerförbundet)

Martin Q Larsson, tonsättare (ordförande FST),

Anna Carlson, skådespelare (ordförande Teaterförbundet),

Gunnar Ardelius, författare (ordförande Författarförbundet),

Talarstafetten ackompanjeras av ett mingel i samma lokaler som pågår till 19.30.

KLYS manifest

På onsdagen den 2 juli debatterar Mats Söderlund tillsammans med bl a Stina Oscarsson och Daniel Suhonen om kulturskaparnas villkor i samtalet Vilken kultur måste vi våga kräva för att överleva? Modererar gör Zandra Thuvesson, kulturpolitisk strateg på Sveriges Författarförbund, och samtalet äger rum kl 09.30 på Hedbergs bok och musikkafe, Södra Kyrkogatan 4 B. Arrangörer är KLYS, tankesmedjan Katalys och Sveriges Författarförbund.

Lite senare samma dag, kl 11.00, arrangerar KLYS tillsammans med Graffitifrämjandet och Studieförbundet ett samtal om nolltoleransen mot graffiti: Nolltoleransen mot graffiti – vad händer efter valet? Ett samtal i exil. Medverkar gör bl a KLYS ordförande Mats Söderlund och Roger Mogert, oppositionsborgarråd Stockholm (S), och Per Ankersjö, statsmiljöborgarråd Stockholm (C).

Vi kommer självklart att bevaka och rapportera från en hel del andra arrangemang - inte minst från våra medlemsorganisationers seminarier och debatter.
För en snabb översikt av dessa - kolla här.

Vi ses i Almedalen!

KLYS kansli

Ungdomsförbunden trampar snett igen!

I en debattartikel i Expressen den 11 juni skriver ni - företrädare för sex politiska ungdomsförbund - att ni vill ”skrota kassettbandsskatten”, och trampar därmed snett igen. Senast ni skrev den här artikeln var i Aftonbladet den 29 november 2013. Då hoppades jag att ni menade vad ni skrev, att ni ville modernisera ersättningssystemen, underlätta utvecklingen och samtidigt se till att kulturskapare får betalt för sina verk. I så fall står vi på samma sida, skrev jag. Nu verkar det som om det mest innovativa ni kan komma på fortfarande är att ni vill slippa betala.

Jag har ett förslag. Lobba istället för att kulturskapare får del av de vinster som internetleverantörer, kabelteveoperatörer och andra mediejättar gör. Bolagsjättarna tjänar hundratals miljoner både på era och mina, våra konstnärliga verk. Det är både logiskt och rimligt att de tar ett större ansvar för innehållet på nätet och för finansieringen av kulturen. En del av de vinster i miljardklassen som konstnärligt skapande står för i den digitala underhållningsindustrin bör på upphovsrättslig grund gå tillbaka till alla oss som faktiskt skapar. Men sluta att lobba för teknikjättarnas vinstmarginaler.

Jag bjuder härmed in er till KLYS, så ska vi berätta hur ersättningarna fungerar i praktiken, hur användandet mäts, hur ersättningarna räknas ut, hur de förhandlas, vilka de går till, hur de används osv. Då kanske ni kan skriva en annan artikel nästa gång.  Nu är det bara ”kassettbandsbolagen” som jublar.

Nu mer än någonsin behövs kulturskapare som kan spegla och problematisera samhället, demokratin, medborgarskapet, vad det innebär att vara människa, arbetare, man, kvinna, fattig eller politiker. Men vi vet att otrygga ekonomiska system både skapar en snedrekrytering till kulturyrkena, och gör kulturskapare försiktigare. För att våga vara så kritiska och obekväma som samhället innerst inne behöver, måste det finnas en grundtrygghet bl a i form av en rättvis upphovsrätt, som gör att vi som kulturskapare kan ta både konstnärliga, sociala och ekonomiska risker. 

Digitaliseringen av kulturens arenor och distributionen rycker undan vår försörjning. Låt oss ta armkrok istället, så ordnar vi det tillsammans. Det finns större och roligare visioner att kämpa för än att teknikbolagen ska få öka sina vinster. Vi kan väl bestämma en dag?

Mats Söderlund, poet och författare samt ordförande i KLYS – Sveriges kulturskapare

Fattade mångfald

Det händer ibland att man är med om ögonblick, drabbas av kultur, möter människor, som man sedan med lätthet bär med sig vidare genom livet. Under KLYS mångfaldskonferens fick jag uppleva flera sådana möten. Ny kunskap, nya insikter, nya minnen.

KLYS ordförande Mats Söderlund
Foto: Lovisa Vasilou

Att bevara och stärka mångfalden av kulturella uttryck är ett ansvar för var och en av oss och en framgångsfaktor för hållbar utveckling i alla samhällen. Både regionaliseringen och internationaliseringen av kulturen ställer nya krav på oss som är verksamma inom kultursektorn och de kreativa näringarna. 

Fattas mångfald? Fattas tolerans? Fattas jämlikhet? Fattas demokrati?

Poeten Athena Farrokhzad
Foto: Lovisa Vasilou

För mig är kulturell mångfald svaret på många frågor. Ett slags facit. Jag skulle säga att vi lever i ett samhälle som på djupet präglas av kulturell mångfald, även om det inte alltid märks. Vi är bättre på att odla den än många länder. Sämre än många. Vi är världsledande när det kommer till kulturkonsumtion. Frågan är, har vi en mångfald som speglar vilka vi är och vilka vi vill vara. Har vi en kulturpolitik värdig vår självbild?

Konferensen spelades in av UR Samtiden och kommer att sändas och finnas tillgänglig på deras webb i september.

Tillsammans gav våra talare en komplicerad bild av vad kulturell mångfald kan vara och hur Unescos mångfaldskonvention kan ha betydelse både som ett normativt instrument, en text som i första hand har sin verkan genom de värderingar den uttrycker, och som ett konkret verktyg för kulturskapare och deras organisationer för att driva förändring. De länder som skrivit under konventionen har förbundit sig att driva en kulturpolitik som skyddar och främjar den kulturella mångfalden, människors tillgång till och möjlighet att utöva kultur.

Den fråga vi behöver ställa oss är om vi har en kulturpolitik som når upp till andemeningen i konventionen.

Amelie von Zweigbergk, Lawen Mohtadi, Athena Farrokhzad, Håkan Bjerking, Henrik Arnstad, Ola Öhlin, Marion Hauge-Lindberg, Kennet Johansson och Frida Röhl talade utifrån sina respektive perspektiv. Med skarpa fakta, brinnande historia, geniala analyser, mobiliserande poesi och ljungande brandtal eldades åhörarna till diskussion och reflektion. Alexandra Pascalidou guidade oss proffsigt och inspirerande genom dagen. Pressade och peppade oss till att tänka ett steg till, göra en reflektion ytterligare. 

Om jag ska försöka sammanfatta någon slags slutsats av konferensen så lutar jag mig mot en formulering av författaren och historikern Henrik Arnstad, som han bidrog med tidigt under dagen. Ungefär så här: vi lever redan i en värld djupt präglad av mångfald, all kultur är i grunden mångfaldig. Hur det visar sig och hur vi tar tillvara mångfalden kan förbättras. Men låt ingen lura dig att tro att motsatsen skulle vara sann. Den är inte ens möjlig. Påstår någon det så ljuger de.

Historikern Henrik Arnstad.
Foto: Michelle Voon.

Efter konferensen fick alla talare och deltagare nöjet att se Suzanne Ostens avskedsföreställning på Unga Klara: Lammungarnas fest, en surrealistisk teaterföreställning som utforskar och utmanar kreativitetens möjligheter. En historia om en ung kvinnas försök att hitta sig själv, också i sina mer motbjudande sidor, och om kreativitetens eviga källor. En perfekt avrundning efter en heldag med samtal,  eftertanke och reflektion kring konstens och konstnärernas villkor.