Har du koll på konstnärlig kvalitet och förnyelse?

Nu på lördag är det Kulturnatt i Stockholm. Meningen är att vi ska få uppleva konst och kultur genom vernissager, teaterföreställningar, konserter, nattöppna museer, fotoutställningar m m och på så sätt upptäcka staden och kulturen ur ett nytt perspektiv.

Många, både kulturkonsumenter och kritiker, försöker ofta bedöma om t ex en kulturupplevelse är bra eller dålig, nyskapande eller traditionell, riktar sig till en bred publik eller är "svår" och klassas som mer svårtillgänglig. Här halkar vi in på nästa begrepp i vår serie Har du koll? - nämligen konstnärlig kvalitet och förnyelse.

Begreppet konstnärlig kvalitet är ett dynamiskt och vittförgrenat begrepp som vi på KLYS menar aldrig kommer att få, och inte heller bör få, en helt fast definition. Vi tycker att det är bra att kvalitetsbegreppet problematiseras och att debatten om konstnärlig kvalitet är levande och mångfacetterad.

Centralistiska och traditionella uppfattningar om vad kvalitet är kan ta sig oönskade diskriminerande uttryck som missgynnar mångfald och konstnärlig frihet. Det måste alltså ständigt föras en diskussion kring ur vilka aspekter kvalitet ska bedömas.

Ur broschyren "Samverkansmodellen"

Konstnärlig förnyelse utgör en förutsättning för kulturell förnyelse. En seriöst menad kulturpolitik måste ta avstamp i en högre värdering av det konstnärliga arbetet i Sverige. Kulturpolitikens uppgift att möjliggöra konstnärlig förnyelse handlar därmed till stor del om de grundläggande ekonomiska och sociala villkoren för de konstnärliga yrkesutövarna. Samhällets insatser måste garantera både enskilda och grupper av kulturskapare möjligheter att under en viss tid kunna inrikta sig på experiment och förnyelse.

KLYS vill betona att konstnärlig förnyelse inte enbart handlar om några speciella experiment i en smal sektor av verksamheten, utan utgör en grund för hela den konstnärliga verksamheten för varje enskild kulturskapare.

Även om begreppen konstnärlig kvalitet och förnyelse är svårdefinierade är de likafullt av yttersta vikt i den kultur- och konstnärspolitiska praktiken, för att garantera mångfald och professionalitet i kulturutbudet!

Rösta för kulturskaparnas roll i EU!

KLYS har idag skrivit brev till de svenska kandidaterna till EU-parlamentet:

Idag på internationella upphovsrättsdagen är det bara en dryg månad kvar till EU-parlamentsvalet. Upphovsrätten, som har enorm betydelse för de kreativa näringarnas expansion, berörs i allt högre grad av beslut som fattas inom EU, inte minst av de folkvalda i EU-parlamentet.

Både i Sverige och inom EU finns en stark övertygelse om den kulturella och kreativa sektorns potential som tillväxtfaktor. En sådan utveckling är också positiv för samhället i stort. Men en förutsättning för att de kulturella och kreativa näringarna ska kunna blomstra är att kärnan i dessa näringar – de konstnärligt yrkesverksamma – garanteras goda villkor och att det finns en fungerande upphovsrätt som står på deras sida.

Svenska EU-parlamentariker från såväl folkpartiet som miljöpartiet har ställt sig på samma sida som Piratpartiet för att montera ned väl etablerade ersättningsordningar, t ex privatkopieringsersättningen som ger kompensation till kulturskapare för den omfattande kopieringen av deras verk. Det skadar inte bara upphovsmän och utövande konstnärer, utan försvårar för hela den kreativa sektorn att utvecklas i digitala medier.

EU överväger nya reformer på upphovsrättsområdet som kan få stor inverkan på kulturskapares och kreativa näringars villkor. En fingervisning om vilka förändringar som är på gång presenteras till sommaren då EU-kommissionen offentliggör sin vitbok om upphovsrätt, som bl a grundar sig på konsultationer och dialoger med företrädare för olika upphovsrättsliga intressen.

Det finns starka krafter i EU som vill driva igenom försvagningar i upphovsrätten, och som kan drabba 

enskilda kulturskapare och kulturnäringar hårt. Det finns också EU-företrädare som vill införa en enhetlig EU-lagstiftning på upphovsrättsområdet, som inte tar hänsyn till den kulturella och språkliga mångfalden i Europa och som inte heller gynnar vare sig kulturskaparna eller samhället i stort. 

KLYS, som utgör en samlad röst för cirka trettio tusen kulturskapare i Sverige, vill därför uppmana Dig - som blivande svensk EU-parlamentariker - att stå upp för konstnärliga rättigheter i Ditt kommande EU-arbete genom att:

•         Verka för att det upphovsrättsliga systemet upprätthålls på en hög nivå och se till att det inte urholkas genom utökade undantag och inskränkningar.
•         Värna den enskilde kulturskaparens ställning i förhållande till andra aktörer på marknaden genom att verka för en bättre balans på den upphovsrättsliga avtalsmarknaden och genom att motverka oskäliga avtalsvillkor till nackdel för kulturskapare.
•         Främja och försvara det nordiska avtalslicenssystemet, som utgörs av smidiga och väl fungerande kollektiva ordningar för rättighetsklarering och tillgängliggörande av konst och kultur.
•         Främja och försvara etablerade ersättningsordningar till kulturskapare såsom biblioteksersättningen, privatkopieringsersättningen och följerättsersättningen.
•         Arbeta för att främja språklig och kulturell mångfald i upphovsrättssammanhang, t ex genom att arbeta för att kultur och audiovisuell sektor exkluderas i internationella frihandelsavtal, såsom det aktuella TTIP mellan EU och USA.

     Som EU-parlamentariker kan Du göra skillnad och påverka utvecklingen på detta område i rätt riktning. Visa att Du står på kulturskaparnas sida i EU!

För KLYS

Mats Söderlund, författare, poet och ordförande för KLYS

Ulrica Källén Lörelius, jurist, verksamhetsledare för KLYS

Ge graffiti samma villkor och rättigheter som all annan konst

Igår på annandag påsk publicerades KLYS och Graffitifrämjandets debattartikel om graffiti

i Svenska Dagbladet. Läs den här på vår blogg:

DEBATT Stockholm är den sista huvudstaden i Europa med nolltolerans mot graffiti.

Det slår mot en hel kulturform på ett sätt som vi bara känner igen från totalitära stater. Tidigare hade vi sällskap av Minsk i Vitryssland, men även där finns numera en öppen vägg för laglig graffiti.

I Stockholm är den konstnärliga friheten definierad och begränsad av den politiska majoriteten. Så länge nolltoleransen mot graffiti kvarstår är Stockholm en fettfläck på kartan över konstnärligt förtryck och censur.

KLYS, som genom sina medlemsorganisationer samlar omkring trettio tusen av Sveriges kulturskapare, kräver tillsammans med Graffitifrämjandet ett tydligt försvar av den konstnärliga friheten. Principen om armlängds avstånd måste gälla inom alla konstområden – också i Stockholm. Det betyder att nolltoleransen mot graffiti måste bort. Finns det andra konstarter som kan väcka anstöt hos politikerna? Vem drabbas av nolltolerans i nästa steg?

”Den som tvivlar på vikten av kultur och kulturpolitik bör ta intryck av förtryckares rädsla för ett levande kulturliv och därmed yttrandefrihet.”

Kloka ord som vi gärna skulle skriva under på. Det är Madeleine Sjöstedt som skriver det på sin blogg ”Från huvudstad till världsstad”. Men i världsstaden Stockholm kan det fortfarande hända att polisen kräver att få förhandsgranska och godkänna utställningar innan de får visas. Stockholms stad kan begära att en vägg med konstverk ska rivas. Man kan stoppa affischering och reklam för viss sorts konst. Civilklädda väktare kan smyga omkring på utställningar och förfölja besökarna när de går hem för att se om de ska ägna sig åt någon brottslig verksamhet. Det låter som skrämselpropaganda men var precis vad som hände under Art of the Streets 2011, ett evenemang arrangerat av Riksteatern och Graffitifrämjandet.

Stadens intensiva arbete mot graffiti gör att fria organisationer som borde ta ställning för alla konstnärer inte vågar höja rösten av rädsla för repressalier. Ett studieförbund talade om att de gärna skulle ordna workshops med graffiti, men fem miljoner av deras stöd kommer från staden. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt har gjort klart vad hon anser om de som undervisar i graffiti. ”Klotterskolor” sa hon när hon stängde ner kulturskolans graffitikurser.

I varje demokrati ser man den konstnärliga friheten som en grundbult i samhället. Politiker ska inte bestämma över fria konstnärers uttryck. I Sverige anser vi det till och med vara så viktigt att vi har det inskrivet i grundlagen. Trots det genomförs systematisk förföljelse av konstnärer som ägnar sig åt konstformen graffiti. Även samröre med graffiti är förbjudet i stadens verksamheter.

Graffitifrämjandet har arrangerat hemliga, underjordiska workshops i skolor i Stockholm de senaste åren. Något både elever och lärare uppskattar, men som alltså måste hemlighållas från myndigheterna.

Det är dags för läpparnas bekännare att göra gemensam sak i kommunfullmäktige och en gång för alla lägga ner nolltoleransen. Det finns stöd från såväl moderater, folkpartister och vänsterpartister, nu måste ni enas om den här sakfrågan. Det borde finnas öppna väggar i varje stadsdel. Graffiti som konstform ska ha samma rätt och villkor som annan konst. Allt annat är ett hot mot oss samtliga kulturskapare.

MATS SÖDERLUND

MATHIAS LEVEBORN

För vem har vi kulturpolitik?

Igår kväll var det final i vårens spännande debattserie Kulturval 14 på Kulturhuset. Temat för kvällen var Folket, facket eller furstarna - för vem har vi kulturpolitik?

Frågeställningen är relevant - vad är kulturpolitikens roll och syfte och vem/vilka är målgruppen för kulturpolitiken? Har kulturpolitiken som sitt främsta syfte att stödja kulturlivet och konstnärerna eller är det i första hand medborgarnas tillgång till kultur som ska vara i fokus?

Vi som företräder Sveriges kulturskapare anser att kulturpolitikens målsättning ska vara att så många som möjligt kan ta del av ett så brett, mångfacetterat, nyskapande och kvalitativt kulturutbud som möjligt, men att detta förutsätter att det inom ramen för kulturpolitiken finns en aktiv konstnärspolitik som garanterar att de som skapar konsten och kulturen - de yrkesverksamma kulturskaparna - har goda villkor. Därför är politiska åtgärder för jobb och trygghet inom kultursektorn en central och helt nödvändig del av kulturpolitiken. En stark och självständig konstnärskår ger mer och intressantare konst och kultur av hög kvalitet till medborgarna.

KLYS svar på frågeställningen är därför att medborgarperspektivet och kulturskaparperspektivet samspelar i kulturpolitiken. Grunden för kulturpolitiken är medborgarnas delaktighet i och allas rätt att omfattas av och ha tillgång till kultur präglad av bredd, mångfald, kvalitet och tillgänglighet, och att en sådan kultur bara är möjlig om det finns en konstnärskår som är fri och kan leva av sin konst.

KLYS har ända sedan vi bildades 1959 spelat en central och aktiv roll i utformningen av den svenska kultur- och konstnärspolitiken. Genom våra 15 medlemsorganisationer inom konstområdena ton, ord, bild/form och scen/film utgör vi en samlad röst för 30.000 yrkesverksamma kulturskapare i hela landet.

Vi planerar att i en kommande blogg inom kort beskriva kulturskaparnas villkor, hur de har förändrats under de senaste åren och ge konkreta förslag på hur de kan förbättras.

Ur broschyren "Om KLYS" som finns att beställa på www.klys.se

Nyttan av det konstmusikaliska området

Begreppet  ”det konstmusikaliska området” signalerar att den musik svenska tonsättare skapar inte är en enhetlig genre, utan en rik flora av olika musikaliska uttryck. Vid FSTs senaste medlemsforum i Stockholm, tog de cirka trettio närvarande tonsättarna fram en lista över vilka musikaliska uttryck de själva använde sig av i sitt yrkesmässiga musikskapande, och kom fram till sammanlagt 48 olika sätt att uttrycka sig musikaliskt.

Vad är då nyttan med dessa 48 uttryck ur ett bredare perspekiv, ur samhällets synvinkel? Sedan sekelskiftet har konstens nyttoeffekter debatterats ymnigt av kulturföreträdare, politiker och tjänstemän. Ofta ställs konstens egenvärde i ett motsatsförhållande till dess instrumentella nytta. Ett egenvärde (eller intrinsikalt värde) innebär att värdet av konsten är intuitivt, oberoende av uppfattningar hos samhällets invånare eller politiker, och kan inte mätas; att konstverket är ett slutmål i sig självt. Den instrumentella nyttan å andra sidan inriktar sig på konstens effekter, och i slutändan effekternas betydelse för svensk bruttonationalprodukt och samhällets fortbestånd. Min uppfattning är att alla dessa debattörer fullständigt missuppfattat innebörden av begreppet nytta.

Nytta kommer av fornsvenskans nyt, vilket betyder nyttjande, avkastning eller mjölk, av samma ursprung som ordet njuta. Och kanske kan vi här finna en fast grund i filosofins morän. De flesta av oss anser oss kunna njuta av konstnärliga uttryck utan att vi behöver förklara varför, ens för oss själva. Njutningen varierar individuellt både beträffande kvalitet och kvantitet, men vi kan alla njuta av konstmusik, utan att över huvud taget beakta dess ekonomiska, pedagogiska eller hälsomässiga effekter. Och även om musiken inte hade någon som helst påverkan på resten av samhället, skulle vi rimligtvis vilja ha mer av den likafullt.

Man skulle kunna jämföra med astronomi. Det finns idag ingen som helst praktisk tillämpning av astronomi. Vi spenderar miljarder och åter miljarder på rymdfärjor, teleskop och datorkraft för att utröna universums mysterier, och under vägen har en mängd uppfinningar sett dagens ljus som en bieffekt av forskningsmödorna. Slutmålet däremot – att förstå vår egen plats i universum, hur det uppstod och vart vi är på väg – har inga nationalekonomiska eller praktiska effekter. Men det bibringar oss en större verklighet!

På ett liknande sätt kan konst göra livet större och mer fantastiskt. Konst kan få människor att tänka nya tankar, samtida konstmusik kan göra att lyssnarna förstår sig själva och sin omvärld bättre; den kan frambringa nya idéer om hur vi ska hantera samtiden och framtiden. Att njuta av konsten är lika med nyttan av konsten. Sedan finns det bevisligen ett antal dokumenterade bieffekter av samtida konstmusik; att människor får bättre hälsa, att musik förbättrar inlärning och förståelse, att sysselsättning och exportintäkter ökar. Detta är i grunden positivt, och något som naturligtvis bidrar till konstens värde, men de är som sagt bieffekter av konsten, och inte dess primära nyttoaspekt.

Som en naturlig del i det välfärdspaket vi köper för våra skattepengar – tillsammans med Vård, Skola och Omsorg – tjänar Konsten att besvara frågor om varför vi lever, vad vi vill med våra liv, var vi är och vart vi är på väg. Det är det som är nyttan med samtida konstmusik, med de 48 musikaliska uttryck svenska tonsättare använder sig av.

Martin Q Larsson

ordförande FST 

(Föreningen Svenska Tonsättare), 

en av KLYS 15 medlemsorganisationer

Har du koll på kulturens egenvärde?

På måndag den 7 april kl 18.00 fortsätter debattserien Kulturval14 på Kulturhuset. Titeln på debatten är "Konst för lyckoindexets skull - måste kultur göra världen bättre?"

Ämnet kommer säkert att locka några av debattörerna att prata om ett centralt begrepp för KLYS, nämligen  kulturens egenvärde.

Med kulturens egenvärde menar vi kultur för kulturens egen skull, vilket betyder att det konstnärliga uttrycket är ett mål i sig och inte i första hand ska tillföra något till andra områden. Kultur ska skapas i sin egen rätt. Först därefter kan det komma till nytta. Ett exempel på nyttotanken kring kultur är idén om att man blir gladare och mår både själsligt och kroppsligt bättre av kultur. Ett annat är att kultur bidrar till tillväxt i en region eftersom den har stark attraktionskraft och därmed lockar turister. Naturligtvis är det bra att kulturen främjar människors hälsa eller skapar arbetstillfällen, men man får inte glömma att kulturen måste få finnas till alldeles oberoende av dessa positiva effekter.

I sammanhanget kan nämnas ett begrepp som kan kopplas till kulturens egenvärde, eller snarare utgör dess motsats nämligen den s k aspektpolitiken, som lyftes starkt i kulturutredningen från 2009. Där fokuserades på utbildning, regional tillväxt, hälsa och miljö samt frågan "Hur kan kulturen användas inom dessa områden?".

Om du vill läsa mer om de begrepp vi tar upp i vår serie Har du koll? - gå in på vår hemsida och klicka på "KLYS material". I den gula broschyren "Samverkansmodellen" finns flera viktiga kulturpolitiska begrepp listade. Vi tar tacksamt emot förslag på ytterligare ord som du tycker är viktiga och vars betydelse bör förklaras eller diskuteras!

Polletten har trillat ner hos (s)

Under utfrågningen med Stefan Löfven på kulturhuset i går inträffade en intressant vändning när intervjuaren pressade honom på pengarna till kulturbudgeten. Miljöpartiet har ju tagit betydligt högre höjd för viktiga kulturpolitiska reformer. 

Jag råkade ställa ett par provocerande frågor, lite otaktiskt av mig.. men det hela ledde till att jag fick en personlig têt à têt med Löfven efteråt. Vi diskuterade bra nog en halvtimme bland annat om hur skattekronor till kulturen skapar jobb, inte bara för kulturskaparna utan också de ungdomar och lågutbildade som kan ta kulturskaparns tidigare anställningar som spärrvakter och serveringspersonal. 

Det verkar som en pollett trillade ner. Löfven upprepade att han ser tillgängligheten som den viktigaste kulturpolitiska frågan, och där framstår ju fri entré inte bara till statliga muséer utan alla kulturevenemang med statligt stöd som en självklarhet, liksom en låg maxtaxa för kulturskolor och ett kraftigt utbyggt system med biblioteksfilialer och bokbussar, liksom ett återupprättande av rikskonserter och kultur i arbetslivet, som en självklarhet, i samband med det lovade han något överraskande att han skulle göra allt som står i hans makt för att återuppväcka Brunnsviks Folkhögskola. 

Löfvens pressekreterare Anne Ekberg tog under pågående samtal kontakt med Magdalena Andersson. Vi kunde förstås inte få några direkta besked men det lät som att kostnaden för de här reformerna skulle kunna landa under en miljard. Med tanke på de positiva effekterna på sysselsättningen, välfärden, den kulturdrivna tillväxten och folkhälsan undrade dock Magdalena om inte insatserna till och med kunde bli kostnadsneutrala. Målet borde istället vara att två procent av statsbudgeten skulle gå till de här demokrati- och mångfaldsfrämjande kulturpolitiska åtgärderna. En grupp av socialdemokrater kommer nu att sätta sig tillsammans med en bred politisk koalition i riksdagen för att undersöka hur de så snabbt som möjligt ska kunna genomföra det, helst redan 2015. 

Löfven påtalade att han alltid älskat att läsa, gå på teater, lyssna på opera och titta på konst och att det inte är mer än rätt att alla får samma möjligheter till ett aktivt deltagande i kulturlivet, antingen som publik, som amatörer eller som professionella kulturskapare. 

För att manifestera denna nya kulturpolitiska hållning, där konsten och kulturen står i centrum för hela samhällsutvecklingen och det offentliga samtalet kommer de garanterade konstnärslönerna att återinföras, men på dubbla den nivå som gällde när Alliansen drog in dem. 

Glatt överraskad över Löfvens förkunskaper och djupa engagemang fick jag tyvärr avvika då min förläggare ringde. Tydligen kommer min roman Observatoriet, att tryckas i en jätteupplaga och delas ut på alla gymnasieskolor. Det verkar som att juryn för Pulitzerpriset hört av sig och vill ha en snabböversättning. 

Behöver ju inte betyda något. Men man kan ju alltid hoppas.

Mats Söderlund, Ordförande i KLYS