Ökat fokus på kulturskapares villkor i regionala kulturplaner

Idag presenteras KLYS unika regionala tendensrapport om hur konstnärspolitiska frågor lyfts fram i de sju nya regionala kulturplaner som börjar gälla från 1 januari 2016 i Dalarna, Gävleborg, Skåne, Västerbotten, Örebro län, Östergötland och Västra Götaland. 

KLYS bevakar landets regionala kulturpolitik och granskar alla de regionala kulturplanerna som skrivs inom ramen för kultursamverkansmodellen. 

-          Några tendenser är att man mer och mer talar om villkoren för de professionella kulturskaparna i varje region, och att man i högre grad understryker kulturens egenvärde och vikten av egenföretagande inom kulturella och kreativa näringar. Vi ser också att konstarter som tidigare legat utanför samverkansmodellen lyfts fram i kulturplanerna, t.ex. serieteckning, design, arkitektur, foto och videokonst, säger Carl Liungman, regionalpolitisk sekreterare på KLYS. 

KLYS kärnfrågor berör professionella kulturskapares villkor såsom avtalsenliga ersättningsnivåer, kulturskapares inflytande i regionala samråd, kulturell infrastruktur, kulturell mångfald samt konstnärligt egenföretagande. KLYS har tittat på hur de olika regionerna i sina 3- och 4-åriga kulturplaner formulerar villkoren för yrkesgrupper som bildkonstnärer, författare, filmare, skådespelare, dansare, musikskapare, musiker, dramatiker etc.

KLYS tendensrapport är en översiktlig sammanställning som utgår från KLYS remissyttranden över kulturplanerna och en komparativ genomläsning av både remissversionerna och slutversionerna av kulturplanerna.

KLYS har uppvaktat statssekreterare Espmark

Torsdagen den 10 december träffade KLYS tillsammans med Stim och Copyswede justitiedepartementets statssekreterare Catharina Espmark med anledning av det svenska genomförandet av EUs direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt (2014/26/EU).

I det svenska förslaget till genomförande begränsas kraftigt möjligheten för kulturskaparnas organisationer, däribland KLYS medlemsorganisationer, att träffa avtal med s k avtalslicensverkan. Enligt KLYS kommer förslaget om det genomförs att få negativa samhällsekonomiska effekter. Den snabbhet och smidighet i avtalsbildningen som präglar den svenska kultur- och mediemarknaden, inte minst p g a möjligheten för kulturskaparorganisationerna att träffa kollektiva avtalslicensöverenskommelser, kommer att äventyras.

Förslaget kommer därför att drabba såväl kulturskapare som användare och konsumenter, genom att tillgången till kulturellt innehåll begränsas och risken för upphovsrättsintrång ökar.

 

Läs KLYS skrivelse till justitiedepartementet här.

”Företag vill slippa ersätta kulturskapare”

Foto: Morgan Norrman, Emil Nordin
 
Klas Elm skriver på svd.se under rubriken ”En gigabyteskatt vore förödande”. Av artikeln kan man få intrycket att en ny skatt ska införas eller att Elm företräder konsumenter. Så är inte fallet. Elm företräder elektronikföretag som vill att skattebetalarna ska betala deras privatkopieringsavgifter - avgifter som går till kompensation till kulturskapare. Hans inlägg är dessutom fullt av felaktigheter och missvisande påståenden.  

I Sverige finns sedan över 15 år tillbaka en teknikneutral lag om kompensation för privatkopiering som har ett brett stöd. Stödet för systemet är starkt eftersom det är principiellt riktigt och rättvist i relation till filmarna, författarna, musikerna, dramatikerna, skådespelarna och de andra grupper som skapat och äger rätten till kultur som lagras i elektroniska produkter. Ersättningarna möjliggör också skapandet av ny kultur.  

Systemet innebär att Klas Elms medlemmar ska betala för den privatkopiering som deras produkter möjliggör. Det medför en låg kostnad för dessa företag, men är en viktig inkomstkälla för kulturskapare. Privatkopieringsavgiften för exempelvis en dator eller en hårddisk är 80 kronor.  

Elms medlemmar har upprepade gånger vägrat betala dessa avgifter och har i flera år utmanat dem rättsligt utan att vinna något av alla de rättsfall man drivit. Hans inlägg nu är en partsinlaga för att någon annan - helst skattebetalarna eller kulturbudgeten - bör betala istället. Att skattefinansiera privatkopieringsersättningen är dock fel väg att gå. Det är rimligt att det är de elektronikföretag som tjänar pengar på och som möjliggör privatkopieringen som ska betala för detta, inte hela skattebetalarkollektivet.  

Det säger sig självt att den enskilda kulturskaparen inte kan kräva in ersättningar av den multinationella elektronikindustrin. Därför arbetar organisationen Copyswede på kulturskaparnas uppdrag för att samla och fördela dessa ersättningar. Den svenska lagen om privatkopiering är modern och flexibel: avgiften anpassas till den privatkopiering som sker, oavsett vilka typer av produkter som används. Avgiften tas bara ut i den utsträckning det faktiskt privatkopieras. Om det inte privatkopieras ska det heller inte utgå någon ersättning. 

Klas Elm menar att privatkopiering inte längre förekommer. Man kan fråga sig var Elm fått dessa uppgifter ifrån. Antalet privatkopior i Sverige kan med försiktiga antaganden uppskattas till hundratals miljoner per år. Undersökningar från bl a Finland visar att det där görs omkring 500 miljoner lagliga kopior varje år. Enligt en färsk Sifoundersökning uppger 65 % av de tillfrågade i ålderskategoring > 29 år att det privatkopierat film, tv-serier, musik och ljudböcker till sin dator.  

Elektronikbranschen går bra och gör goda marginaler på svenska konsumenter. Men de enskilda kulturskaparna får även i år vänta på sina pengar när Elms medlemmar inte betalar de ersättningar de är skyldiga.  

Artikeln ursprungligen publicerad i SvD Debatt 2015-12-10 (http://www.svd.se/foretag-vill-slippa-ersatta-kulturskapare/om/naringsliv:debatt)