KLYS delar synen på kulturen som ett fjärde välfärdsområde.
En sådan uppgradering av kulturen som politikområde lyfter KLYS fram i sitt
eget kulturpolitiska program som togs fram inför valet 2014. En debatt om
kulturpolitik bör finnas i varje parti.
Vi ställer oss bakom förslagen om att säkra en
indexuppräkning av anslagen för både fria grupper och institutioner, att
inrätta en konstnärsfond där intäkter från försäljning av äldre bildkonst
finansierar samtidskonsten, att 1 %-regeln för konstnärlig gestaltning görs
bindande, och att stärka kulturen i skolan, bl a genom att återinföra estetiska
ämnen som obligatoriska i gymnasiet. Vi anser också att de kommunala kultursekreterarna
bör återinföras och utvecklas, och att anslagen till kultur bör kallas
investeringar, inte bidrag.
KLYS stödjer vidare att de olika s k Allianserna på
kulturområdet (t ex Teateralliansen, Musikalliansen m fl) stärks och utvecklas
för att ge fler kulturskapare inom olika konstområden ökad trygghet. Men vi vänder oss starkt emot förslagen
om att lägga ned centrumbildningarna och att skära ned på af Kultur Medias
verksamhet. Dessa förslag är inte motiverade och ter sig ogenomtänkta. Enligt
KLYS främjar de inte yrkesverksamma kulturskapares sysselsättning och villkor.
Centrumbildningarnas värdefulla roll som uppdragsförmedlare
åt frilansande kulturskapare inom olika konstområden kan inte nog understrykas.
De har kompetens och erfarenheter inom respektive konstområde som byggts upp
under många decennier, och de bidrar till att fler kulturskapare får jobb och
uppdrag. Centrumbildningarna har också en viktig regional funktion inte minst
som en viktig samtalspartner inom ramen för kultursamverkansmodellen.
Af Kultur Medias viktiga funktion inom ramen för
Arbetsförmedlingens verksamhet bekräftar kulturarbetsmarknadens särprägel och att
den kräver särskild kunskap och särskilda hänsynstaganden på myndighetsnivå.
Det gäller såväl när det gäller arbetsförmedling, som beträffande a-kassa,
sjukförsäkring och beskattning. KLYS anser därför att en särskild nationell
kompetens när det gäller kulturskapares villkor behöver inrättas även inom
Försäkringskassan och Skatteverket, på så sätt som gjorts inom
Arbetsförmedlingen.
I punkten 10 om Digitalisering är det svårt att förstå
arbetsgruppens resonemang och förslag. Visserligen beskrivs kort problemen med
den obalans som råder mellan parterna på den upphovsrättsliga avtalsmarknaden
och den skeva fördelning av intäkter mellan bredbandsbolag, distributörer,
producenter och kulturskapare som är resultatet av obalansen. Det är också bra
att stöd ges för en s k oavvislig ersättningsrätt för utövare på musikområdet.
Men bland förslagen till lösningar i avsnittet saknas de nödvändiga reformer i
syfte att stärka kulturskapares avtalsställning inom alla konstområden, som KLYS
anser måste ske i den svenska upphovsrättslagen. KLYS har i flera år drivit en
rad specifika förslag till förstärkningar i upphovsrättslagen, vilka också kommunicerats
på olika sätt till mp:s arbetsgrupp. En rättvisare fördelning av de digitala
intäkterna sker inte av sig själv, utan behöver understödjas av lagstiftning
och politiska initiativ från regering och riksdag. Jfr KLYS skrivelse ”En
reformerad upphovsrätt för rättvisa, demokrati och sysselsättning” till
justitieministern den 11 maj 2015.
Avslutningsvis ställer sig KLYS tveksam till förslaget om en
bredbandsskatt som lösningen på den problematik som beskrivs på det digitala
området. I Sverige finns väl fungerande kollektiva avtalslösningar för
användning av upphovsrättsligt innehåll, som KLYS anser att man i första hand
bör bygga vidare på och utveckla i digitala sammanhang så att kulturskapare får
skäligt betalt och får inflytande över hur deras arbetsresultat används.
För mer information:
Marika Lagercrantz, ordförande, 0706-58 85 98
Ulrica Källén,
verksamhetsledare, 0733-40
00 33