torsdag 28 augusti 2014

Är kulturen och filmen skyddad i frihandelsavtalet mellan EU och USA?

Denna fråga kommer att diskuteras vid ett unikt seminarium i Köpenhamn på måndag den 1 september då kulturskapare och deras företrädare från hela Norden och flera andra europeiska länder samlas. KLYS står som arrangör tillsammans med våra nordiska systerorganisationer. Talare under dagen är bl a den danska handelsministern Mogens Jensen och den tidigare EU-parlamentarikern från Finland Tarja Cronberg. Vi kommer också att få höra företrädare för olika konstarter, från olika europeiska länder och olika organisationer som ger sin syn på kulturens roll i förhållande till internationella frihandelsavtal.

Under 2013 inleddes förhandlingar mellan EU och USA om frihandelsavtalet TTIP - Transatlantic Trade and Investment Partnership – som syftar till att främja handel och investeringar mellan USA och EUs medlemsstater. TTIP kallas också för ”the biggest trade deal of the world”. EU-kommissionens avsikt är att avtalet ska omfatta så många samhällssektorer som möjligt, inklusive den audiovisuella sektorn (AV-sektorn), d v s film och andra rörliga bilder, och immaterialrätten. Även den svenska regeringen förespråkar ett så brett förhandlingsmandat som möjligt. Parterna räknar med att gå i mål med avtalet under 2015.

KLYS har länge hävdat att frihandelsliberaliseringar inom den kulturella och audiovisuella sektorn riskerar att hota de europeiska ländernas möjligheter att självständigt utveckla och utforma sina egen kulturpolitik, t ex när det gäller stöd till nationell och europeisk filmproduktion. KLYS agerade därför kraftfullt under våren 2013 gentemot den svenska regeringen med uppmaningen att Sverige tydligt skulle ta ställning för den kulturella mångfalden i Europa genom att verka för att den kulturella och audiovisuella sektorn helt undantas från EU-kommissionens förhandlingsmandat i TTIP.

Från den svenska regeringen fick KLYS mycket litet gehör, men såväl en klar majoritet i EU-parlamentet som vissa medlemsstater i EU:s ministerråd drev kravet på ett undantag för kultur och film i TTIP. I juni 2013 beslutade ministerrådet slutligen att tills vidare undanta den audiovisuella sektorn från förhandlingsmandatet, starkt pådrivet av bl a Frankrike. I överenskommelsen öppnade ministerrådet för att EU-kommissionen ska kunna komma tillbaka till frågan och kunna begära ett nytt mandat på området.  

Eftersom EU helt nyligen fått ett nytt EU-parlament med nya EU-parlamentariker och snart får en ny EU-kommission med nya kommissionärer kan inställningen från dessa EU-institutioner när det gäller förhandlingsmandatet i TTIP komma att förändras. Även om EU-kommissionens nye ordförande Juncker har uttalat att han inte är villig att offra EU:s kulturella mångfald till förmån för frihandel är det uppenbart att USA har mycket offensiva intressen på det digitala medieområdet och att de kommer hårdfört fortsätta driva att AV-sektorn ska inkluderas i TTIP. Det är därför nödvändigt för kultur-och medieaktörer i Europa att fortsätta sin kamp för att behålla undantaget.

Vid måndagens nordiska samling kommer vi att få veta mer om förhandlingsläget i TTIP, om hur kulturpolitik och upphovsrätt kan beröras av avtalet och om hur kulturskaparnas organisationer på nationell, nordisk och europeisk nivå ska samarbeta för att bättre främja den kulturella mångfalden i Europa.

Seminariet kommer att dokumenteras såväl skriftligen som i videoform, så att alla som inte har möjlighet att vara med på måndag kan ta del av innehållet. Håll utkik på KLYS webb!

tisdag 19 augusti 2014

KLYS vill mer i höst!

KLYS är på plats igen efter semestrarna och laddar nu upp inför valet och höstens alla aktiviteter. Vad sägs om en unik nordisk konferens i Köpenhamn om hur frihandelsavtalet mellan EU och USA kan inverka på kulturen, en spännande valanalys med fokus på kultur- och konstnärspolitiken på årets bokmässa i Göteborg och en faktaspäckad nordisk konferens om upphovsrätt i Stockholm i november?

Från Almedalen tog vi med oss en hel del intryck som kommer att prägla arbetet under det kommande året: ungdomsförbundens problematiska inställning till upphovsrätt, Mats Söderlunds medverkan i Konstnärsnämndens seminarium om konstnärlig kvalitet och inte minst all konstruktiv respons vi fick angående KLYS arbete på det årliga Kulturskaparminglet på Författar- och Översättarcentret i Visby. Ni som inte sett mingelbilderna än - gå in på KLYS instagramkonto! Ni kan också läsa mer om KLYS aktiviteter i Almedalen i vår tidigare blogg.

I samarbete med våra systerorganisationer i det nordiska kontnärsrådet arrangerar vi om bara några veckor en konferens om frihandelsavtalet TTIP och dess konsekvenser för kulturen. Konferensen äger rum den 1 september i Köpenhamn. Talare är bl a Mogens Jensen, Danmarks handelsminister, Tarja Cronberg, finsk fd EU-parlamentariker för de gröna, Peter Schønning, dansk expert på upphovsrätt samt Ségolène Bunel från den franska Koalitionen för kulturell mångfald. Moderator är America Vera-Zavala, dramatiker och författare.

Vad händer med kulturpolitiken efter riksdagsvalet? Kan vi äntligen tillåta oss att drömma om ett kultursamhälle? Dessa frågor kommer att ställas vid KLYS arrangemang på bokmässans stora debattscen torsdagen den 25 september kl 11.00 med rubriken Next stop kultursamhället - är väntan över? Där kommer KLYS ordförande Mats Söderlund att tillsammans med Jens Liljestrand, biträdande kulturchef Expressen, Sara Meidell, kulturredaktör Västerbottenskuriren samt Devrim Mavi, journalist och debattör, att diskutera och analysera hur kultur- och konstnärspolitiken kommer att påverkas av valutgången. Zandra Thuvesson, kulturpolitisk projektledare hos Sveriges Författarförbund, modererar. Hoppas att vi ses där!

KLYS kommer också inom den närmaste tiden att svara på sammanlagt fem regionala kulturplaner som är är ute på remiss: Kronobergs, Blekinges och Kalmars samt Sörmlands och Jämtlands kulturplaner. Håll koll på vår hemsida där ni kommer att kunna läsa våra remissvar.

KLYS planerar också en nordisk upphovsrättskonferens den 24-25 november i Stockholm inom ramen för samarbetet i Nordisk upphovsmanna- och utövarallians. Fokus för konferensen kommer att vara nordisk samordning i aktuella EU-frågor som nya regler om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, reformer på det audiovisuella området samt andra EU-reformer på upphovsrättsområdet, där ett nordiskt samarbete är nödvändigt.

Alla ni som inte kunde vara med på KLYS fantastiska konferens om kulturell mångfald på Unga Klara i våras har nu en chans att se inspelningen av den i Kunskapskanalen den 1 september. Den kommer också att finnas tillgänglig på UR Play. 

Om du vill ha dagliga uppdateringar om vad KLYS gör och vad som händer inom kulturpolitiken -  följ oss på FB, Twitter och Instagram!


KLYS kansli

 

måndag 18 augusti 2014

Villkora presstödet.

Nedanstående text publicerades ursprungligen i Göteborgsposten i Juli 2014.

Det ska gå att försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Det är en av utgångspunkterna i regeringens kulturpolitik. Men när kulturministern slår sig för bröstet och konstaterar att svenskarna ligger i topp vad gäller kulturkonsumtion är det dock inte i första hand staten som gjort det möjligt. Varken med biblioteksersättningar, visningsersättningar, scenkonstpensioner, litteraturstöd eller tidskriftsstöd. Det är kulturskaparna själva som bär upp kulturlivet genom att arbeta för nästan inga pengar alls. De som inte accepterar de usla villkoren får inte jobben.
Kulturskaparna utgör en stor del av det vi kallar för prekariatet. Vi som skapar teater, film, musik, böcker och konst har vant oss vid att lägga många arbetstimmar på vårt konstnärliga arbete men förtjäna vårt dagliga bröd genom att dubbeljobba på vår fritid. Inte för att våra verk inte är efterfrågade eller använda, utan bara för att det går att hålla nere våra ersättningar. Det är inte värdigt någon av parterna.

Konstnärligt skapande är en spetskompetens som ofta kräver långa utbildningar och flera års erfarenhet. Det unga geniet i alla ära men det mesta vi upplever som stor konst har skapats efter åratal av ansträngningar och misslyckanden. Det är investeringar som alla konstnärer är villiga att göra. Vägen till att bli en etablerad författare, musiker, regissör, skådespelare är kantad med många uppoffringar, både ekonomiska och sociala.
Det är inte det vi kräver kompensation för.

Alla medborgares kulturella välfärd är genom regeringsformen ett av tre huvudmål med den offentliga verksamheten. Det är därför vi har en statlig, regional och kommunal kulturpolitik med stödordningar och anslag. Det är därför vi har länsteatrar, folkbibliotek, konserthallar, orkestrar och muséer. Det är också därför kulturskapare kan få offentliga uppdrag eller stipendier. Det läggs ner mycket skattepengar på att garantera ett rikt utbud av kulturupplevelser.
Men staten har samtidigt bestämt att de som jobbar med att skapa kultur inte behöver få full ersättning för det utförda arbetet. Hela systemet bygger på att det finns pengar till papperet, tryckpressarna, byggnaderna, telefonerna, uppvärmningen, ljudanläggningen, möblerna, receptionen, annonserna, men inte kulturskaparna.

En konstnär som får ett offentligt uppdrag borde alltid garanteras en rimlig timpenning för hela sin arbetsinsats, alla offentliga institutioner skulle helt enkelt åläggas att använda det så kallade mu-avtalet. När en poet framträder på en festival som delvis finansieras av en kommun borde de alltid räkna med att poeten ska få betalt enligt de normer som Författarförbundet föreskriver. När en kulturtidskrift bedöms så angelägen att den är berättigad ett offentligt stöd, ska det stödet också räcka till att ge de som skriver i tidskriften rimliga arvoden.
Tidskriftsstödet har legat still i tjugofem år, under hela tiden har det fördelats på ungefär hundra tidskrifter. Det säger sig självt att det är skribenterna som fått lägga upp mellanskillnaden genom att arbeta gratis en stor del av sin vakna tid. Det är inte värdigt välfärdsstaten Sverige. Vill vi eller vill vi inte ha samhälls- och kulturtidskrifter med kvalitet?

Presstödet borde villkoras så att frilansarna åtminstone får ersättning på samma nivå som sina fast anställda kollegor. När konstnärliga prestationer används i radio och teve borde upphovsmännen alltid få en rimlig ersättning för det faktiska arbete de lagt ner. När kulturhus ska fyllas med kultur måste kulturskaparna få en rimlig lön. Räcker inte pengarna får vi väl sälja huset och krympa programmet till en nivå där alla som medverkar får betalt. Hur stort kulturhus skulle Stockholm då ha? Kanske bara tre våningar?


Det är dags att göra Sverige till ett kultursamhälle. Med tanke på hur mycket kultur vi konsumerar och hur högt vi värdesätter den, är det inte mer än rätt att de som skapar den får en skälig ersättning för den arbetstid de lägger ner. 

onsdag 13 augusti 2014

Modiga läsare, lyssnare och tittare.

Alla som har en favoritlåt, dikt eller film, vet hur djupt personliga band man kan ha till ett konstnärligt eller litterärt verk. Musiker, författare och andra kulturskapare bygger upp unika förtroenden med sin publik. När Jason Timbuktu Diakité talar i riksdagen, P O Enquist skriver i Dagens Nyheter eller Laleh sjunger i P3, då lyssnar vi extra noga. De har ett förtroende som en politiker aldrig kan åtnjuta.
När vi älskar Pippi Långstrump så är det i själva verket möjligheten av en annan norm vi älskar, berättelsen om ett annat liv där modet att bryta regler och följa sitt hjärtas röst, värderas högre än att alltid göra som fröken säger. Berättelsen om Pippi är värdebärande. På samma sätt som Inger Alfvéns Dotter till en dotter, eller Kerstin Thorvalls Ensam dam reser ensam, Fucking Åmål, Fröken Julie eller Vitsvit av Athena Farrokhzad.
När Farrokhzad talar i radio är det inte hennes personliga relation till sina läsare som väcker engagemang, utan det konstnärliga uttryckets styrka, den direkta identifikation och igenkänning som etableras i det poetiska och musikaliska uttrycket.
Det är därför vissa politiker är livrädda för konstnärer.
Kultur är värdebärande och uttrycker i någon mening en beställning till politiken. Det är därför det är så oroande när ledande politiker inte tycks ta del av kulturen. Eller när opinionsbildare totalt misslyckas med att förstå ett konstnärligt verk som just konst och uttryck för komplexa samband, erfarenheter och värderingar. Partiprogrammen är bara taffliga tolkningar av vad kulturen redan sagt mycket bättre.
När totalitära ideologier gör sig påminda känner vi behovet av konst och kultur tydligare. Vi behöver kraften i motbilderna, hoppet, friheten. Samhället består av kulturell mångfald och för kulturskapare är mångfalden själva näringen. I den breda floden av kultur är främlingsfientlighet bara en liten rännil. Vi kulturskapare retar fascister för att vi både förkroppsligar och gestaltar mångfalden. Men vi retar också liberaler eftersom vi är friare än någon entreprenör någonsin kan bli och för att vi vägrar att kompromissa med vår frihet. Samtidigt retar vi socialister genom att uttrycka människors existentiella villkor tydligare än något manifest, och genom att vägra huka för kapitalet. Solidaritet och jämlikhet är också våra villkor.
Allt vi strävar efter i vår konst, är att upprätta en förtroendefull relation med världen, som kanske bara handlar om respekt, precis som alla borde ha rätt till sitt människovärde. Och att få berätta vad vi ser, känner och tycker, utan några som helst hänsyn till vare sig samhället, kyrkan, kapitalet eller någon annan auktoritet.
Kultur är värdebärande och dess inneboende kvalitet, dess essens, är mångfald, frihet och jämlikhet. Inte så att varje enskilt verk eller varje enskild konstnär uttrycker det, men konstnärliga uttryck som sådana bär på dessa kvaliteter.
Nu mer än någonsin behöver vi starka, fria och modiga kulturskapare. Det ligger i vårt intresse, alla vi som läser, lyssnar på musik, njuter av konst, tittar på film, det ligger i politikens och demokratins intresse, att se till att de som skapar kultur, litteratur och konst kan fortsätta göra det, utan att riskera censur, social eller ekonomisk utstötthet. Det har vi råd med. Kulturpolitik är demokratins sätt att uppfylla sitt främsta löfte: Att låta alla människor blomstra.
Att till exempel ta strid för fri fildelning är inte samma sak som att ta strid för en fri kultur, demokratiska och mänskliga värden, det är snarare att urholka dem. Hur ska kulturen bäras? Vem ska bära den?

Vi som skapar kultur behöver modiga läsare, lyssnare och åskådare, och vi behöver en modig kulturpolitik, som ställer sig bakom kulturskaparna och deras konstnärliga rättigheter.