Kulturskapare får vänta på upphovsrättsersättningar

I våras meddelades en dom i Svea hovrätt mot Teliasonera som innebär att mobiltelefonen Iphone omfattas av ersättningssystemet för privatkopiering. Ersättningen är en kompensation till musiker, låtskrivare, skådespelare, regissörer och andra kulturskapare för den privata lagliga kopiering som sker av deras arbetsresultat. Teliasonera överklagade domen och Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd.

– Med anledning av att Högsta domstolen nu tar upp frågan om privatkopieringsersättning för smartphones till prövning, får vi inte glömma bort varför ersättningarna finns. Att ha egna kopior av filmer, ljudböcker och musik för eget bruk är mycket vanligt i både datorer, mobiler och surfplattor och kulturskapare har rätt till ersättning för dessa kopior, kommenterar Marika B. Lagercrantz, skådespelare/regissör och ordförande i KLYS.

Privatkopieringsersättningen är en teknikneutral avgift för de miljontals privatkopior som görs varje år av kulturskapares verk. Rätten till kompensation regleras i både svensk och europeisk lagstiftning.

– Styrkeförhållandena är oerhört ojämna när svenska kulturskapare möter stora teknikföretag i rättssalen. Privatkopieringsersättningen är en mycket liten kostnad för dessa företag, men det är en viktig inkomstkälla för svenska kulturskapare och ger dem förutsättningar att fortsätta skapa kultur. Till skillnad från de företag vi möter i rätten har kulturskapare i regel svag ekonomi. Att bedriva rättsprocesser istället för att försöka komma överens, innebär flera års väntan på att ersättningar för dessa kopior kan betalas ut till de som skapat verken, avslutar Marika B. Lagercrantz.

Ogenomtänkta förslag i mp:s nya kulturpolitik

Igår presenterade miljöpartiets kulturpolitiska arbetsgrupp sitt förslag till ny kulturpolitik för partiet. Även om KLYS – som utgör en samlad röst för Sveriges yrkesverksamma kulturskapare – inte hunnit ta ställning till alla förslagen, kan vi konstatera att det finns visioner och ambitioner i förslagets 12 punkter som är intressanta för det professionella kulturlivet.  Men det finns också förslag som är mindre genomtänkta och kan vara direkt skadliga för yrkesverksamma kulturskapares villkor. Detta gäller i synnerhet en del förslag i punkten 7 Konstnärslöner och i punkten 10 Digitalisering.

KLYS delar synen på kulturen som ett fjärde välfärdsområde. En sådan uppgradering av kulturen som politikområde lyfter KLYS fram i sitt eget kulturpolitiska program som togs fram inför valet 2014. En debatt om kulturpolitik bör finnas i varje parti.

Vi ställer oss bakom förslagen om att säkra en indexuppräkning av anslagen för både fria grupper och institutioner, att inrätta en konstnärsfond där intäkter från försäljning av äldre bildkonst finansierar samtidskonsten, att 1 %-regeln för konstnärlig gestaltning görs bindande, och att stärka kulturen i skolan, bl a genom att återinföra estetiska ämnen som obligatoriska i gymnasiet. Vi anser också att de kommunala kultursekreterarna bör återinföras och utvecklas, och att anslagen till kultur bör kallas investeringar, inte bidrag.

KLYS stödjer vidare att de olika s k Allianserna på kulturområdet (t ex Teateralliansen, Musikalliansen m fl) stärks och utvecklas för att ge fler kulturskapare inom olika konstområden ökad trygghet. Men vi vänder oss starkt emot förslagen om att lägga ned centrumbildningarna och att skära ned på af Kultur Medias verksamhet. Dessa förslag är inte motiverade och ter sig ogenomtänkta. Enligt KLYS främjar de inte yrkesverksamma kulturskapares sysselsättning och villkor.

Centrumbildningarnas värdefulla roll som uppdragsförmedlare åt frilansande kulturskapare inom olika konstområden kan inte nog understrykas. De har kompetens och erfarenheter inom respektive konstområde som byggts upp under många decennier, och de bidrar till att fler kulturskapare får jobb och uppdrag. Centrumbildningarna har också en viktig regional funktion inte minst som en viktig samtalspartner inom ramen för kultursamverkansmodellen.

Af Kultur Medias viktiga funktion inom ramen för Arbetsförmedlingens verksamhet bekräftar kulturarbetsmarknadens särprägel och att den kräver särskild kunskap och särskilda hänsynstaganden på myndighetsnivå. Det gäller såväl när det gäller arbetsförmedling, som beträffande a-kassa, sjukförsäkring och beskattning. KLYS anser därför att en särskild nationell kompetens när det gäller kulturskapares villkor behöver inrättas även inom Försäkringskassan och Skatteverket, på så sätt som gjorts inom Arbetsförmedlingen.

I punkten 10 om Digitalisering är det svårt att förstå arbetsgruppens resonemang och förslag. Visserligen beskrivs kort problemen med den obalans som råder mellan parterna på den upphovsrättsliga avtalsmarknaden och den skeva fördelning av intäkter mellan bredbandsbolag, distributörer, producenter och kulturskapare som är resultatet av obalansen. Det är också bra att stöd ges för en s k oavvislig ersättningsrätt för utövare på musikområdet. Men bland förslagen till lösningar i avsnittet saknas de nödvändiga reformer i syfte att stärka kulturskapares avtalsställning inom alla konstområden, som KLYS anser måste ske i den svenska upphovsrättslagen. KLYS har i flera år drivit en rad specifika förslag till förstärkningar i upphovsrättslagen, vilka också kommunicerats på olika sätt till mp:s arbetsgrupp. En rättvisare fördelning av de digitala intäkterna sker inte av sig själv, utan behöver understödjas av lagstiftning och politiska initiativ från regering och riksdag. Jfr KLYS skrivelse ”En reformerad upphovsrätt för rättvisa, demokrati och sysselsättning” till justitieministern den 11 maj 2015.

Avslutningsvis ställer sig KLYS tveksam till förslaget om en bredbandsskatt som lösningen på den problematik som beskrivs på det digitala området. I Sverige finns väl fungerande kollektiva avtalslösningar för användning av upphovsrättsligt innehåll, som KLYS anser att man i första hand bör bygga vidare på och utveckla i digitala sammanhang så att kulturskapare får skäligt betalt och får inflytande över hur deras arbetsresultat används.

För mer information:

Marika Lagercrantz, ordförande, 0706-58 85 98                                                

Ulrica Källén, verksamhetsledare, 0733-40 00 33

”Det finns en guldreserv av humanism i Sverige ” skriver författarinnan Kerstin Ekman

”Om skattepengar kan sägas att vi har råd att hjälpa. Jag är stolt över att leva i ett land som tagit emot flyktingar i ett antal som i Europa är stort i förhållande till vår folkmängd.

Om kulturen kan sägas att om den inte hade kommit utifrån med idéer, lagar, religion, böcker och musik så hade vi fortfarande huggit våra tankar i sten. Vi fick en mångfacetterad kultur och vi har själva bidragit till den i Europa.

Under århundradena har vi långsamt erövrat en humanism i vårt land. Ibland är den skymd, ibland djupt nedgrävd. Men den finns där som en guldreserv.” Kerstin Ekman i DN september 2015.

KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - vill uttrycka sitt stöd till denna  guldreserv.

-        Världen går emot allt mindre fattigdom och färre krig. Det är enligt de rapporter som FN och Världsbanken sprider över världen ett faktum, säger Hans Rosling i en intervju med dansk television som hastigt spridits på sociala medier de senaste veckorna. Glöm inte det, fortsätter han när medierna ständigt bara rapporterar om undergång och bråd död. Utvecklingen framåt får sällan rubriker då den går långsamt. Flyktingar på väg från krig behöver vårt stöd just nu, men utvecklingen är enorm i världen. Det är verkligheten! Inte skräckpropagandan!

Måtte Europa ta emot flyktingarna som flyr för sina liv.

Hälsar KLYS genom sin ordförande,

Marika Lagercrantz

 

Viktigt steg på vägen mot social trygghet för kulturskapare

Idag lämnar KLYS – som utgör en samlad röst för Sveriges yrkesverksamma kulturskapare - in sitt yttrande över den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Som enda konstnärsorganisation bland remissinstanserna ansvarar KLYS för att beskriva kulturskapares sociala och ekonomiska situation och för att ange vilka reformer som är nödvändiga för att skapa ökad social trygghet för konstnärliga yrkesgrupper.

Socialförsäkringsutredningen presenterade sina förslag i våras och utredningen har nu varit ute på remiss. I utredningen föreslås bl a ändrade regler för beräkning av sjukpenning, som innebär att inkomstunderlaget ska grunda sig på den faktiska, historiska inkomsten under ett år. Förslaget innebär förenklingar och ökad social trygghet för frilansar, såväl egenföretagare som arbetstagare och s k kombinatörer.

-         KLYS välkomnar utredningens huvudförslag, som kommer att öka möjligheterna för alla de kulturskapare som har tillfälliga och korta uppdrag och anställningar att kvalificera sig för ersättning, säger Jan Granvik, vice ordförande i KLYS samt ordförande i Musikerförbundet.

Men utredningens förslag är långt ifrån tillräckliga för att råda bot på de problem och den otrygghet som råder på kulturarbetsmarknaden. KLYS hade därför sett att utredningen gått längre i vissa delar och lämnat förslag inom en rad områden som nu utelämnats.

-         Regeringen måste nu ta initiativ till fortsatta reformer för att komma till rätta med yrkesverksamma kulturskapares bristande sociala trygghet, inte minst inom ramen för arbetslöshetsförsäkringen, säger KLYS verksamhetsledare Ulrica Källén.

KLYS anger i sitt remissyttrande en rad förslag till fortsatta reformer och prioriteringar på området.

Läs KLYS remissyttrande i sin helhet här.

Marika Lagercrantz ny ordförande i KLYS

Skådespelaren och regissören Marika Lagercrantz valdes den 19 maj till ny ordförande för KLYS. Marika Lagercrantz efterträder författaren Mats Söderlund, som varit ordförande i KLYS i två år. Lagercrantz kommer senast från en tjänst som Sveriges kulturråd i Tyskland vid svenska ambassaden i Berlin (2011-2014). Hon har en gedigen karriär inom scenkonst och film, och har medverkat i ett 40-tal långfilmer och ungefär lika många TV-produktioner.

-         -  Jag är stolt över att ha fått förtroendet att leda KLYS och ser fram emot uppdraget. Den enda kulturpolitik värd namnet är den som medverkar till att stödja de nu levande konstnärerna, säger Marika Lagercrantz.

-          -Jag medför förutom min egen erfarenhet som utövande konstnär i Sverige, även mina år som svenskt kulturråd i Berlin. Under min tid i Tyskland lärde jag mig mycket och fick nya perspektiv, dels på konsten, men också på vårt land, tillägger hon.

Foto: Morgan Norrman

KLYS – som utgör en samlad röst för yrkesverksamma kulturskapare i Sverige – har som sin främsta uppgift att förbättra villkoren för kulturskapare inom alla konstområden. Viktiga frågor på KLYS agenda framöver är en rättvisare upphovsrätt som tydligare står på kulturskapares sida, bättre social trygghet för frilansande kulturskapare och en kraftigt höjd kulturbudget.

Digitaliseringen måste även gynna kulturskapare

När musiktjänsten Tidal lanserades profilerade den sig med en schysst fördelning av intäkter; artister och musikskapare skulle äntligen få lite bättre betalt. Exakt hur fördelningen ser ut vet vi inte, men det är känt att publiken på nätet hellre betalar för streamat och nerladdat material om de vet att det kommer kulturskaparna till godo.

Justitiedepartementet skriver nu på en ny upphovsrättslag baserad på en utredning som kom för några år sen och som föranledde omfattande synpunkter från remissinstanserna. Sen dess har situationen för kulturskapare blivit än värre. I förlängningen drabbar det alla som älskar musik, bildkonst, böcker, teater, film osv. Konstnärlig kvalitet är något som växer fram över lång tid, något som förutsätter att vi som skriver, komponerar och tecknar får en chans att jobba någorlunda ostört med vår konst.

Den snabba utvecklingen på det digitala området har medfört att nya aktörer i stor omfattning behöver ”innehåll” för att utveckla sina affärsmodeller. Detta har inneburit en allt starkare press på kulturskapare, vilket ytterligare försvagat deras ställning i förhållande till motparterna. Malik Bendjellouls film ”Searching for Sugarman” gestaltar en situation som många upphovspersoner kan känna igen sig i. Det går väldigt bra för verket, men nu har avtalet redan skrivits under, och vem vet hur många exemplar som sålts eller nerladdningar som egentligen gjorts? Trots de enorma framgångarna för Sugarman i Sydafrika såg Sixto Rodriguez inte mycket av de intäkter hans musik genererade. Kanske hade det kunnat bli fler odödliga sånger från honom?

Skäliga och transparenta avtal är det fundament som nya affärsmodeller på kulturområdet behöver för att kunna växa och utvecklas. Kultur har aldrig varit mer tillgängligt än nu. Men digitaliseringen har främst gynnat nätleverantörer och stora aktörer som Netflix, Spotify, Itunes, Amazon m.fl. på bekostnad av producenter, förläggare och framförallt kulturskapare. När multinationella koncerner hanterar kulturprodukter som råvaror för tandkrämstillverkning, pressas avtalsmodeller och ersättningsnivåer neråt i systemen och ytterst i kedjan är det ”råvaruleverantörerna” som drabbas hårdast. Betalningsmodeller blir alltmer icke-transparenta och på sikt hotas den svenska kulturproduktionen av att dessa modeller accepteras på den svenska avtalsmarknaden.

I dagarna lämnar KLYS in en skrivelse till justitieminister Morgan Johansson som beskriver hur avtalsvillkoren för vanliga musiker, författare, bildkonstnärer, filmregissörer m fl successivt försämrats bara de senaste åren. Tendensen är tydlig i hela Europa. I andra länder har man redan eller är på väg att lagstifta för att stärka kulturskapares möjligheter att få skäliga ersättningar för sitt arbete. Även inom EU planeras åtgärder för att skapa rimliga avtalsvillkor för kulturskaparna.

I litteraturbranschen finns en tydlig tendens att förlag och andra motparter föreslår avtalslösningar med längre avtalstider och frister för att använda förvärvade rättigheter, med lösare koppling mellan upplåtelse och ersättning. Det finns också försök att avtala bort de tvingande delarna i upphovsrättslagen.

Tillgången till rörliga bilder genom digital teknik har aldrig varit större. Men de som skapar innehållet i film och tv-program får en allt mindre del av ersättningen för utnyttjandet. Genom kollektiva avtal har kulturskapare på området i någon mån kunnat försäkra sig om viss ersättning av producenternas intäkter, likaså om en ersättningsrätt för privatkopiering och kabelspridning. Men i övrigt har film- och tv-producenter krav på att alla rättigheter ska övergå till dem. Det gäller alla nu tillgängliga och i framtiden existerande metoder, vilket innebär en inlåsning i distributionsformer som varken en producent eller en distributör vet om de någonsin kommer att använda.

På musikområdet finns problem med skivbolagens ”heltäckande” avtal, där bolagen vill täcka in alla rättigheter för lång tid och då också inkludera digital användning utan att musiker och låtskrivare förstår vad det faktiskt innebär eller vilken prislapp det ska ha. Resultatet är en kraftig minskning av artisters och musikskapares andel av intäkterna från användning av deras inspelningar i förhållande till skivbolagen.

För många bildkonstnärer, t ex illustratörer och fotografer, finns det inte någon egentlig förhandlingssituation, bara en fråga om att tacka ja eller nej till jobb. Från myndighetshåll krävs ofta omfattande Creative Commons-licenser för att upphovspersonen i fråga ska få jobbet, och ersättningarna ligger skamligt lågt.

KLYS föreslår därför en rad nödvändiga åtgärder som justitieministern bör vidta för att räta upp situationen:

Lagregler till stöd för den enskilde kulturskaparen måste utformas så att de inte kan avtalas bort av motparten. I likhet med Tyskland och Nederländerna bör rätten till skälig ersättning vara lagstadgad och inte förhandlingsbar. Producenter som förvärvar rättigheter till ett verk bör vara skyldiga att publicera verket inom skälig tid, och det måste vara möjligt att jämka oskäliga avtalsvillkor på upphovsrättens område. På så sätt kan lagstiftningen bidra till en rättvisare fördelning av intäkterna. En ”Sugerman” i Sverige ska kunna få upprättelse om hen plötsligt råkar ha producerat en världshit.

Det är KLYS och våra medlemmars förhoppning att Morgan Johansson lyssnar på de konstnärligt yrkesverksamma och lägger lagförslag som skapar balans på marknaden och gör det möjligt att försörja sig som kulturskapare.

Mats Söderlund, poet och författare

Ordförande KLYS 

(debattartikel publicerad i Göteborgsposten den 10 maj 2015)

Fem stråkar.

Konstnärerna, poeterna, musikerna, skådespelarna, översättarna, fotograferna, regissörerna, operasångarna, dansarna, journalisterna, skulptörerna, dramatikerna… är vår tids häxor, schamaner och profeter. 

Den statliga kulturpolitiken skall främja konstnärlig kvalitet. I förlängningen skall också samverkansmodellen göra det. 

Men vad betyder det?

Om du frågar Carolina Klüft vilket höjdhopp som var hennes bästa, är det inte säkert att hon svarar med det högsta hoppet. 

Hur skall man kunna främja något som man inte ens förstår, som man kanske inte kan förstå, kanske inte ens bör förstå? 

Är det rimligt att man ska få betalt bara för att sitta och tänka, eller ta skogspromenader, eller för att läsa 30 böcker om narcissism bara för att skriva en till bok om narcissism?

När det gäller tjänstemännens och kulturpolitikernas roll i den processen och begreppet armlängds avstånd, så tror jag att det helt enkelt handlar om förtroende. Jag kommer att tänka på en strof av Tomas Tranströmer, han skriver om allt vi måste lita på för att leva vår dagliga dag. Om hotande snömassor, om samförståndsleenden och tysthetsöverenskommelser, om hjulaxlarna på motorvägen. Men att inget av det egentligen är värt vårt förtroende, ur fjärde strofen av Schubertiana:

”De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.
  På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.
  Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
     förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.”


Konstnärligt skapande är en spetskompetens som ofta kräver långa utbildningar och flera års erfarenhet. Det mesta vi upplever som stor konst har skapats efter åratal av studier, ansträngningar och misslyckanden. Det är investeringar som alla konstnärer är villiga att göra. Vägen till att bli en etablerad författare, musiker, regissör, skådespelare är kantad med många uppoffringar, både ekonomiska och sociala. 


Därför förutsätter konstnärlig kvalitet ett tidigt, långsiktigt och uthålligt engagemang från samhället. 

Mer än någonsin behöver vi kulturskapare som kan spegla och problematisera demokratin, medborgarskapet, vad det innebär att vara människa, arbetare, tiggare, eller politiker. 

Samhällets ansvar är att skapa system som garanterar konstnärlig frihet, politiskt oberoende, social trygghet och regler som gör konstnären så självständig som möjligt. 

Men det är också samhällets ansvar att visa det förtroende som krävs för att släppa kulturen fri. Så vi slipper bilda en svensk motsvarighet till Pussy Riot. Som kulturpolitiker bör du alltså hålla dig på armlängds avstånd helt enkelt för att undvika varje form av politisk styrning av konsten och kulturen. Det innebär att politiker visserligen beslutar om storleken på anslagen och övergripande tematiska prioriteringar, men aldrig har inflytande över hur medel fördelas eller program läggs. Inte heller tjänstemännen bör göra avvägningar utifrån den tillfälliga politiska majoritetens preferenser.

Det är nog praktiskt omöjligt att helt undvika att kulturskapare påverkas eller begränsas av ansökningsförfaranden eller politiska program. Men det är vår skyldighet att göra allt vi kan för att undvika det. Kan fristående kulturskapar-råd vara en del av lösningen, åtminstone i samverkansmodellen?

Mats Söderlund, författare, poet och ordförande för KLYS.