Rapport från KLYS konferens Prata om villkoren!

Den 9 februari 2016 arrangerade KLYS konferensen "Prata om villkoren!"  i Gävle Konserthus om konstnärspolitikens ställning i Sverige i ljuset av kulturpolitikens regionalisering.

De medverkande på scenen diskuterade bland annat hur konstnärspolitiken definieras idag. Om staten har abdikerat från det konstnärspolitiska ansvaret i takt med regionaliseringen av kulturpolitiken och hur ansvarsfördelningen ser ut mellan den statliga, regionala och kommunala nivån när det gäller konstnärspolitiken efter fem år med kultursamverkansmodellen.

Nu kan du ta del av hela konferensen på film, läsa den skriftliga rapporten och kika i programbladet via KLYS webb!

Och kom ihåg - ingen konferens utan kulturskapare!

Ökat fokus på kulturskapares villkor i regionala kulturplaner

Idag presenteras KLYS unika regionala tendensrapport om hur konstnärspolitiska frågor lyfts fram i de sju nya regionala kulturplaner som börjar gälla från 1 januari 2016 i Dalarna, Gävleborg, Skåne, Västerbotten, Örebro län, Östergötland och Västra Götaland. 

KLYS bevakar landets regionala kulturpolitik och granskar alla de regionala kulturplanerna som skrivs inom ramen för kultursamverkansmodellen. 

-          Några tendenser är att man mer och mer talar om villkoren för de professionella kulturskaparna i varje region, och att man i högre grad understryker kulturens egenvärde och vikten av egenföretagande inom kulturella och kreativa näringar. Vi ser också att konstarter som tidigare legat utanför samverkansmodellen lyfts fram i kulturplanerna, t.ex. serieteckning, design, arkitektur, foto och videokonst, säger Carl Liungman, regionalpolitisk sekreterare på KLYS. 

KLYS kärnfrågor berör professionella kulturskapares villkor såsom avtalsenliga ersättningsnivåer, kulturskapares inflytande i regionala samråd, kulturell infrastruktur, kulturell mångfald samt konstnärligt egenföretagande. KLYS har tittat på hur de olika regionerna i sina 3- och 4-åriga kulturplaner formulerar villkoren för yrkesgrupper som bildkonstnärer, författare, filmare, skådespelare, dansare, musikskapare, musiker, dramatiker etc.

KLYS tendensrapport är en översiktlig sammanställning som utgår från KLYS remissyttranden över kulturplanerna och en komparativ genomläsning av både remissversionerna och slutversionerna av kulturplanerna.

KLYS har uppvaktat statssekreterare Espmark

Torsdagen den 10 december träffade KLYS tillsammans med Stim och Copyswede justitiedepartementets statssekreterare Catharina Espmark med anledning av det svenska genomförandet av EUs direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt (2014/26/EU).

I det svenska förslaget till genomförande begränsas kraftigt möjligheten för kulturskaparnas organisationer, däribland KLYS medlemsorganisationer, att träffa avtal med s k avtalslicensverkan. Enligt KLYS kommer förslaget om det genomförs att få negativa samhällsekonomiska effekter. Den snabbhet och smidighet i avtalsbildningen som präglar den svenska kultur- och mediemarknaden, inte minst p g a möjligheten för kulturskaparorganisationerna att träffa kollektiva avtalslicensöverenskommelser, kommer att äventyras.

Förslaget kommer därför att drabba såväl kulturskapare som användare och konsumenter, genom att tillgången till kulturellt innehåll begränsas och risken för upphovsrättsintrång ökar.

 

Läs KLYS skrivelse till justitiedepartementet här.

”Företag vill slippa ersätta kulturskapare”

Foto: Morgan Norrman, Emil Nordin
 
Klas Elm skriver på svd.se under rubriken ”En gigabyteskatt vore förödande”. Av artikeln kan man få intrycket att en ny skatt ska införas eller att Elm företräder konsumenter. Så är inte fallet. Elm företräder elektronikföretag som vill att skattebetalarna ska betala deras privatkopieringsavgifter - avgifter som går till kompensation till kulturskapare. Hans inlägg är dessutom fullt av felaktigheter och missvisande påståenden.  

I Sverige finns sedan över 15 år tillbaka en teknikneutral lag om kompensation för privatkopiering som har ett brett stöd. Stödet för systemet är starkt eftersom det är principiellt riktigt och rättvist i relation till filmarna, författarna, musikerna, dramatikerna, skådespelarna och de andra grupper som skapat och äger rätten till kultur som lagras i elektroniska produkter. Ersättningarna möjliggör också skapandet av ny kultur.  

Systemet innebär att Klas Elms medlemmar ska betala för den privatkopiering som deras produkter möjliggör. Det medför en låg kostnad för dessa företag, men är en viktig inkomstkälla för kulturskapare. Privatkopieringsavgiften för exempelvis en dator eller en hårddisk är 80 kronor.  

Elms medlemmar har upprepade gånger vägrat betala dessa avgifter och har i flera år utmanat dem rättsligt utan att vinna något av alla de rättsfall man drivit. Hans inlägg nu är en partsinlaga för att någon annan - helst skattebetalarna eller kulturbudgeten - bör betala istället. Att skattefinansiera privatkopieringsersättningen är dock fel väg att gå. Det är rimligt att det är de elektronikföretag som tjänar pengar på och som möjliggör privatkopieringen som ska betala för detta, inte hela skattebetalarkollektivet.  

Det säger sig självt att den enskilda kulturskaparen inte kan kräva in ersättningar av den multinationella elektronikindustrin. Därför arbetar organisationen Copyswede på kulturskaparnas uppdrag för att samla och fördela dessa ersättningar. Den svenska lagen om privatkopiering är modern och flexibel: avgiften anpassas till den privatkopiering som sker, oavsett vilka typer av produkter som används. Avgiften tas bara ut i den utsträckning det faktiskt privatkopieras. Om det inte privatkopieras ska det heller inte utgå någon ersättning. 

Klas Elm menar att privatkopiering inte längre förekommer. Man kan fråga sig var Elm fått dessa uppgifter ifrån. Antalet privatkopior i Sverige kan med försiktiga antaganden uppskattas till hundratals miljoner per år. Undersökningar från bl a Finland visar att det där görs omkring 500 miljoner lagliga kopior varje år. Enligt en färsk Sifoundersökning uppger 65 % av de tillfrågade i ålderskategoring > 29 år att det privatkopierat film, tv-serier, musik och ljudböcker till sin dator.  

Elektronikbranschen går bra och gör goda marginaler på svenska konsumenter. Men de enskilda kulturskaparna får även i år vänta på sina pengar när Elms medlemmar inte betalar de ersättningar de är skyldiga.  

Artikeln ursprungligen publicerad i SvD Debatt 2015-12-10 (http://www.svd.se/foretag-vill-slippa-ersatta-kulturskapare/om/naringsliv:debatt)

Kulturskapare får vänta på upphovsrättsersättningar

I våras meddelades en dom i Svea hovrätt mot Teliasonera som innebär att mobiltelefonen Iphone omfattas av ersättningssystemet för privatkopiering. Ersättningen är en kompensation till musiker, låtskrivare, skådespelare, regissörer och andra kulturskapare för den privata lagliga kopiering som sker av deras arbetsresultat. Teliasonera överklagade domen och Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd.

– Med anledning av att Högsta domstolen nu tar upp frågan om privatkopieringsersättning för smartphones till prövning, får vi inte glömma bort varför ersättningarna finns. Att ha egna kopior av filmer, ljudböcker och musik för eget bruk är mycket vanligt i både datorer, mobiler och surfplattor och kulturskapare har rätt till ersättning för dessa kopior, kommenterar Marika B. Lagercrantz, skådespelare/regissör och ordförande i KLYS.

Privatkopieringsersättningen är en teknikneutral avgift för de miljontals privatkopior som görs varje år av kulturskapares verk. Rätten till kompensation regleras i både svensk och europeisk lagstiftning.

– Styrkeförhållandena är oerhört ojämna när svenska kulturskapare möter stora teknikföretag i rättssalen. Privatkopieringsersättningen är en mycket liten kostnad för dessa företag, men det är en viktig inkomstkälla för svenska kulturskapare och ger dem förutsättningar att fortsätta skapa kultur. Till skillnad från de företag vi möter i rätten har kulturskapare i regel svag ekonomi. Att bedriva rättsprocesser istället för att försöka komma överens, innebär flera års väntan på att ersättningar för dessa kopior kan betalas ut till de som skapat verken, avslutar Marika B. Lagercrantz.

Ogenomtänkta förslag i mp:s nya kulturpolitik

Igår presenterade miljöpartiets kulturpolitiska arbetsgrupp sitt förslag till ny kulturpolitik för partiet. Även om KLYS – som utgör en samlad röst för Sveriges yrkesverksamma kulturskapare – inte hunnit ta ställning till alla förslagen, kan vi konstatera att det finns visioner och ambitioner i förslagets 12 punkter som är intressanta för det professionella kulturlivet.  Men det finns också förslag som är mindre genomtänkta och kan vara direkt skadliga för yrkesverksamma kulturskapares villkor. Detta gäller i synnerhet en del förslag i punkten 7 Konstnärslöner och i punkten 10 Digitalisering.

KLYS delar synen på kulturen som ett fjärde välfärdsområde. En sådan uppgradering av kulturen som politikområde lyfter KLYS fram i sitt eget kulturpolitiska program som togs fram inför valet 2014. En debatt om kulturpolitik bör finnas i varje parti.

Vi ställer oss bakom förslagen om att säkra en indexuppräkning av anslagen för både fria grupper och institutioner, att inrätta en konstnärsfond där intäkter från försäljning av äldre bildkonst finansierar samtidskonsten, att 1 %-regeln för konstnärlig gestaltning görs bindande, och att stärka kulturen i skolan, bl a genom att återinföra estetiska ämnen som obligatoriska i gymnasiet. Vi anser också att de kommunala kultursekreterarna bör återinföras och utvecklas, och att anslagen till kultur bör kallas investeringar, inte bidrag.

KLYS stödjer vidare att de olika s k Allianserna på kulturområdet (t ex Teateralliansen, Musikalliansen m fl) stärks och utvecklas för att ge fler kulturskapare inom olika konstområden ökad trygghet. Men vi vänder oss starkt emot förslagen om att lägga ned centrumbildningarna och att skära ned på af Kultur Medias verksamhet. Dessa förslag är inte motiverade och ter sig ogenomtänkta. Enligt KLYS främjar de inte yrkesverksamma kulturskapares sysselsättning och villkor.

Centrumbildningarnas värdefulla roll som uppdragsförmedlare åt frilansande kulturskapare inom olika konstområden kan inte nog understrykas. De har kompetens och erfarenheter inom respektive konstområde som byggts upp under många decennier, och de bidrar till att fler kulturskapare får jobb och uppdrag. Centrumbildningarna har också en viktig regional funktion inte minst som en viktig samtalspartner inom ramen för kultursamverkansmodellen.

Af Kultur Medias viktiga funktion inom ramen för Arbetsförmedlingens verksamhet bekräftar kulturarbetsmarknadens särprägel och att den kräver särskild kunskap och särskilda hänsynstaganden på myndighetsnivå. Det gäller såväl när det gäller arbetsförmedling, som beträffande a-kassa, sjukförsäkring och beskattning. KLYS anser därför att en särskild nationell kompetens när det gäller kulturskapares villkor behöver inrättas även inom Försäkringskassan och Skatteverket, på så sätt som gjorts inom Arbetsförmedlingen.

I punkten 10 om Digitalisering är det svårt att förstå arbetsgruppens resonemang och förslag. Visserligen beskrivs kort problemen med den obalans som råder mellan parterna på den upphovsrättsliga avtalsmarknaden och den skeva fördelning av intäkter mellan bredbandsbolag, distributörer, producenter och kulturskapare som är resultatet av obalansen. Det är också bra att stöd ges för en s k oavvislig ersättningsrätt för utövare på musikområdet. Men bland förslagen till lösningar i avsnittet saknas de nödvändiga reformer i syfte att stärka kulturskapares avtalsställning inom alla konstområden, som KLYS anser måste ske i den svenska upphovsrättslagen. KLYS har i flera år drivit en rad specifika förslag till förstärkningar i upphovsrättslagen, vilka också kommunicerats på olika sätt till mp:s arbetsgrupp. En rättvisare fördelning av de digitala intäkterna sker inte av sig själv, utan behöver understödjas av lagstiftning och politiska initiativ från regering och riksdag. Jfr KLYS skrivelse ”En reformerad upphovsrätt för rättvisa, demokrati och sysselsättning” till justitieministern den 11 maj 2015.

Avslutningsvis ställer sig KLYS tveksam till förslaget om en bredbandsskatt som lösningen på den problematik som beskrivs på det digitala området. I Sverige finns väl fungerande kollektiva avtalslösningar för användning av upphovsrättsligt innehåll, som KLYS anser att man i första hand bör bygga vidare på och utveckla i digitala sammanhang så att kulturskapare får skäligt betalt och får inflytande över hur deras arbetsresultat används.

För mer information:

Marika Lagercrantz, ordförande, 0706-58 85 98                                                

Ulrica Källén, verksamhetsledare, 0733-40 00 33

”Det finns en guldreserv av humanism i Sverige ” skriver författarinnan Kerstin Ekman

”Om skattepengar kan sägas att vi har råd att hjälpa. Jag är stolt över att leva i ett land som tagit emot flyktingar i ett antal som i Europa är stort i förhållande till vår folkmängd.

Om kulturen kan sägas att om den inte hade kommit utifrån med idéer, lagar, religion, böcker och musik så hade vi fortfarande huggit våra tankar i sten. Vi fick en mångfacetterad kultur och vi har själva bidragit till den i Europa.

Under århundradena har vi långsamt erövrat en humanism i vårt land. Ibland är den skymd, ibland djupt nedgrävd. Men den finns där som en guldreserv.” Kerstin Ekman i DN september 2015.

KLYS - Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd - vill uttrycka sitt stöd till denna  guldreserv.

-        Världen går emot allt mindre fattigdom och färre krig. Det är enligt de rapporter som FN och Världsbanken sprider över världen ett faktum, säger Hans Rosling i en intervju med dansk television som hastigt spridits på sociala medier de senaste veckorna. Glöm inte det, fortsätter han när medierna ständigt bara rapporterar om undergång och bråd död. Utvecklingen framåt får sällan rubriker då den går långsamt. Flyktingar på väg från krig behöver vårt stöd just nu, men utvecklingen är enorm i världen. Det är verkligheten! Inte skräckpropagandan!

Måtte Europa ta emot flyktingarna som flyr för sina liv.

Hälsar KLYS genom sin ordförande,

Marika Lagercrantz