Nyttan av det konstmusikaliska området

Begreppet  ”det konstmusikaliska området” signalerar att den musik svenska tonsättare skapar inte är en enhetlig genre, utan en rik flora av olika musikaliska uttryck. Vid FSTs senaste medlemsforum i Stockholm, tog de cirka trettio närvarande tonsättarna fram en lista över vilka musikaliska uttryck de själva använde sig av i sitt yrkesmässiga musikskapande, och kom fram till sammanlagt 48 olika sätt att uttrycka sig musikaliskt.

Vad är då nyttan med dessa 48 uttryck ur ett bredare perspekiv, ur samhällets synvinkel? Sedan sekelskiftet har konstens nyttoeffekter debatterats ymnigt av kulturföreträdare, politiker och tjänstemän. Ofta ställs konstens egenvärde i ett motsatsförhållande till dess instrumentella nytta. Ett egenvärde (eller intrinsikalt värde) innebär att värdet av konsten är intuitivt, oberoende av uppfattningar hos samhällets invånare eller politiker, och kan inte mätas; att konstverket är ett slutmål i sig självt. Den instrumentella nyttan å andra sidan inriktar sig på konstens effekter, och i slutändan effekternas betydelse för svensk bruttonationalprodukt och samhällets fortbestånd. Min uppfattning är att alla dessa debattörer fullständigt missuppfattat innebörden av begreppet nytta.

Nytta kommer av fornsvenskans nyt, vilket betyder nyttjande, avkastning eller mjölk, av samma ursprung som ordet njuta. Och kanske kan vi här finna en fast grund i filosofins morän. De flesta av oss anser oss kunna njuta av konstnärliga uttryck utan att vi behöver förklara varför, ens för oss själva. Njutningen varierar individuellt både beträffande kvalitet och kvantitet, men vi kan alla njuta av konstmusik, utan att över huvud taget beakta dess ekonomiska, pedagogiska eller hälsomässiga effekter. Och även om musiken inte hade någon som helst påverkan på resten av samhället, skulle vi rimligtvis vilja ha mer av den likafullt.

Man skulle kunna jämföra med astronomi. Det finns idag ingen som helst praktisk tillämpning av astronomi. Vi spenderar miljarder och åter miljarder på rymdfärjor, teleskop och datorkraft för att utröna universums mysterier, och under vägen har en mängd uppfinningar sett dagens ljus som en bieffekt av forskningsmödorna. Slutmålet däremot – att förstå vår egen plats i universum, hur det uppstod och vart vi är på väg – har inga nationalekonomiska eller praktiska effekter. Men det bibringar oss en större verklighet!

På ett liknande sätt kan konst göra livet större och mer fantastiskt. Konst kan få människor att tänka nya tankar, samtida konstmusik kan göra att lyssnarna förstår sig själva och sin omvärld bättre; den kan frambringa nya idéer om hur vi ska hantera samtiden och framtiden. Att njuta av konsten är lika med nyttan av konsten. Sedan finns det bevisligen ett antal dokumenterade bieffekter av samtida konstmusik; att människor får bättre hälsa, att musik förbättrar inlärning och förståelse, att sysselsättning och exportintäkter ökar. Detta är i grunden positivt, och något som naturligtvis bidrar till konstens värde, men de är som sagt bieffekter av konsten, och inte dess primära nyttoaspekt.

Som en naturlig del i det välfärdspaket vi köper för våra skattepengar – tillsammans med Vård, Skola och Omsorg – tjänar Konsten att besvara frågor om varför vi lever, vad vi vill med våra liv, var vi är och vart vi är på väg. Det är det som är nyttan med samtida konstmusik, med de 48 musikaliska uttryck svenska tonsättare använder sig av.

Martin Q Larsson

ordförande FST 

(Föreningen Svenska Tonsättare), 

en av KLYS 15 medlemsorganisationer