Fattade mångfald

Det händer ibland att man är med om ögonblick, drabbas av kultur, möter människor, som man sedan med lätthet bär med sig vidare genom livet. Under KLYS mångfaldskonferens fick jag uppleva flera sådana möten. Ny kunskap, nya insikter, nya minnen.

KLYS ordförande Mats Söderlund
Foto: Lovisa Vasilou

Att bevara och stärka mångfalden av kulturella uttryck är ett ansvar för var och en av oss och en framgångsfaktor för hållbar utveckling i alla samhällen. Både regionaliseringen och internationaliseringen av kulturen ställer nya krav på oss som är verksamma inom kultursektorn och de kreativa näringarna. 

Fattas mångfald? Fattas tolerans? Fattas jämlikhet? Fattas demokrati?

Poeten Athena Farrokhzad
Foto: Lovisa Vasilou

För mig är kulturell mångfald svaret på många frågor. Ett slags facit. Jag skulle säga att vi lever i ett samhälle som på djupet präglas av kulturell mångfald, även om det inte alltid märks. Vi är bättre på att odla den än många länder. Sämre än många. Vi är världsledande när det kommer till kulturkonsumtion. Frågan är, har vi en mångfald som speglar vilka vi är och vilka vi vill vara. Har vi en kulturpolitik värdig vår självbild?

Konferensen spelades in av UR Samtiden och kommer att sändas och finnas tillgänglig på deras webb i september.

Tillsammans gav våra talare en komplicerad bild av vad kulturell mångfald kan vara och hur Unescos mångfaldskonvention kan ha betydelse både som ett normativt instrument, en text som i första hand har sin verkan genom de värderingar den uttrycker, och som ett konkret verktyg för kulturskapare och deras organisationer för att driva förändring. De länder som skrivit under konventionen har förbundit sig att driva en kulturpolitik som skyddar och främjar den kulturella mångfalden, människors tillgång till och möjlighet att utöva kultur.

Den fråga vi behöver ställa oss är om vi har en kulturpolitik som når upp till andemeningen i konventionen.

Amelie von Zweigbergk, Lawen Mohtadi, Athena Farrokhzad, Håkan Bjerking, Henrik Arnstad, Ola Öhlin, Marion Hauge-Lindberg, Kennet Johansson och Frida Röhl talade utifrån sina respektive perspektiv. Med skarpa fakta, brinnande historia, geniala analyser, mobiliserande poesi och ljungande brandtal eldades åhörarna till diskussion och reflektion. Alexandra Pascalidou guidade oss proffsigt och inspirerande genom dagen. Pressade och peppade oss till att tänka ett steg till, göra en reflektion ytterligare. 

Om jag ska försöka sammanfatta någon slags slutsats av konferensen så lutar jag mig mot en formulering av författaren och historikern Henrik Arnstad, som han bidrog med tidigt under dagen. Ungefär så här: vi lever redan i en värld djupt präglad av mångfald, all kultur är i grunden mångfaldig. Hur det visar sig och hur vi tar tillvara mångfalden kan förbättras. Men låt ingen lura dig att tro att motsatsen skulle vara sann. Den är inte ens möjlig. Påstår någon det så ljuger de.

Historikern Henrik Arnstad.
Foto: Michelle Voon.

Efter konferensen fick alla talare och deltagare nöjet att se Suzanne Ostens avskedsföreställning på Unga Klara: Lammungarnas fest, en surrealistisk teaterföreställning som utforskar och utmanar kreativitetens möjligheter. En historia om en ung kvinnas försök att hitta sig själv, också i sina mer motbjudande sidor, och om kreativitetens eviga källor. En perfekt avrundning efter en heldag med samtal,  eftertanke och reflektion kring konstens och konstnärernas villkor.

Har du koll på kulturell mångfald?

Imorgon den 21 maj är det internationella mångfaldsdagen. Det firar KLYS genom att arrangera en heldagskonferens på temat kulturell mångfald - Mångfaldskonferensen 2014 - på Unga Klara i Stockholm. På konferensen kommer vi att reda ut vad mångfald inom kulturen innebär och diskutera begreppet mångfald utifrån olika perspektiv. Målsättningen är att få en tydligare bild av kulturell mångfald, varför den är viktig och hur vi stärker den.

Men hur ser kulturskaparna i KLYS på kulturell mångfald och hur berörs yrkesverksamma kulturskapare av den?

Inom alla KLYS verksamhetsområden (upphovsrätt, kultur-och mediepolitik, trygghetssystem m m) är främjande av kulturell mångfald en ledstjärna i arbetet. Mångfald inom kulturområdet på alla nivåer gynnar såväl de konstnärligt yrkesverksamma, som de som tar del av konst och kultur. En mångfald av konst- och kulturyttringar förutsätter mångfald avseende allt ifrån etnicitet, språk, kön, ålder, klass, sexuell läggning, till yrkes- och utbildningserfarenheter. Kulturell mångfald är i grunden en fråga om demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet, och någonting som berikar oss alla.

Att uttrycka sig genom konsten är en fundamental mänsklig rättighet. Varje konstnärligt uttryck är unik och en viktig del av det samhälle vi lever i. Resultatet av konstnärligt skapande kan inte likställas med vanliga varor och tjänster utan har en särskild dimension. Marknadskrafterna kan inte ensamma garantera kulturell mångfald, vare sig lokalt, regionalt, nationellt eller internationellt.

Goda möjligheter för konstnärligt yrkesverksamma att verka och utvecklas i sitt konstnärskap utgör en förutsättning för en verklig kulturell mångfald. Med goda villkor för professionella kulturskapare menar vi ett fungerande socialt trygghetssystem för dessa yrkesgrupper, en upphovsrätt som står på kulturskaparnas sida, tillgång till kompetensutveckling för kulturskapare och en generös offentlig konstnärspolitik.

En verklig kulturell mångfald kräver också att alla barn och unga har tillgång till konst och kultur och att alla har lika tillgång till konstnärliga utbildningar oavsett bakgrund. Det vi vill uppnå är mångfald såväl bland kulturskapare och kulturyttringar, som i publiken och bland de som tar del av konsten och kulturen.

2005 antog Unescos medlemsländer en konvention till skydd för kulturell mångfald (Konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar). Konferensen imorgon kommer att ta sitt avstamp i denna konvention och dess definition av kulturell mångfald, som lyder så här;

"De många olika former genom vilka grupper och samhällen uttrycker sin kultur. Dessa yttringar sprids inom grupper och samhällen och mellan dem. Den kulturella mångfalden visar sig inte bara i de olika former genom vilka mänsklighetens kulturarv yttrar sig, berikas och förmedlas tack vare mångfalden av kulturyttringar, utan också genom olika sätt för konstnärligt skapande, produktion, spridning, distribution och nyttjande, oavsett de medel och den teknik som används."

Mångfaldsfrågorna är nu viktigare och mer aktuella än någonsin när främlingsfientliga partier stärker sina positioner, inte bara i Sverige utan runt om i Europa, inför det stundande EU-parlamentsvalet. Morgondagens konferens är därför ett vältajmat led i KLYS ständiga arbete med att främja mångfald, mänskliga rättigheter och demokrati inom kulturen och i samhället i stort!

Har du koll på kulturell infrastruktur?

I förra veckan träffade KLYS Stockholms oppositionsborgarråd Roger Mogert (s) för en workshop om kulturella och kreativa näringar. KLYS fick då möjlighet att lyfta våra viktigaste frågor inför valet ur ett kommunalt perspektiv. Vårt främsta budskap till Mogert  var att kulturpolitiken i Stockholm bör fokusera på och främja villkoren för kärnan i de kulturella och kreativa näringarna, nämligen de yrkesverksamma kulturskaparna. Ett begrepp som återkom flera gånger under diskussionen i workshopen var "kulturell infrastruktur".

Den första punkten i KLYS kulturpolitiska manifest 2014 handlar om att vi från KLYS vill se en utbyggnad av den kulturella infrastrukturen för professionella kulturskapare, i syfte att främja konstnärligt skapande och öka människors delaktighet i konsten och kulturen.

Men vad menas egentligen med kulturell infrastruktur och vad läser KLYS in i begreppet?

Ur ett kulturskaparperspektiv utgör den kulturella infrastrukturen i första hand den struktur som behövs för att konstnärligt skapande ska komma till stånd och utvecklas. Det handlar bl a om lokaler till rimliga priser för fria teater- och musikgrupper, rep- och konsertlokaler, verkstäder och ateljéer för bildkonstnärer, träningslokaler, skrivarlyor, inspelningsstudios, residens, inkubatorer, stipendier och andra stödfunktioner för kulturskapare. Kulturinstitutioner och andra fasta nav av t ex orkestrar och ensembler ingår naturligtvis i den kulturella infrastrukturen för kulturskapare, men även möjligheter till utbildning och kompetensutveckling inom kulturområdet såsom det lyckade projektet Kulturkraft Stockholm för scen- och musikområdet som skapat nya jobb och nätverk på kulturområdet i Stockholm.

Ur ett bredare kulturpolitiskt perspektiv där medborgarperspektivet väger tyngre ingår i den kulturella infrastrukturen bl a alla de institutioner och verksamheter som finns för att tillgängliggöra kultur till allmänheten; bibliotek och arkiv, kulturskolan, biografer, teatrar och konsertlokaler, kulturhus, gallerier, museer o s v. Här är fokus att så många som möjligt ska få ta del av konst och kultur.

De båda perspektiven samspelar dock och förutsätter varandra på så sätt att tillgång till konst och kultur som präglas av mångfald, kvalitet och nyskapande kräver en väl utbyggd infrastruktur för det konstnärliga skapandet.