Fattade mångfald

Det händer ibland att man är med om ögonblick, drabbas av kultur, möter människor, som man sedan med lätthet bär med sig vidare genom livet. Under KLYS mångfaldskonferens fick jag uppleva flera sådana möten. Ny kunskap, nya insikter, nya minnen.

KLYS ordförande Mats Söderlund
Foto: Lovisa Vasilou

Att bevara och stärka mångfalden av kulturella uttryck är ett ansvar för var och en av oss och en framgångsfaktor för hållbar utveckling i alla samhällen. Både regionaliseringen och internationaliseringen av kulturen ställer nya krav på oss som är verksamma inom kultursektorn och de kreativa näringarna. 

Fattas mångfald? Fattas tolerans? Fattas jämlikhet? Fattas demokrati?

Poeten Athena Farrokhzad
Foto: Lovisa Vasilou

För mig är kulturell mångfald svaret på många frågor. Ett slags facit. Jag skulle säga att vi lever i ett samhälle som på djupet präglas av kulturell mångfald, även om det inte alltid märks. Vi är bättre på att odla den än många länder. Sämre än många. Vi är världsledande när det kommer till kulturkonsumtion. Frågan är, har vi en mångfald som speglar vilka vi är och vilka vi vill vara. Har vi en kulturpolitik värdig vår självbild?

Konferensen spelades in av UR Samtiden och kommer att sändas och finnas tillgänglig på deras webb i september.

Tillsammans gav våra talare en komplicerad bild av vad kulturell mångfald kan vara och hur Unescos mångfaldskonvention kan ha betydelse både som ett normativt instrument, en text som i första hand har sin verkan genom de värderingar den uttrycker, och som ett konkret verktyg för kulturskapare och deras organisationer för att driva förändring. De länder som skrivit under konventionen har förbundit sig att driva en kulturpolitik som skyddar och främjar den kulturella mångfalden, människors tillgång till och möjlighet att utöva kultur.

Den fråga vi behöver ställa oss är om vi har en kulturpolitik som når upp till andemeningen i konventionen.

Amelie von Zweigbergk, Lawen Mohtadi, Athena Farrokhzad, Håkan Bjerking, Henrik Arnstad, Ola Öhlin, Marion Hauge-Lindberg, Kennet Johansson och Frida Röhl talade utifrån sina respektive perspektiv. Med skarpa fakta, brinnande historia, geniala analyser, mobiliserande poesi och ljungande brandtal eldades åhörarna till diskussion och reflektion. Alexandra Pascalidou guidade oss proffsigt och inspirerande genom dagen. Pressade och peppade oss till att tänka ett steg till, göra en reflektion ytterligare. 

Om jag ska försöka sammanfatta någon slags slutsats av konferensen så lutar jag mig mot en formulering av författaren och historikern Henrik Arnstad, som han bidrog med tidigt under dagen. Ungefär så här: vi lever redan i en värld djupt präglad av mångfald, all kultur är i grunden mångfaldig. Hur det visar sig och hur vi tar tillvara mångfalden kan förbättras. Men låt ingen lura dig att tro att motsatsen skulle vara sann. Den är inte ens möjlig. Påstår någon det så ljuger de.

Historikern Henrik Arnstad.
Foto: Michelle Voon.

Efter konferensen fick alla talare och deltagare nöjet att se Suzanne Ostens avskedsföreställning på Unga Klara: Lammungarnas fest, en surrealistisk teaterföreställning som utforskar och utmanar kreativitetens möjligheter. En historia om en ung kvinnas försök att hitta sig själv, också i sina mer motbjudande sidor, och om kreativitetens eviga källor. En perfekt avrundning efter en heldag med samtal,  eftertanke och reflektion kring konstens och konstnärernas villkor.