Ungdomsförbunden trampar snett igen!

I en debattartikel i Expressen den 11 juni skriver ni - företrädare för sex politiska ungdomsförbund - att ni vill ”skrota kassettbandsskatten”, och trampar därmed snett igen. Senast ni skrev den här artikeln var i Aftonbladet den 29 november 2013. Då hoppades jag att ni menade vad ni skrev, att ni ville modernisera ersättningssystemen, underlätta utvecklingen och samtidigt se till att kulturskapare får betalt för sina verk. I så fall står vi på samma sida, skrev jag. Nu verkar det som om det mest innovativa ni kan komma på fortfarande är att ni vill slippa betala.

Jag har ett förslag. Lobba istället för att kulturskapare får del av de vinster som internetleverantörer, kabelteveoperatörer och andra mediejättar gör. Bolagsjättarna tjänar hundratals miljoner både på era och mina, våra konstnärliga verk. Det är både logiskt och rimligt att de tar ett större ansvar för innehållet på nätet och för finansieringen av kulturen. En del av de vinster i miljardklassen som konstnärligt skapande står för i den digitala underhållningsindustrin bör på upphovsrättslig grund gå tillbaka till alla oss som faktiskt skapar. Men sluta att lobba för teknikjättarnas vinstmarginaler.

Jag bjuder härmed in er till KLYS, så ska vi berätta hur ersättningarna fungerar i praktiken, hur användandet mäts, hur ersättningarna räknas ut, hur de förhandlas, vilka de går till, hur de används osv. Då kanske ni kan skriva en annan artikel nästa gång.  Nu är det bara ”kassettbandsbolagen” som jublar.

Nu mer än någonsin behövs kulturskapare som kan spegla och problematisera samhället, demokratin, medborgarskapet, vad det innebär att vara människa, arbetare, man, kvinna, fattig eller politiker. Men vi vet att otrygga ekonomiska system både skapar en snedrekrytering till kulturyrkena, och gör kulturskapare försiktigare. För att våga vara så kritiska och obekväma som samhället innerst inne behöver, måste det finnas en grundtrygghet bl a i form av en rättvis upphovsrätt, som gör att vi som kulturskapare kan ta både konstnärliga, sociala och ekonomiska risker. 

Digitaliseringen av kulturens arenor och distributionen rycker undan vår försörjning. Låt oss ta armkrok istället, så ordnar vi det tillsammans. Det finns större och roligare visioner att kämpa för än att teknikbolagen ska få öka sina vinster. Vi kan väl bestämma en dag?

Mats Söderlund, poet och författare samt ordförande i KLYS – Sveriges kulturskapare