Sälj inte ut kultur- och mediepolitiken, Cecilia!

KLYS har idag, tillsammans med sina nordiska systerorganisationer, gjort ett gemensamt uttalande till den nya EU-kommissionären för handel - Cecilia Malmström - med anledning av kulturens roll i frihandelsavtalet TTIP, som håller på att förhandlas fram mellan EU och USA. Läs brevet här på vår blogg:

Vi – de nordiska konstnärsråden, som tillsammans representerar nästan 100.000 yrkesverksamma kulturskapare inom olika konstområden i de nordiska länderna – vill härmed framföra vår stora oro angående de frihandelsförhandlingar som pågår mellan EU och USA i det så kallade TTIP – Transatlantic Trade and Investment Partnership.

De nordiska konstnärsråden vädjar till dig, EU-kommissionär Cecilia Malmström, och till EU-kommissionens TTIP-förhandlare, att ta hänsyn till de skyldigheter som EU har enligt 2005 års UNESCO-konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (UNESCO-konventionen) och att säkerställa att konventionens målsättningar till fullo respekteras i förhandlingarna om TTIP.

Vi kräver att EU-kommissionen i TTIP-förhandlingarna:

·         garanterar att målsättningarna och skyldigheterna i UNESCO-konventionen till fullo respekteras i TTIP-förhandlingarna;

·         säkerställer att det inte görs några åtaganden inom den kulturella sektorn (vilken inte är uttryckligen undantagen i förhandlingarna) i det slutliga avtalet om TTIP;

·         ser till att undantaget för audiovisuella tjänster är brett och framtidssäkrat genom att vara teknik- och plattformsneutralt, där bl a onlinetjänster ingår; och

·         bidrar till att förhandlingsprocessen blir mer öppen och transparant, genom att se till att förhandlingsdokumenten görs tillgängliga för EU-medborgare i större utsträckning.

Kulturell mångfald

Syftet med UNESCO-konventionen är att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar, vilket framgår av konventionens artikel 1 (a) och artikel 4.1. I konventionens artikel 5.1 (Allmän regel om rättigheter och skyldigheter) bekräftar konventionsstaterna, däribland EUs medlemsstater, sin suveräna rätt att formulera och genomföra sin kulturpolitik och vidta åtgärder för att skydda och främja den kulturella mångfalden. Artikel 6 (Parternas rättigheter på nationell nivå) reglerar vad sådan kulturpolitik och sådana åtgärder kan inbegripa.

De nordiska konstnärsråden uppmanar TTIP-förhandlarna att respektera målsättningarna och skyldigheterna i UNESCO-konventionen och att ta särsklid hänsyn till konventionens artikel 20, som kräver att konventionsstaterna erkänner att de i god tro ska fullgöra sina skyldigheter enligt UNESCO-konventionen och alla andra fördrag i vilka de är parter. De ska därför utan att underordna UNESCO- konventionen något annat fördrag, ta hänsyn till de relevanta bestämmelserna i konventionen när de tolkar och tillämpar andra fördrag i vilka de är parter eller när de undertecknar andra internationella åtaganden, såsom exempelvis åtaganden i internationella frihandelsavtal.

Eftersom de grundläggande principerna i frihandelsavtal inklusive TTIP, såsom principer om “fritt marknadstillträde”, “nationell behandling” och “mest gynnad nation”, syftar till att minska eller helt avskaffa reglering och stödsystem som kan verka diskriminerande i de stater som är parter i ett frihandelsavtal, finns det en uppenbar risk att den kulturella mångfalden hotas i förhandlingarna om TTIP.

TTIP kan, om inte ovanstående farhågor tas på allvar, påverka nationella, regionala och lokala kulturstöd och ersättningsordningar i Europa, minska sysselsättningen inom kultur- och medieområdet och inverka negativt på europeiska upphovsrättliga system. Dessa skadliga effekter av TTIP är alla kontraproduktiva när det gäller att stärka villkoren för kulturskapare och för den kulturella sektorn i Europa.

Den kulturella och audiovisuella sektorn

Liberaliseringssträvandena i TTIP-förhandlingarna, både från den europeiska och svenska sidan, har handlat om att få till ett så brett avtal som möjligt som täcker alla sektorer i samhället, inklusive kulturella och audiovisuella tjänster. Denna strävan ifrågasattes av kulturministrar i 14 av EUs medlemsländer och av EU-parlamentet, där en stor majoritet ville att kulturella och audiovisuella tjänster uttryckligen skulle undantas från förhandlingsmandatet. Efter långa diskussioner vid EUs ministerråds möte i juni 2013, gick rådet till slut med på ett undantag för den audiovisuella sektorn tills vidare.

Punkt 9 i det mandat till TTIP-förhandlarna som EUs ministerråd beslutade om i juni 2013 (och som offentliggjordes så sent som i oktober 2014) går i rätt riktning. Vi vill genom detta gemensamma nordiska uttalande säkerställa att EU-kommissionen respekterar punkten 9 i förhandlingsmandatet och beaktar det i TTIP-förhandlingarna på det sätt som vi kräver.

Enligt de nordiska konstnärsråden behöver undantaget för audiovisuella tjänster en omsorgsfull genomlysning i TTIP-avtalet för att effektivt och långsiktigt skydda och främja den kulturella mångfalden och mediepluralismen i Europa. Vi vill understryka vikten av ett brett och framtidssäkrat undantag för audiovisuella tjänster som ska vara teknik- och plattformsneutralt, och täcka också audiovisuella tjänster som erbjuds på internet. Audiovisuella tjänster som ingår i ett paketerbjudande ska också betraktas som sådana.

Vi vill också uppmana EU-kommissionen och dess TTIP-förhandlare att säkerställa att det inte kommer att göras några åtaganden inom den kulturella sektorn – vilken inte är uttryckligen undantagen från förhandlingsmandatet – i det slutliga TTIP-avtalet. För att uppnå det behövs undantag också för kulturella tjänster i avtalet, där vi rekommenderar förhandlarna att använda sig av de ramar som sätts upp i UNESCO-konventionen. En referens till de skyldigheter som EU har i enlighet med UNESCO-konventionen bör därmed föras in redan i preambeln till TTIP-avtalet.

Transparens

Ett stort demokratiskt problem med TTIP-förhandlingarna är bristen på insyn. Hemlighetsmakeriet kring förhandlingarna bryter också mot UNESCO-konventionens artikel 11, som stadgar att konventionsstaterna ska erkänna det civila samhällets grundläggande roll när det gäller att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar och att staterna ska uppmuntra det civila samhället att aktivt delta i strävan att uppnå målen för konventionen.

Därför uppmanar de nordiska konstnärsråden EU-kommissionen och dess TTIP-förhandlare att bidra till att göra förhandlingsdokumenten tillgängliga i större utsträckning och att förbättra kommunikationen med det civila samhället om hur förhandlingarna fortskrider, för att Europas kulturskapare och medborgare ska ha tillgång till vad som diskuteras inom ramen för TTIP-förhandlingarna. En öppen och demokratisk förhandlingsprocess är avgörande för att TTIP alls ska kunna bli verklighet.

28 oktober 2014

För de nordiska konstnärsråden

Mats Söderlund, KLYS – the Swedish Council of Artists

Johm Frandsen, Council of Danish Artists

Ilkka Niemeläinen, Forum Artis - theJoint Organization of Associations of Finnish Artists

Kolbrun Halldorsdottir, BIL - Federation of Icelandic Artists

Anders Hovind, Kunstnernetverket - Norwegian Artist Network

Leif Saandvig Immanuelsen, EPI - Greenland Organization of Creative and Performing Artists

Bárður Dam, LISA - Faroese Council of Artists,

Brita Kåven, Sami Artists Council

Brev till Alice!

Många är vi som i dagarna kontaktar Sveriges nya kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i angelägna kultur- och konstnärspolitiska frågor. Självklart även KLYS, som representerar stora delar av det professionella kulturlivet i Sverige.

I vårt brev till Alice idag understryker vi kulturens roll för demokratins utveckling. Det är vår övertygelse att demokratin behöver ett starkt och självständigt professionellt kulturliv, och att ett sådant förutsätter en stark och självständig konstnärlig yrkeskår, med goda villkor.

KLYS ber i brevet om att få träffa Alice för att lyfta våra viktigaste frågor och för att presentera vårt kulturpolitiska program för delaktighet, jobb och trygghet i kulturen. Programmets förslag handlar bl a om hur vi genom kulturen stärker demokratin. Förslagen lägger grunden för hållbarhet inom kulturen och därmed för hållbarhet i samhället i stort.

I programmet konstaterar KLYS att kulturen inte är ett medel utan ett mål i sig. Vår vision är ett Sverige där hela samhället genomsyras av konst och kultur. Vi vill se ett kultursamhälle som kan erbjuda alla medborgare tillgång till mångfald, kvalitet och nyskapande när det gäller konst och kultur oavsett var i landet man bor och oberoende av ekonomiska möjligheter. En vital kultur är beroende av att ständigt blandas med och stötas mot nya, äldre och helt oväntade former av konstnärliga uttryck.

För att förverkliga ett samhälle där så många som möjligt kan ta del av ett brett, mångfacetterat, nyskapande och kvalitativt kulturutbud, samtidigt som jobb och trygghet skapas inom kultursektorn, krävs en politik med tydligt fokus på kulturskaparnas villkor, den konstnärliga friheten, kulturen på nätet samt kulturens finansiering.

Till Alice säger vi därför: Om du menar allvar med att främja demokratin och skapa hållbarhet inom kulturen,

1        

      - bygg ut den kulturella infrastrukturen för professionella kulturskapare i syfte att främja konstnärligt skapande och öka människors delaktighet i konsten och kulturen

2       - modernisera trygghets- och skattesystemen och anpassa dem till konstnärlig verksamhet. Höj också kompetensen hos myndigheter och offentliga organ på nationell, regional och lokal nivå angående kulturskapares villkor.

3       - stärk avtalsställningen för kulturskapare, och ge deras organisationer lagstadgad rätt att förhandla kollektivt om upphovsrätt på sina respektive konstområden.

4       - ta ett tydligt offentligt ansvar och utverka ett rejält ekonomiskt tillskott för att långsiktigt kvalitetssäkra den kulturella infrastrukturen och de professionella kulturskaparnas delaktighet i samverkansmodellen.

5       - försvara den konstnärliga friheten högt och tydligt genom att främja en stark yttrandefrihet och genom att se till att principen om armlängds avstånd används i både   offentlig och privat anslagsgivning, inom alla konstområden såväl på nationell, regional som lokal nivå.

6      -  utveckla kulturpolitiska strategier på nätet och främja legala digitala tjänster som erbjuder mångfald, bredd och kvalitet.

7       - utöka kraftfullt den offentliga kulturbudgeten och modernisera systemen för anslag, som garanterar att kulturen inte halkar efter kostnads- och löneutvecklingen i samhället.

Goda villkor för kulturskapare är en förutsättning för verklig demokrati!

Påverkas kulturbudgeten av valutgången?

Om några dagar är det val i Sverige och enligt DNs enkät säger sig alla partier vilja höja kulturbudgeten. Men hur kultur ska finansieras har länge varit en omdebatterad fråga. Kulturområdet präglas av en blandfinansiering där en stor del av intäkterna kommer från den privata sektorn i form av biljett- och inträdesintäkter och olika former av bidrag från företag, stiftelser och privatpersoner, samtidigt som en väsentlig del fortfarande kommer från offentligt håll. 

Den här mångfalden i finansieringen är positiv och bör stimuleras, men det offentliga stödet måste utgöra grunden för en ansvarsfull och långsiktig kultur- och konstnärspolitik.

Alliansens politik har lett till en omfördelning av det kulturpolitiska ansvaret från nationell till regional nivå och från kulturpolitikens område till andra politikområden vilket har förändrat förutsättningarna för finansieringen av kultur. Den ökade ekonomiseringen inom kulturen innebär också att det ställts allt högre krav på mätbarhet av konst och kultur och dess effekter. Den konst och kultur som får finansiering ska i högre utsträckning än tidigare bära sig och helst generera ett ekonomiskt överskott.

En förskjutning har också skett från offentlig till privat finansiering av kultur. De senaste åren har präglats av en diskussion om att finna nya alternativa finansieringsformer till kulturen. Det har talats om sponsring och andra samarbeten mellan kultur och näringsliv, men även om ideella insatser genom fler volontärer på kulturområdet. En annan finansieringsform av kultur som framhållits är crowdfunding, som är en form av gräsrotsfinansiering för konstnärliga projekt, oftast via internet. Den skattelättnad för donationer från kulturstiftelser som genomfördes 2014, kan också frigöra mer resurser till kulturlivet och ha en positiv inverkan på kultursektorn i stort.

Men även om sponsring, ideella insatser, crowdfunding och stiftelsedonationer kan vara välbehövliga tillskott till kulturen, kan de aldrig utgöra annat än komplement till en generös offentlig kulturpolitik. Dessa tillskott kan vara avgörande för om vissa konstnärliga projekt och andra temporära kulturaktiviteter alls ska kunna äga rum, men de kan inte garantera stabilitet och långsiktighet i konstnärliga verksamheter.

En annan trend under åren med Alliansregeringen är ökade krav på medfinansiering och privatfinansiering för att få stöd till konstnärliga projekt. Den typen av krav riskerar att motverka många intressanta och nyskapande projekt. KLYS anser därför att mer ”fria medel” och ”riskkapital” bör erbjudas kultursektorn, som inte kräver medfinansiering från annat håll.

Kulturministern påstår ofta, nu senast i Kulturnyheternas intervju med henne i veckan, att den statliga kulturbudgeten ökat från år till år. Detta är en sanning med modifikation. Enligt Myndigheten för kulturanalys har kulturbudgeten ökat med 24 % sedan år 2000. Men om man avgränsar sig till den kulturbudget som kulturministern har ansvarat för sedan 2006 har de statliga anslagen till kulturpolitikens kärnområden urholkats med 13-14 %. 

En närmare granskning av myndighetens siffror visar nämligen att ökningen till största delen ligger före 2006 och att det i första hand gäller det regionala och lokala stödet. Om man håller sig till det som kulturdepartementet har haft ansvar för uppgår ökningen av den fastprisberäknade kulturbudgeten sedan 2006 till mer blygsamma 2 %. Den statliga kulturbudgeten omfattar dessutom också områdena folkbildning och medier. Dessa frånräknade har kulturbudgeten sedan 2006 i stället minskat med 1,5 %. Om man dessutom tar bort de poster som kulturministern prioriterat, men som har liten betydelse för det professionella kulturlivet – kulturmiljö och Skapande skola – har den statliga kulturbudgeten i fasta priser sedan 2006 minskat med nära 9 %.

Men också fastprisberäkningen gör att verkligheten skönmålas. Sedan 2006 har priserna (mätt med KPI) ökat med 9,5 % medan de generella löneökningarna på arbetsmarknaden varit 16 %. Eftersom kostnaderna för kulturverksamheterna till 2/3 består av löner bidrar det till att anslagen ytterligare urgröps. Då handlar det om att de statliga anslagen till kulturpolitikens kärna urholkats i storleksordningen 13-14 % sedan 2006.

Om man anser att konst och kultur är något som bör få större utrymme i samhället och som hela tiden ökar i betydelse för samhället måste kulturpolitiken få full kompensation för kostnadshöjningar samt tilldelas mer ekonomiska resurser. När mer resurser tillförs kan man investera mer, man kan öka kompetensen, knyta fler kontakter och utöka sitt verkningsområde. Och när man investerar mer får man mer tillbaka, förutsatt att investeringarna är klokt placerade. 

Eftersom kulturen spelar en allt större roll i den ekonomiska utvecklingen, bör vinsterna av denna utveckling i ökad utsträckning komma både kultursektorn och kulturskaparna till del.

Det är därför nödvändigt att tillskjuta ytterligare offentliga medel till kulturen, inte minst för att garantera att de kulturpolitiska målen uppnås. Det finansiella behovet på kulturområdet är trängande.

Istället för att dra sig tillbaka mer och mer och lämpa över delar av ansvaret för kulturpolitiken på andra politikområden och på näringsliv, regioner och privata donationer – vilket är att backa tillbaka i historien – anser KLYS att de politiker som får makten efter valet på såväl statlig, regional som kommunal nivå kliver fram och tar ansvar för en kraftfull utbyggnad av kulturpolitiken och kulturbudgeten.

5 dagar kvar till riksdagsval

- vad tycker KLYS?

MANIFEST 2014
KLYS har under detta supervalår tagit fram Manifest 2014 - en handlingsplan i sju punkter som beskriver hur kultursamhället kan förverkligas. Innehållet handlar bl a om att stärka avtalsställningen för kulturskapare, att bygga ut och förbättra den kulturella infrastrukturen och att öka kulturens finansiering. Dokumentet kan också sägas utgöra en önskelista till en ny kulturminister. Om du inte har läst Manifestet eller behöver en uppdatering - läs det här!

Efter valet kommer KLYS att arrangera ett seminarium på Stora debattscenen på Bokmässan i Göteborg. Under samtalet mellan Mats Söderlund, ordförande KLYS, Jens Liljestrand, biträdande kulturchef Expressen, Sara Meidell, kulturredaktör Västerbottenskuriren, och Devrim Mavi, journalist och debattör, analyseras och diskuteras hur kultur- och konstnärspolitiken kommer att påverkas av valutgången. Samtalet leds av Zandra Thuvesson, f n Författarförbundets kulturpolitiska strateg.

Missa inte samtalet kl 11.00 den 25 september på Bokmässans Stora debattscen.

KULTURVALET.SE
KLYS medlemsorganisation KRO/KIF driver tillsammans med  bl a Svenska Fotografers Förbund och Svenska Tecknare kampanjen Kulturvalet.se. 

Här kan du läsa dessa organisationers ställningstaganden till kultur, kultur- och konstnärspolitik samt besvara frågor i valkompassen - och se vilket parti du hamnar närmast i frågor som rör just kulturpolitiken.  

Dessutom kan du skicka in en selfie som kommer att integreras i ett större verk som skickas till den nya kulturministern.

MUSIKERN

I Musikerförbundets medlemstidning Musikern kan ni i sista numret hitta ett valspecial med information om hur de olika partierna tar ställning i frågor som rör särskilt det fria musiklivet.

Parallellt till frågorna och svaren kan du också läsa Musikerns tolkning av svaren ur ett kulturskaparperspektiv.

På Musikerförbundets hemsida kan du också hitta en kort film med ordförande Jan Granvik som kommenterar valspecialen.

MÅNGFALD OCH JÄMLIKHET
KLYS medlemsorganisation SKAP (Sveriges kompositörer och textförfattare) har under detta valår fokuserat på frågor kring mångfald och jämlikhet. Satsningen drivs med såväl extern som intern inriktning  - där det externa arbetet leds av Lina Thomsgård. Läs mer om detta angelägna engagemang på SKAPs hemsida här.

Håll också utkik efter Skapelsen - en sajt, en podcast och en film som vill ändra på den (manliga) musikhistorien!

UPPROP FÖR DEN FRIA SCENKONSTEN

Teaterförbundet har tillsammans med Teatercentrum och Danscentrum under våren kampanjat för den fria professionella scenkonsten genom Upprop för den fria scenkonsten.

Under fem seminarier i bl a Umeå, Helsingborg och Visby har politiker och verksamma från den professionella scenkonsten diskuterat hur man bl a fördubblar anslagen samt stärker kulturskaparna och arrangörerna.

Läs mer om Uppropet för den fria scenkonsten här!

FÖRFATTAREN

I senaste numret av Författarförbundets medlemstidning Författaren frågas partierna ut om vad de vill med litteraturen. Läs om vilka litteraturpolitiska frågor partirepresentanterna listar som viktigast och hur de tänker kring bl a trygghetssystem för författare. 

Fristäder för förföljda konstnärer har under 2014 varit en het politisk potatis. I samma nummer av Författaren kan du läsa en intervju med fristadsförfattarna Naeimeh Doostdar, Mezgebu Habtewold och ”Julia” om demokrati och skrivandets villkor.


KLYS kansli

Är kulturen och filmen skyddad i frihandelsavtalet mellan EU och USA?

Denna fråga kommer att diskuteras vid ett unikt seminarium i Köpenhamn på måndag den 1 september då kulturskapare och deras företrädare från hela Norden och flera andra europeiska länder samlas. KLYS står som arrangör tillsammans med våra nordiska systerorganisationer. Talare under dagen är bl a den danska handelsministern Mogens Jensen och den tidigare EU-parlamentarikern från Finland Tarja Cronberg. Vi kommer också att få höra företrädare för olika konstarter, från olika europeiska länder och olika organisationer som ger sin syn på kulturens roll i förhållande till internationella frihandelsavtal.

Under 2013 inleddes förhandlingar mellan EU och USA om frihandelsavtalet TTIP - Transatlantic Trade and Investment Partnership – som syftar till att främja handel och investeringar mellan USA och EUs medlemsstater. TTIP kallas också för ”the biggest trade deal of the world”. EU-kommissionens avsikt är att avtalet ska omfatta så många samhällssektorer som möjligt, inklusive den audiovisuella sektorn (AV-sektorn), d v s film och andra rörliga bilder, och immaterialrätten. Även den svenska regeringen förespråkar ett så brett förhandlingsmandat som möjligt. Parterna räknar med att gå i mål med avtalet under 2015.

KLYS har länge hävdat att frihandelsliberaliseringar inom den kulturella och audiovisuella sektorn riskerar att hota de europeiska ländernas möjligheter att självständigt utveckla och utforma sina egen kulturpolitik, t ex när det gäller stöd till nationell och europeisk filmproduktion. KLYS agerade därför kraftfullt under våren 2013 gentemot den svenska regeringen med uppmaningen att Sverige tydligt skulle ta ställning för den kulturella mångfalden i Europa genom att verka för att den kulturella och audiovisuella sektorn helt undantas från EU-kommissionens förhandlingsmandat i TTIP.

Från den svenska regeringen fick KLYS mycket litet gehör, men såväl en klar majoritet i EU-parlamentet som vissa medlemsstater i EU:s ministerråd drev kravet på ett undantag för kultur och film i TTIP. I juni 2013 beslutade ministerrådet slutligen att tills vidare undanta den audiovisuella sektorn från förhandlingsmandatet, starkt pådrivet av bl a Frankrike. I överenskommelsen öppnade ministerrådet för att EU-kommissionen ska kunna komma tillbaka till frågan och kunna begära ett nytt mandat på området.  

Eftersom EU helt nyligen fått ett nytt EU-parlament med nya EU-parlamentariker och snart får en ny EU-kommission med nya kommissionärer kan inställningen från dessa EU-institutioner när det gäller förhandlingsmandatet i TTIP komma att förändras. Även om EU-kommissionens nye ordförande Juncker har uttalat att han inte är villig att offra EU:s kulturella mångfald till förmån för frihandel är det uppenbart att USA har mycket offensiva intressen på det digitala medieområdet och att de kommer hårdfört fortsätta driva att AV-sektorn ska inkluderas i TTIP. Det är därför nödvändigt för kultur-och medieaktörer i Europa att fortsätta sin kamp för att behålla undantaget.

Vid måndagens nordiska samling kommer vi att få veta mer om förhandlingsläget i TTIP, om hur kulturpolitik och upphovsrätt kan beröras av avtalet och om hur kulturskaparnas organisationer på nationell, nordisk och europeisk nivå ska samarbeta för att bättre främja den kulturella mångfalden i Europa.

Seminariet kommer att dokumenteras såväl skriftligen som i videoform, så att alla som inte har möjlighet att vara med på måndag kan ta del av innehållet. Håll utkik på KLYS webb!

KLYS vill mer i höst!

KLYS är på plats igen efter semestrarna och laddar nu upp inför valet och höstens alla aktiviteter. Vad sägs om en unik nordisk konferens i Köpenhamn om hur frihandelsavtalet mellan EU och USA kan inverka på kulturen, en spännande valanalys med fokus på kultur- och konstnärspolitiken på årets bokmässa i Göteborg och en faktaspäckad nordisk konferens om upphovsrätt i Stockholm i november?

Från Almedalen tog vi med oss en hel del intryck som kommer att prägla arbetet under det kommande året: ungdomsförbundens problematiska inställning till upphovsrätt, Mats Söderlunds medverkan i Konstnärsnämndens seminarium om konstnärlig kvalitet och inte minst all konstruktiv respons vi fick angående KLYS arbete på det årliga Kulturskaparminglet på Författar- och Översättarcentret i Visby. Ni som inte sett mingelbilderna än - gå in på KLYS instagramkonto! Ni kan också läsa mer om KLYS aktiviteter i Almedalen i vår tidigare blogg.

I samarbete med våra systerorganisationer i det nordiska kontnärsrådet arrangerar vi om bara några veckor en konferens om frihandelsavtalet TTIP och dess konsekvenser för kulturen. Konferensen äger rum den 1 september i Köpenhamn. Talare är bl a Mogens Jensen, Danmarks handelsminister, Tarja Cronberg, finsk fd EU-parlamentariker för de gröna, Peter Schønning, dansk expert på upphovsrätt samt Ségolène Bunel från den franska Koalitionen för kulturell mångfald. Moderator är America Vera-Zavala, dramatiker och författare.

Vad händer med kulturpolitiken efter riksdagsvalet? Kan vi äntligen tillåta oss att drömma om ett kultursamhälle? Dessa frågor kommer att ställas vid KLYS arrangemang på bokmässans stora debattscen torsdagen den 25 september kl 11.00 med rubriken Next stop kultursamhället - är väntan över? Där kommer KLYS ordförande Mats Söderlund att tillsammans med Jens Liljestrand, biträdande kulturchef Expressen, Sara Meidell, kulturredaktör Västerbottenskuriren samt Devrim Mavi, journalist och debattör, att diskutera och analysera hur kultur- och konstnärspolitiken kommer att påverkas av valutgången. Zandra Thuvesson, kulturpolitisk projektledare hos Sveriges Författarförbund, modererar. Hoppas att vi ses där!

KLYS kommer också inom den närmaste tiden att svara på sammanlagt fem regionala kulturplaner som är är ute på remiss: Kronobergs, Blekinges och Kalmars samt Sörmlands och Jämtlands kulturplaner. Håll koll på vår hemsida där ni kommer att kunna läsa våra remissvar.

KLYS planerar också en nordisk upphovsrättskonferens den 24-25 november i Stockholm inom ramen för samarbetet i Nordisk upphovsmanna- och utövarallians. Fokus för konferensen kommer att vara nordisk samordning i aktuella EU-frågor som nya regler om kollektiv förvaltning av upphovsrätt, reformer på det audiovisuella området samt andra EU-reformer på upphovsrättsområdet, där ett nordiskt samarbete är nödvändigt.

Alla ni som inte kunde vara med på KLYS fantastiska konferens om kulturell mångfald på Unga Klara i våras har nu en chans att se inspelningen av den i Kunskapskanalen den 1 september. Den kommer också att finnas tillgänglig på UR Play. 

Om du vill ha dagliga uppdateringar om vad KLYS gör och vad som händer inom kulturpolitiken -  följ oss på FB, Twitter och Instagram!

KLYS kansli

 

Villkora presstödet.

Nedanstående text publicerades ursprungligen i Göteborgsposten i Juli 2014.

Det ska gå att försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Det är en av utgångspunkterna i regeringens kulturpolitik. Men när kulturministern slår sig för bröstet och konstaterar att svenskarna ligger i topp vad gäller kulturkonsumtion är det dock inte i första hand staten som gjort det möjligt. Varken med biblioteksersättningar, visningsersättningar, scenkonstpensioner, litteraturstöd eller tidskriftsstöd. Det är kulturskaparna själva som bär upp kulturlivet genom att arbeta för nästan inga pengar alls. De som inte accepterar de usla villkoren får inte jobben.

Kulturskaparna utgör en stor del av det vi kallar för prekariatet. Vi som skapar teater, film, musik, böcker och konst har vant oss vid att lägga många arbetstimmar på vårt konstnärliga arbete men förtjäna vårt dagliga bröd genom att dubbeljobba på vår fritid. Inte för att våra verk inte är efterfrågade eller använda, utan bara för att det går att hålla nere våra ersättningar. Det är inte värdigt någon av parterna.

Konstnärligt skapande är en spetskompetens som ofta kräver långa utbildningar och flera års erfarenhet. Det unga geniet i alla ära men det mesta vi upplever som stor konst har skapats efter åratal av ansträngningar och misslyckanden. Det är investeringar som alla konstnärer är villiga att göra. Vägen till att bli en etablerad författare, musiker, regissör, skådespelare är kantad med många uppoffringar, både ekonomiska och sociala.

Det är inte det vi kräver kompensation för.

Alla medborgares kulturella välfärd är genom regeringsformen ett av tre huvudmål med den offentliga verksamheten. Det är därför vi har en statlig, regional och kommunal kulturpolitik med stödordningar och anslag. Det är därför vi har länsteatrar, folkbibliotek, konserthallar, orkestrar och muséer. Det är också därför kulturskapare kan få offentliga uppdrag eller stipendier. Det läggs ner mycket skattepengar på att garantera ett rikt utbud av kulturupplevelser.

Men staten har samtidigt bestämt att de som jobbar med att skapa kultur inte behöver få full ersättning för det utförda arbetet. Hela systemet bygger på att det finns pengar till papperet, tryckpressarna, byggnaderna, telefonerna, uppvärmningen, ljudanläggningen, möblerna, receptionen, annonserna, men inte kulturskaparna.

En konstnär som får ett offentligt uppdrag borde alltid garanteras en rimlig timpenning för hela sin arbetsinsats, alla offentliga institutioner skulle helt enkelt åläggas att använda det så kallade mu-avtalet. När en poet framträder på en festival som delvis finansieras av en kommun borde de alltid räkna med att poeten ska få betalt enligt de normer som Författarförbundet föreskriver. När en kulturtidskrift bedöms så angelägen att den är berättigad ett offentligt stöd, ska det stödet också räcka till att ge de som skriver i tidskriften rimliga arvoden.

Tidskriftsstödet har legat still i tjugofem år, under hela tiden har det fördelats på ungefär hundra tidskrifter. Det säger sig självt att det är skribenterna som fått lägga upp mellanskillnaden genom att arbeta gratis en stor del av sin vakna tid. Det är inte värdigt välfärdsstaten Sverige. Vill vi eller vill vi inte ha samhälls- och kulturtidskrifter med kvalitet?

Presstödet borde villkoras så att frilansarna åtminstone får ersättning på samma nivå som sina fast anställda kollegor. När konstnärliga prestationer används i radio och teve borde upphovsmännen alltid få en rimlig ersättning för det faktiska arbete de lagt ner. När kulturhus ska fyllas med kultur måste kulturskaparna få en rimlig lön. Räcker inte pengarna får vi väl sälja huset och krympa programmet till en nivå där alla som medverkar får betalt. Hur stort kulturhus skulle Stockholm då ha? Kanske bara tre våningar?

Det är dags att göra Sverige till ett kultursamhälle. Med tanke på hur mycket kultur vi konsumerar och hur högt vi värdesätter den, är det inte mer än rätt att de som skapar den får en skälig ersättning för den arbetstid de lägger ner.