Ideologi ja, men få visioner

I måndags hade Koalition för kulturdebatts debattserie inför valet 2014 premiär på Kulturhuset. Kvällen inleddes med en partiledarutfrågning av Göran Hägglund (kd) som bl a fick svara på hur en kulturpolitik för ”verklighetens folk” ser ut. Hägglund menade att problemet inte är politiken i sig, utan hur diskussionen om kultur sker i Sverige där han upplever den s k kultureliten som mästrande, istället för inbjudande. Någon tydlig vision för kulturen eller kulturpolitiken uttrycktes dock inte av Hägglund.

Temat för den efterföljande paneldebatten var Finns det ideologi i kulturpolitiken? och debattörerna kom från såväl liberalt, konservativt som socialdemokratiskt håll. I panelen fanns Adam Cwejman, Timbro, Maria Ludvigsson, ledarskribent Svenska Dagbladet, Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap, Daniel Suhonen, Katalys, Nathan Hamelberg, kulturdebattör och Monica Fundin Pourshahidi, politisk sekreterare för Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Debatten spretade och ämnena pendlade mellan högt och lågt, men de ideologiska skiljelinjerna blev tydliga. Något förenklat handlade debatten om två frågor; hur stor ska den offentliga finansieringen av kultur vara? och när är konsten och kulturen som mest fri - när den är beroende av privat finansiering/marknaden eller när den är beroende av offentliga medel?

Att det finns ideologi i kulturpolitiken kunde konstateras under kvällens debatt. Det är heller inget som KLYS hyser några tvivel om. Det KLYS saknar i dagens kulturpolitik är inte ideologi. Nej, det som saknas i kulturpolitiken idag är visioner. Hur ska förutsättningarna för kulturen se ut i framtiden och vad ska kulturpolitiken bidra till för medborgare och kulturskapare?

Visioner framskymtade i paneldeltagarnas utläggningar, men det talades mest om åtgärder i termer av att ”krossa glasväggar”, att ”sänka trösklar”, att ”blanda och integrera fler i kulturen”, att ”fördela kulturens resurser rättvist”, att ”satsa 10 miljarder till kulturen”, att ”decentralisera kulturkoncentrationen” o s v. Gott så. Total enighet i panelen rådde dock endast kring ett par traditionella kulturpolitiska åtgärder som satsningar på bildning och läsfrämjande.

Debatten återkom flera gånger till den ökande otryggheten eller som en debattör uttryckte det ”otrygghetsrevolutionen” i Sverige, som drabbar kulturens verksamma ännu hårdare än andra yrkesgrupper i samhället. Det konstaterades att trygghet skapar fri konst. Detta håller KLYS med om. Det måste därför, som en annan debattör formulerade det, bli lättare att röra sig mellan olika jobb utan att förlora sin trygghet.

Se paneldebatten i sin helhet här

Inom kort utvecklar KLYS på denna blogg vår vision om ett framtida kultursamhälle. I vårt manifest för 2014, som vi presenterade i vårt första blogginlägg den 21 februari, framförs en rad budskap och förslag till åtgärder för att nå dit. Vi kommer under våren här på bloggen att regelbundet utveckla och fördjupa oss i manifestets olika förslag och fokusområden.