Gårdagens debatt på Kulturhuset: estetiska ämnen ett privilegium för vit medelklass?

Debatten på Kulturhuset startade med en intervju med Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet. Fridolin, som är medlem i Författarförbundet, försäkrade att kulturpolitiken inte blir styvmoderligt behandlad i Miljöpartiet och att de båda språkrören gärna båda hade velat delta i debatten om utbildning och kulturellt kapital.

Vidare beskrev han Miljöpartiets ovilja mot att anpassa kulturpolitiken efter enbart mätbara mål och kopplat till detta också partiets tveksamheter kring samverkansmodellen.

Moderator Lars Anders Johansson samtalar med Gustav Fridolin (mp)

Paneldebatten med Majsa Allelin, doktorand vid Institutionen för socialt arbete på Göteborgs Universitet, författaren och journalisten Dilsa Demirbag-Sten, Roland Poirier Martinsson, debattör och fil dr i teoretisk filosofi och Calle Nathanson, vd för Folkets Hus och Parker handlade på förekommen anledning initialt om de senaste nynazistiska dåden i Stockholm och Malmö och hur - eller om - man kan lära sig kritiskt tänkande i skolan. 

Man diskuterade också huruvida de estetiska ämnena är ett vitt medelklassprivilegium och vad detta får för konsekvenser för representationen och sammansättningen av kulturskaparkåren - ett ämne berörs i kommande debatt den 24 mars: Ska vi kvotera Hamlet – om representation och innehåll på våra scener.

Från vänster till höger: Moderator Lars Anders Johansson, Dilsa Demirbag-Sten, Calle Nathanson, Majsa Allelin och Roland Poirier Martinsson

Se både intervju samt debatt här!

Bildning som maktmedel - är kultur det nya kapitalet?

KLYS ingår sedan ett antal år tillbaka i det kulturpolitiska nätverket Koalition för kulturdebatt, som under våren arrangerar debattserien Kulturval 14 i samarbete med Kulturhuset. Ikväll äger seriens tredje debatt rum och inleds med en utfrågning av miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin.

Temat för kvällens debatt är bildning som maktmedel. Är yrkesverksamma kulturskapare egentligen tongivande makthavare? Statistiken visar att yrkesverksamma kulturskapare har en högre utbildning än den genomsnittlige medborgaren. Hur använder man sig av ett kulturellt kapital – d v s kunskap och erfarenheter  - när kapitalet bara fungerar som värde om det tillskrivs ett värde av andra? Kan man vara mäktig fast ingen annan tycker det?

I kvällens debatt deltar Calle Nathanson, vd på Folkets Hus och Parker, Majsa Allelin, doktorand i socialt arbete vid Göteborg universitet, Roland Poirier Martinsson, debattör och fil dr i teoretisk filosofi, Dilsa Demirbag-Sten, författare och journalist, under ledning av moderatorerna America Vera-Zavala och Lars Anders Johansson.

Plats: Kulturhuset, Studion. Tid: Måndag 10 mars kl 18.00 - 19.30. Fri entré. Vi ses!

Fortsätt hålla koll på vår blogg  - läs och diskutera våra kommentarer till debattserien. Och om du inte redan har gjort det – läs vårt ”Manifest 2014” där förverkligandet av ett kultursamhälle spelar en viktig roll för att förbättra professionella kulturskapares villkor.

Internationella kvinnodagen 8 mars

Idag är det internationella kvinnodagen, en dag som firats i drygt hundra år. KLYS vill därför hylla och uppmärksamma alla de kreativa och nyskapande kvinnliga kulturskapare som vi företräder och samtidigt påminna om att vi fortfarande har ett omfattande arbete kvar att göra för att nå jämställdhet även inom konsten och kulturen. Bland KLYS medlemsorganisationer är snart hälften av ordförandena kvinnor, en utveckling som gått i rätt riktning  - men vi är inte helt framme än! 

Flera av KLYS medlemsorganisationer arbetar aktivt med jämställdhetsfrågor, däribland SKAP som under 2014 har verksamhetsfokus på Mångfald och jämställdhet, som ses som en del av det långsiktiga arbetet att lyfta värdet av musikskapares arbete  - oavsett kön, ålder, etnicitet och sexuell läggning.

Om du vill diskutera feminism, representation och kvotering med oss  - missa inte debatten på Kulturhuset den 24 mars: "Ska vi kvotera Hamlet – om representation och innehåll på våra scener." Vi hoppas då på en livlig, ostyrig och respektlös debatt om mångfald och jämställdhet i kulturlivet med bl a Ale Möller, Ivar Arpi, Qaisar Mahmood och Alice Teodorescu. Dessutom intervjuas partiledaren Jonas Sjöstedt (v). 
Plats: Kulturhuset, Studion. Tid: Måndag 24 mars kl 18.00. 

Vi ses där!

Vågar vi att inte satsa på kulturen?

Puh, Pi, Pippi, Zlatan, Sapfo och Salander påminner oss om vilka vi är och skulle vilja vara. Kultur, vård, skola och omsorg. Där kulturen är värdebärande och meningsskapande. I glappet mellan vad vi gör och vad vi inte säger växer utrymmet för misstänksamhet och rädsla. Hemliga polisregister. FRA, NSA, REVA. Vi har yttrandefrihet men vem bryr sig längre fritt? Förnya samhällskontraktet. Människan kan bara vara ett mål i sig själv. Vi avskyr ditt förakt för svaghet, men kämpar för din rätt att vara lika mycket värd som alla andra. Är det någon politiker i det här landet som längre förstår konstnärlig frihet? Varje folksjäls djupast liggande mål och största gemensamma nämnare är alla människors lika värde. Tanken att vi inför varandra tar hand om den andres rätt och möjlighet att leva ett lika värdigt och drägligt liv som jag själv. Det är en i grunden tillväxtdrivande kraft, men Dawit Isak har ofrivilligt blivit ett mått på vad yttrandefrihet får kosta den svenska staten, det vill säga oss.

Kultur kan vara helt värdelöst. De nya nationella kulturpolitiska målen talar inte längre om yttrandefrihet som mål, utan som en självklarhet. Kulturpolitik! hjälp oss att förtvivla över Tintin i Kongo, grafitti, videokonst och tårtinstallationer.

När jag träffar kolleger från hela norden oroar vi oss först för fildelningen, sedan upphovsrätten och urholkningen av kulturbudgetarna. Men när vi kommer till kritan sjunker tonläget. En fri, dynamisk, obunden och ständigt nyskapande kultur behöver mångfald, på tvären, bredden, längden och djupet. Till och med på höjden. Och vi har nu partier i alla våra parlament som aktivt motarbetar just mångfalden. Fremskrittspartiet, Sannfinnländarna, Danskt Folkeparti och Sverigedemokraterna. Från Ryssland, Ukraina, Grekland och Spanien kommer skrämmande besked om hur demokratin backar och högerextremismen breder ut sig. EU-valet är sig inte likt.

Henrik Arnstad har skrivit om fascismens förmåga att utnyttja kraften i kulturella uttryck för att plantera totalitära ideologier i människors hjärtan (http://alskade.wordpress.com/2013/10/02/fascismen-kulturen-och-kulturpolitik/ ):

”Överhuvudtaget är det ingen slump att både Italien och Nazityskland uppvisade en sådan enorm entusiasm för kultur, konst och arkitektur. Den nya fascistiska mänsklighetens nationer skulle byggas – bokstavligen. Ofta mycket vackert och inspirerat, som Mussolinis EUR-område i Rom.

Detta är något som världen efter 1945 haft mycket svårt att hantera, eftersom fascismen – förståeligt nog – har likställts med råhet, anti-intellektualism och intellektuell tomhet.”

Han citerar också Roger Griffin:

”Fascismen under mellankrigstiden var verktyget för att, inte bara se hur historien utvecklar sig, utan för att verkligen ”göra historia”, mot en ny horisont och en ny himmel. Fascism innebar att bryta sig loss från snarorna hos ord och tankar och att nå stordådet. Att använda den mänskliga kreativiteten för att producera, inte konst för konstens skull, utan för att skapa en ny kultur i en total handling av skapande, av poesis. Fascism, för dess mest hängivna troende, gav löftet om att vara bokstavligen epokgörande.”

Kulturen har en kraft som kan störta hela världar in i krig om det vill sig illa. Det är den skräckinjagande fortsättningen på en retorik som omvandlar kulturens frihet till ett credo om entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.

Sverigedemokraterna vill begränsa den kulturella mångfalden i Sverige, de motionerar om att stryka alla formuleringar som syftar till att främja ”mångkulturalism” ur regleringsbrev och förordningar. De vill centralisera styrningen av kulturen och dra tillbaka allt stöd till kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera. Kort sagt ett grundskott mot hela det fria kulturlivet. Jag oroar mig för att det är en logisk och kanske värst av allt känslomässigt förankrad förlängning av alla pekfingrar som hytter mot kulturskapare som inte håller sig i skinnet. Varje gång någon höjer ett finger mot konsten kan de instämma. Vi behöver renovera kultursynen. Höja taket. Sänka ribban. Riva väggarna.

Ken Ring fick en åthutning när han sa ordet ”knulla”, Jason ”Timbuktu” Diakité fick löpa gatlopp för att ha utnyttjat sin konstnärliga frihet i en opassande metafor, Carolina ”Blue” Falkholt målade en färgsprakande vagina som politikerna genast ville måla över. Teaterchefen i Borås sparkade man på stående fot, han var visst lite för kritisk mot kulturpolitiken. Inte ens barockmålaren G E Schröder fick hänga kvar i riksdagen. Listan kan göras längre. Kommunpolitiker, riksdagsmän, talmän och inte minst kulturministern själv är snabba att peka finger. JO har till och med kritiserat Stockholms stad för att de vägrade låta Riksteatern annonsera sitt arrangemang ”Arts of the streets”. Ingen av dem är fascister. Men det handlar om hur vi pratar om kultur i det här landet.

Citerar den finlandssvenske poeten Claes Andersson:

Se upp för dem som bara vill leva

sitt liv i fred.

De skyr inga medel.

Men det finns hopp. Samma kraft kan också bygga fred. Den politiska teatern är stark på de fria scenerna, så länge de nu håller ut, Dramaten spelar ”The mental states of Sweden”, Liljevalchs vårsalong har en slående andel politisk konst, till och med i reklamen dyker politiska ställningstaganden upp och den ena poeten efter den andra börjar skriva i subversiva rytmer. För att inte tala om stand up- komikerna. Det skulle inte förvåna mig om kulturen under valåret kommer att sätta dagordningen för det offentliga samtalet på ett sätt som vi nästan trodde var för sent.

Vågar vi att inte satsa på kulturen?

KLYS möter kulturutskottet!

Igår kväll presenterade KLYS ordförande Mats Söderlund valmanifestet för riksdagens kulturutskott. Även manusförfattaren Camilla Ahlgren (ordförande Sveriges Dramatikerförbund), tonsättaren Martin Q Larsson (ordförande FST) och fotografen Lotta Schwarz (ordförande för Svenska Fotografers Förbund), berättade om hur just deras konstnärskap utmärker sig och vilka förutsättningar och processer som är viktiga i deras arbete.

Efter presentationen i Folkoperans fantastiska foajé fanns det möjlighet att samtala kring kulturpolitiska frågor. På plats fanns kulturskapare och andra representanter från KLYS medlemsorganisationer som tog tillfället i akt att diskutera med våra folkvalda. Ämnena handlade huvudsakligen om kulturskaparnas villkor, såsom upphovsrätt och social trygghet, och kulturutskottet visade stort intresse för KLYS brev till socialförsäkringsutredningen (som skickats dagen innan), men man tog också upp möjliga vägar att göra kulturen mer angelägen i politiken.

"KLYS vision är ett Sverige där hela samhället genomsyras av konst och kultur."

Vi på KLYS är mycket nöjda med kvällen och tackar kulturutskottet för bra samtal! Vi räknar också med att det kommer fler tillfällen för KLYS att framföra våra synpunkter och att få komma med konkreta förslag om hur man kan förbättra de yrkesverksamma kulturskaparnas villkor. Vi ses i Almedalen!

Social trygghet för kulturskapare = en självständig konstnärskår och en friare konst

I debatten höjs fler och fler röster i protest mot den ökade sociala otryggheten bland frilansare och så kallade kombinatörer, d v s de som jobbar växelvis som företagare och anställda. Man talar om ett växande ”prekariat” och en ”otrygghetsrevolution”. Bland yrkesverksamma kulturskapare har problemen i förhållande till de sociala trygghetssystemen funnits länge och frågan är ständigt prioriterad för KLYS. Men det är inte lätt att få till stånd förändringar i generella välfärdssystem.

Sedan några år tillbaka finns det dock möjlighet att faktiskt påverka den aktuella situationen och skapa bättre trygghet för den växande grupp på arbetsmarknaden som byter jobb ofta och som försörjer sig både som egenföretagare och arbetstagare. Vill man ha en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden måste den också åtföljas av social trygghet för de som förväntas vara flexibla. 2010 tillsattes den pågående parlamentariskt tillsatta socialförsäkringsutredningen, som har i uppdrag att se över socialförsäkringssystemet och föreslå förändringar i det. Utredningen ska lämna sitt slutbetänkande den 31 januari 2015 och har därför fortfarande tid på sig att föreslå lagstiftningsåtgärder som kan lösa dessa problem.

KLYS har på olika sätt försökt påverka utredningens inriktning sen den tillsattes, men inte fått något tydligt gehör för våra synpunkter. Vi skriver därför idag ett brev till socialförsäkringsutredningens ledamöter, där vi vädjar till dem att ta sig an frågeställningen. I brevet föreslår KLYS också en rad konkreta åtgärder till förändringar. Vi publicerar brevet här:

Till Socialförsäkringsutredningen 

Lös problemen i trygghetssystemen för yrkesverksamma kulturskapare och andra frilansare på arbetsmarknaden

KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd – är kulturskaparnas samarbetsorganisation när det gäller gemensamma frågor som kulturpolitik, upphovsrätt, trygghetssystem och skatter. Genom våra 15 medlemsorganisationer företräder KLYS ca 30.000 enskilda konstnärligt yrkesverksamma såsom bildkonstnärer, musikskapare, författare, journalister, musiker, dansare, skådespelare och regissörer.

Ett av KLYS övergripande mål är att förbättra de ekonomiska och sociala villkoren för yrkesverksamma kulturskapare samt att ge dem bättre förutsättningar att kunna leva av sin konst. En viktig del i detta arbete är att verka för bättre social trygghet åt konstnärer genom t ex rimliga sjukförsäkringar, pensioner och arbetslöshetsförsäkringar för dessa yrkesgrupper.

KLYS har vid ett tillfälle träffat socialförsäkringens f d huvudsekreterare Irene Wennemo för att beskriva kulturskaparnas problem i förhållande till socialförsäkringssystemet. Vi uppmanade då utredningen att ta sig an dessa frågor, som måste anses ligga inom ramen för utredningens uppdrag. När utredningen under förra året bytte huvudsekreterare försökte KLYS vid upprepade tillfällen att få till stånd ett nytt möte med utredningen, utan framgång.

Mot denna bakgrund vänder vi oss nu i istället i brevform till utredningens ledamöter för att framföra följande.

Det är ingen rättighet att få försörja sig på ett konstnärligt yrke. Musiker, författare och andra kulturskapare ska inte ha några särskilda förmåner i det allmänna välfärdssystemet. Men de måste få en rättvis möjlighet att utnyttja de socialförsäkringar som de är med och finansierar.

Det är nu ett knappt år kvar tills socialförsäkringsutredningen ska presentera sitt slutbetänkande. Det finns därför fortfarande tid att inom ramen för utredningen lösa de problem som fler och fler på den allt rörligare arbetsmarknaden står inför. Enligt en rapport från statliga Konstnärsnämnden jobbar yrkesverksamma kulturskapare mer, frilansar mer, är oftare egna företagare, har högre utbildning, sjukskriver sig mindre och har ett lägre uttag av sjukförsäkringen och föräldrapenningen än genomsnittssvensken. Kulturskapare är nettoinbetalare till sjukförsäkringen eftersom de ofta nekas sjuk- och föräldrapenning, inte för att de saknar arbete och inkomst, utan för att reglerna inte fungerar på en typisk konstnärlig verksamhet.

Regeringen tycks inte vilja lösa situationen trots att de berör allt fler och större yrkesgrupper i samhället. I en rapport som TCO nyligen presenterade sägs att några hundratusen personer skulle beröras av förbättrade villkor för människor med arbetsförhållanden liknande de som utmärker kulturskaparnas, en kombination av korta anställningar, uppdrag och eget företagande.  Endast 35 % av kulturskaparna har fasta heltidsjobb. En tredjedel av konstnärerna uppger att de haft minst sex arbets- eller uppdragsgivare för sitt konstnärliga arbete.

KLYS förespråkar ett moderniserat system som skulle ge kulturskapare bättre social trygghet, men också göra det lättare för entreprenörer och andra småföretagare att utveckla en affärsidé.

Vi sammanfattar här våra huvudförslag till åtgärder för att uppnå detta;

1. Anpassa beräkningsgrunderna för SGI (sjukpenninggrundande inkomst) till konstnärlig verksamhet och lös de problem som s k kombinatörer har, alltså de som jobbar växelvis som företagare och anställda.

           
           2. Öka Försäkringskassans kunskap och förståelse för yrkesverksamma kulturskapare genom en specialiserad handläggning efter modell Arbetsförmedlingen Kultur Media.

    
     3. Tidigare inkomster och anställningar som varat kortare tid än 6 månader måste kunna räknas in vid beräkning av SGI.  

      4. A-kassereglerna måste ge utrymme för en begränsad konstnärlig verksamhet som företagare och omforma deltidsreglerna så att de inte slår mot frilansare med många korta anställningar.

Från riksdag och regering brukar vi höra att man inte vill skapa särskilda regler för olika särintressen. Det duger inte som förklaring till varför man väljer att bortse från den uppenbara orättvisa som drabbar kulturskapare. Man talar om att arbetslinjen nu gäller även kulturskapare, men gör inte de grundläggande förändringar som behövs för att arbetsmarknaden och de sociala trygghetssystemen ska fungera även för oss.

Socialförsäkringsutredningen är inte komplett om de kulturella och kreativa näringarna utelämnas. Vi vädjar därför till utredningen att inom ramen för sitt uppdrag föreslå reformer i den riktning som KLYS anger ovan. Vi utvecklar gärna våra tankar och förslag vid ett möte med er.

Mats Söderlund,

Författare, poet och ordförande KLYS

Finns det kultur utanför tullarna?

Ikväll debatteras kulturens geografiska tillgänglighet på Kulturhuset i Stockholm. Debatten inleds klockan 18.00 med intervju av Madeleine Sjöstedt, kultur- och fastighetsborgarråd i Stockholm, och fortsätter sedan med en debatt mellan Barakat Ghebrehawariat, demokratiagent och representant för Revolution Poetry, Ronny Eriksson, komiker och sångare samt Gunilla Kindstrand, f d kulturredaktör för Gefle Dagblad, nuvarande chefredaktör för Hälsingetidningar och ordförande för Konstnärsnämnden. Debatten kommer att kretsa kring kulturens Stockholmsfixering och bl a handla om varför vi oftast menar den urbana kulturen när vi diskuterar kultur.

Den sittande regeringens största reform kallas samverkansmodellen och hade till syfte att öka självbestämmandet i regionerna samt göra kulturen mer tillgänglig för fler ute i landet. Men vad är egentligen samverkansmodellen och vad innebär den för yrkesverksamma kulturskapare i olika delar av Sverige?

KLYS har sedan samverkansmodellen infördes 2011 utvecklat sitt regionala kultur- och konstnärspolitiska arbete och bl a arbetat för att yrkesverksamma kulturskapare ska utgöra en självklar del i utformandet av den regionala kulturpolitiken, bl a genom att vara med och bidra till de s k regionala kulturplaner, som alla 20 regioner ska ta fram. Som stöd för kulturskapare och regionsföreträdare i detta arbete tog KLYS nyligen fram en informationsfolder om samverkansmodellen ur ett konstnärsperspektiv; Samverkansmodellen - hur utvecklas kulturlivet ut i din region? Ta del av den här.